Episode 5: EIBI og Eikeseths studie

In this podcast episode, the host introduces themselves and discusses the topic of Early Intensive Behavioral Intervention (ABI) for autism. They mention that ABI has received criticism for potentially causing PTSD and forcing autistic individuals to hide their autistic traits. The host then introduces the guest, Svein Eikset, a psychology professor, who will discuss ABI and his research. Eikset talks about his background and interest in autism, as well as his experiences studying and working with autistic individuals. He also mentions his current work as a professor at Oslo Met and his focus on helping adults with autism understand their challenges and develop strategies to cope with them. The host asks about the similarities between ABI for children and adults, and Eikset explains that while the underlying principles are the same, the goals and methods may differ. He mentions the importance of finding strategies to avoid or reduce challenging stimuli for adults with autism. Hei og velkommen. Du hører på Autisme-podden, en podcast av og med autister om autisme og andre relaterte emner. Jeg heter Sondre Bogen Strøyme og er selv autist og har radio HD. I hver episode møter jeg nye og kjente mennesker til en autisme-relatert samtale. Vårt mål er å spre relevant og faglig korrekt kunnskap om autisme, samtidig som at vi bare tar autisten stemme og perspektiv. Derfor vil vår gjeste være alt fra autister og fagpersoner til pårørende. Takk for at du lytter og jeg håper at du setter pris på podcasten. Vårt tema i dag er ABI, Early Intensive Behavioral Intervention. På norsk, tidlig og intensiv oppferdsanalytisk behandling. Det er en tidlig og intensiv intervensjon basert på oppferdsanalytiske prinsipper. Målet med ABI er å lære autisten teknikker og ferdigheter som kan bidra til bedre livskvalitet, gjennom økt selvstendighet og generelt funksjonsnivå. De senere årene har ABI mottatt en del kritikk fra autister i og utenfor neurodiversitetsbevegelsen. Det blir hevdet at intervensjon for eksempel kan gi PTSD, og at en stor del av behandlingen går ut på å tvinge autisten til å kamuflere sine autistiske trekk, som stemming eller ignorere ubagsfølelser. I september utgav en autistskrift for Norsk psykologforening, skrev jeg et debattinnlegg til Forsvaret for behandlingen. ABI bedrer autistisk livskvalitet, heter innlegget. Denne episoden er en oppfølging til tema ABI. Derfor er vår gjest i dag Svein Eikset, professor i psykologi ved Institutt for atværsvitenskap ved Oslo Med. Og vi skal snakke om ABI og hans studie. Velkommen! Takk skal du ha. Tusen takk for at jeg fikk komme. Takk til sammen. ABI er, som jeg sa innledningsvis, et tema som de siste årene har blitt en del kontroverser og misforståelser rundt. Derfor synes jeg det er viktig å lage en episode om det. Og da, som i alle andre episoder, begynner jeg med det som kanskje er det vanskeligste spørsmålet. Hvem er du? Ja, det var det. Som det var på dialekten i hvert fall, så kommer jeg fra Vestlandet. Oppvokst på et sted som heter Sandane, lite sted, i det som tidligere hette Sogneflorane fylke. Så nå er det Vestland fylke. Og der vokste jeg opp, og så var jeg ferdig på videregående. Så flytta jeg fra Sandane til Asker, jobba en tid på Dykemark sykehus. Alt var interessert i helseresen og senere psykologi. Og så forsvant jeg i militæret. Og så begynte jeg på psykologi og studerte det. Tog en grunnfag der. Og så begynte jeg på noe som heter Oslo Verdenpleierhøgskole. Og ble verdenpleier. Så det var på en måte min tidlige bakgrunn. Ja, og hva er din historie innen autismefeltet? Eller, si det på en annen måte, hva var det som gjorde at du ble interessert i nettopp autisme? Ja, den er ditt kronglytta. Det var ikke så veldig kort. Men jeg skal prøve å ikke være for lang da. Når jeg gikk på Verdenpleierskolen, så var det veldig mye fokus på habilitering og læring. Og der hadde vi en del gode forlesere. Som la vekt, la avfallsanviser og operantbedingning. Og en av de var jo Viltore Mørk, som senere ble professor i Universitetet i Tromsø. Han var en inspirerende og god lærer. Jeg hadde jo tatt grunnfaget psykologi tidligere. Og der lærte jeg jo litt om andre psykologi. Men når jeg fikk litt mer undervisning og forståelse for avfallsanviser og læringspsykologi, så var det egentlig den psykologien som ble veldig interessert i. Hun forstod godt og syntes at det kunne være bra både i behandling, men også i forhold til å forstå menneskelig avfall. Så da var interessen vekt. Og så var det sånn at på den tiden er det den som har kommet lengst i verden, på bruk av avfallsanviser og operantlæringspsykologi, i forhold til menneskelig menneske og barn. Det var da Ivar Løvås, som er en norsk amerikaner. Og han var jo professor på UCLA, altså University of California, Los Angeles. Og lang historie kort, jeg lo så mye av det han hadde skrevet og var kjempeinteressert, og drømmen min var jo å komme dit og studere. Så etter litt frem og tilbake, så fikk jeg invitert til å komme over til Los Angeles og studere hos Løvås. Og det ble til en lang vei. Skulle egentlig være bare et år, men så ble det til at jeg var ferdig med doktoranden og litt til. Han og Løvås da, og kona Nina, ble etter hvert en del av en uthyret familie for meg. Så tok veldig godt valg for meg, men så var jeg borte. I løpet av den tiden som jeg studerte i USA, så fikk jeg også anledning til å dra til noe som heter University of Kansas. Og der var det en professor som hette Donald Bair, og jeg fikk han som veileder. Og han er jo en av de som er mest kjente innenfor avfallsundervisene, og ansett som en av grunnleggene for avfallsundervisene. Så med Bair og Løvås som veiledere, så hadde jeg jo veldig, veldig gode lærere. Nå var det sånn at Løvås, han jobbet jo med barneetisme. Og etter hvert som jeg jobbet med barneetisme, så ble jo på en måte interessen for etismefelt vekt. Og etter hvert så ble det mer og mer fokus på hvorfor det blir barna som det er, hvordan har de det, og hva kan vi gjøre for å hjelpe dem. Og så ble det mer og mer fokus på etismepopulasjonen, i stedet for psykologifeltet som egentlig det begynte med. Så i løpet av en lang karriere først i år, så har jeg fått glede av å treffe nå helt sikkert mange tusen personer med etisme. Og noen har jeg jobbet med over en periode på mange år. Og det er selvfølgelig veldig interessant å gi dem og lære dem. Jeg har lært mye av det. Og noen har jeg fulgt faktisk så lenge som kanskje 20 år, og kanskje lenger. Så mest godt er det jeg har lært av personer med etisme. Foreldrene dere og nærpersonene. Og jeg lærer noe nytt hver uke av disse flotte personene. Og det er også gjennom den praksisen som jeg har fått ideer til forskning, og forskningsnettverk og sånne ting. Så det har vært veldig, veldig viktig. Så det er min bakgrunn. Løves var jo en av pionerende som var med og utviklet e-biosynti. Stemmer ikke det? Ja, det er riktig. Det er akkurat jeg som er riktig. Og det skjedde akkurat den perioden når jeg var der borte. Så jeg var veldig heldig, sånn sett. Ja, absolutt heldig. Så vi kom jo inn på e-biosynti litt senere, så da spør jeg deg heller, hva er det du driver med nå for tiden? Du nevnte tidlig at jeg jobbet på Oslo Metta som professor i psykologi. Og der driver jeg mye med forskning og studentveiledning og undervisning. Jeg er jo veldig heldig, så jeg har en masse, i hvert fall flere, veldig intelligente og hardt arbeidende og dyktige studenter på ulike nivåer. Både stipendiater, også dokkeratstipendiater, og masterstudenter og bachelorstudenter som hjelper og bidrar med forskningsprosjekt. Og noen av dere kommer sikkert til å komme inn på litt mer senere også. I tillägg så jobbar jag också en del kliniskt, både med barn och unga och vuxna. Och som jag nämnde tidigare, mycket av det är utgångspunkt i förhållande till att få idéer i förhållande till viktiga projekt, i förhållande till forskning. Så i den sista tiden har jag egentligen börjat jobba en del med vuxna personer som inte har kognitiva eller språkliga utfordringar. Og mange av de har jo gått gjennom, i godt voksne, noen er alltid fra voksen til godt voksne, og gått gjennom livet og hatt mange utfordringer, aldri egentlig helt blitt forstått av hjelpeparatet, og endte opp med å få mange forskjellige tilleggsdiagnoser og tilleggsvansker, som kanske har uppstått för att de inte fått förståelse och hjälp tidigt nog. Så har livet efter vart blivit mer och mer vanskligt, och det har resulterat i fler och fler vanskar. Så något jag gör är att hjälpa till att finna ut om de har en etisk Aspergerdiagnos. Och då hjälper det till att förstå vad det innebär, og det gjør det ofte allerede, for det er ofte lest mye om det allerede, og kan det. Så egentlig det å få diagnosen er en lettelse for dem, fordi de er ganske sikre på at det er der skolen trykker mest. Og så hjelper det til å strukturere livet, legge opp livet, slik at de klarer seg best mulig, og har minst mulige vansker. Så kanskje fokus på å jobbe med voksne og barn, det er jo det at med barn er det veldig mye fokus på habilitering, og hjelpe barna til å bli flinke til å snakke eller å leke, og være sosiale og sånne ting. Mens den voksne gruppa som jeg nevner nå, der er det mer fokus på at de får vite hva som er utgangspunkt i vanskene, og så hjelper det til å mestre hverdagen. Så det er en litt annen type fokus. Og det er viktig at den ikke bruker en hammer og en spikke for alle, men at du kan tilrettelegge et eller annet behov de ulike gruppene har. Så har jeg et spørsmål. Voksne kontra barn. Det er mer habilitering med barn, og det blir mer det å vise forståelse eller jobbe for at voksne med autisme skal få mer forståelse for egen situasjon, og da takler de den situasjonen bedre. Men er det noen prinsipper eller noe annet som er likt mellom AIDI og den typen behandlinger som man kan få eller bruke med voksne? Ja, det vil det være. Grunnprinsippene og grunntenkninger vil være det samme i forhold til de psykologiske mekanismerne, eller psykologiske prinsipperne. Så det vil jo være det samme på mange måter, men målene vil være forskjellige. Og selvfølgelig metoderne vil være litt forskjellige, ettersom målene er forskjellige også. Men absolutt. Du bruker jo den tankegangen i forhold til voksne. Men det kan kanskje være at en skal finne ut strategier for å unngå... Det som jeg opplever ofte, er at vi voksne er veldig plaget av visse ting som er veldig vanskelige. Visse stimuli. Det er typisk to ting. Det kan være sosiale stimuli, og så kan det være sensoriske stimuli. Det kan være noe så enkelt som å gå i en familie i middag. Det kan være veldig utfordrende og veldig slitsomt og veldig energitappende for mange. Ikke alle, men for mange. Eller å høre visse lyder. På jobben, for eksempel, sitter jeg i et åpent kontorlandskap, og å bli bombardert for visse auditive eller visuelle livsstimuli, kan være veldig utfordrende. Og da tenker vi ofte at vi skal finne måter som en kan unngå å redusere den typen stimulering på. Sånn at prinsippene er ofte myresamme. Og du nevnte jo det med åpne kontorlandskap. Et annet godt eksempel er moderne bibliotek. Før var det sånn at man skulle være stille på bibliotekene, og dermed var det et sted som var mer tilgjengelig for folk med sensoriske vansker. Men sånn som det er blitt i dag er det dessverre slik at biblioteket er et kulturhus. Biblioteket i Tønsberg er til min mening et slikt støytebibliotek. Det er ikke egnet til å være bibliotek sånn som det er i dag, spørrer meg. Det er et høyt støynivå. Det kommer fra kaféen hvor folk sitter og skravler, og ungene løper rundt i barneavdelingen i andre etasje, og får sovet i resten av biblioteket også. Alle etasjene er knyttet sammen, og det er ingen vegger. Så det blir fort et stort problem når du har sensoriske vansker. Det er selvfølgelig mange andre eksempler på sånne steder som er vanskelige. Skole er jo et veldig godt, spørrer meg. Det behøver selvfølgelig ikke være lyd som er problemet, for mange artister sliter med lysåfrøer, lukter, visuell støy, klær og andre stimuli. Så det er veldig mange potensielle problemer, for å si det sånn. Ja, nettopp. Gode eksempler. I dag er det jo kult å gå med øreblokker. Det var ikke det for 15 år siden, så det er en fordel. Pluss at teknologien har jo kommet masse i, så utvikler det mye. Da kan vi jo gå videre til det neste punktet. Hva er AIBI? AIBI står for Early Intensive Behavioral Intervention. Så jeg tar akkronym for det. AIBI er noe som pionerer innenfor AIBI. Det er jo Norsk-Amerikaneren Løvås som jeg nevnte tidligere, som jeg var og strevte hos på UCLA. Han er den som vi regner som pionerende for til AIBI, selv om at AIBI bygger jo på en helt vitenskaplig tradisjon. Men det er han som på en måte har ført det lengst, da kan jeg si. Og det er en type opplæring som blir brukt mye. Det er ikke en opplæring for person-autisme, men en opplæring som blir brukt i forhold til mange personer med autisme, som er litt viktig å understreke. Som bygger på to områder innenfor psykologien. Det ene er læringspsykologi, avfallsanvisning, og det andre er utviklingspsykologi. Og det han gjør er at han bruker kunnskaper fra avfallsanvisning til å lage effektive opplæringsprogrammer. Og så bruker vi kunnskapene innenfor utviklingspsykologi til å finne ut hva som er viktig å jobbe med for barna. Hva er viktige utviklingsmessige milipeler, eller utviklingsferdigheter, som barna ikke har, eller trenger hjelp til å utvikle, eller har delvis. Og hvilken rekkefølge skal en arbeide med det? Disse milipelerne. Og der bruker vi kunnskap fra utviklingspsykologi. Og så er det en annen ting, den tredje viktige tingen, at det er også individuelt tilrettelagt. Sånn at det er barnets spesielle behod som bestemmer hva målene vi skal trene på, arbeide med, sånn at det blir tilpasset. Det gir barna sine spesifikke behov. Og det som vi ofte jobber med, det er innenfor språk og kommunikasjon. De fleste barn med autisme har vanskelig med språk og kommunikasjon. Noen kan være helt språkløse, mens andre kan ha et relativt godt språk. Og da kan det kanskje være vanskelig med den sosiale delen av språket. Det vi ofte kaller pragmatisk kommunikasjon. Også er det sånn at mange barn med autisme har vanskelig med lek. Eller kanskje leker på en veldig stereotyp måte, en selvstimulerende måte. Og da vil vi prøve å hjelpe barnet til å leke mer funksjonelt, i forhold til mer på en sånn måte som andre barn leker. Fordi hvis barnet leker litt mer som andre barn, så vil det lettere få til en samhandling og samspill med andre barn. Men da, som du sier, å leke mer er likt andre barn, å klare å leke mer med andre barn, hvilke følger får det videre i livet? Ja, det er et godt spørsmål. En av definisjonene av autisme, det er jo mangefulde nedsatt sosiale ferdigheter, eller sosiale interesser. Så det med lek, det har jo veldig mye med å jobbe med å øke barnets sosiale ferdigheter. Hva skal de si til andre barna, og hvordan leker en, og hvordan samarbeider en, och observera andra barn och se vad de gör, och så gör du samma sak själv. Så det är sociala samspill som är viktiga, som man jobbar med i lek. Och det är ju för vanliga barn också, det är ju så att lek är ju väldigt mycket det att lära sig ett socialt samspill, och det att samarbeta med andra. Den målgruppen som vi jobbar med, det är ju barn och förskolebarna. Så vi önskar ju att vi startar så tidigt som möjligt efter att barnen fått diagnosen, och vi önskar också att barnen ska få diagnosen så tidigt som möjligt. Det som vi gör vidare, när jag börjar med en sån typ av e-beröm, det är att vi etablerar, eller lagar ett team, som består av föräldrarna, och två-tre pedagoger, tränare, assistenter, och så en vejledare. Som kan vejleda pedagogerna, assistenterna och föräldrarna. Och så sätter vejledare upp i samarbete med teamen konkreta program, som jobbar på helt specifika färdigheter, inför de områdena som jag nämnde, till exempel lek, socialt handspel, kommunikation, och så vidare. Men var är det denna upplärning eller träning som föregår? Den föregår huvudsakligen på två arenor, och det är ju i barnehagen, kan man säga, och så hemma. Så att huvuddelen av träningen, den föregår i barnehagen. Men så är det ju också viktigt att föräldrarna tränar hemma, och brukar de principerna som de har lärt, både i lite träning, men också i vardagen hemma. Men eftersom man kommer längre upplägget så kan man ju träna på lekeplatsen, till exempel, och på andra arenor också. Men tillbaka så är det huvudsakligen i barnehagen och hemma. Ja, och det föredrar ju att barnehagen är samarbetsvillig och allt det där. Men hur mycket involverar gärna föräldrarna? Alltså, inte nödvändigtvis hur mycket de generellt är det nu, men hur mycket borde ideellt vara involverat? Ideellt så bör föräldrarna vara involverade i den grad att vi har som regel fast möte i barnehagen, så kallade beileringsmöte. Och det har de gärna varje 14 dagar. Och det som vi önskar stärst är att föräldrarna är med på de här beilingsmötena varje 14 dagar. Både för att lära, men också för att komma med inspel. Och naturligtvis för att vara helt uppdaterade och informerade i vad det är för upplägg runt barnen. Så de här beilingsmötena är väldigt viktiga att föräldrarna deltar på. Och så önskar vi också att föräldrarna tränar lite hemma. Och brukar de här principerna hemma. Och då kan det också vara att de kan få vägledning hemma i förhållande till hur de ska genomföra måltiden eller andra konkreta saker som de önskar jobba med hemma. Ja, och så är det ju det, för mycket av den kritiken runt ABI kommer in på senare. Men det är ju då för exempel att det kan ha skadliga effekter och sådana ting. Hur mycket undervägs är det man vurderar när barnen har positiva eller negativa reaktioner på ABI? Och då eventuellt om man vurderar att kutta ut till fördel för något annat? Ja, det som vi gör... Alltså det är för det första så att premissen på bakspatsmålen är kanske lite fejl. För att tänka att, jag vet att någon hävdar det, men det är inte något som tyder på att ABI kan vara skadlig i princip. Men all behandling eller upplägg ska ju ges på en ordentlig måtte och vara försiktig. Och det ska vurderas undervägs om upplägget är bra eller optimalt för barnen. Så dessa möten som jag snackade om, som är varje 14 dagar, där vill man helt klart evaluera och vurdera om det man gjort de senaste 14 dagarna, om det har varit bra för barnen eller inte. Och så vill du samtidigt sätta mål för nästa två veckorna. Och där är det viktigt att hela teamet är med på att bestämma de målen. Och inte minst föräldrarna. Så att föräldrarna samtycker på vägna barnen om att det är detta de ska jobba med och att detta är bra för barnen. Ja. Alltså det är ju det, vad man kallar ABI, om det är behandling, träning eller uppläring. Och grunden till att jag nämner det nu är för att de mest sannsynliga vidare i podden kommer att få snacka oss om att bruka alla begreppen om varandra. Så i alla fall, som jag ser det, så behöver vi vidare tänka på det som synonymer här, att det betyder egentligen detsamma, särskilt om man brukar ett lantord. Ja, det är ju sant. Vi brukar ju ofta ordet behandling och träning och uppläring om varandra. Och det är väl kanske ingen av de som är helt däckande, och ingen av de som är fejl heller, för såvitt. Men det vi jobbar med det, och så kanske med ett typ av träning, då är jag i den förstånden att vi prövar att hjälpa barnen till att utveckla färdigheter genom att öva och leka systematiskt, kan man säga. Så träning är kanske mer däckande i princip, eller en behandling. Ja, för jag vet i alla fall, när jag till exempel glömmer Autism Center, vägledare och sådana ting, så kallar jag ju de då och då specifikt behandling, i och med att de är en del av specialisthälstjänsten. Men när det föregår i barndom, för exempel, så vill det ju lika mycket vara uppläring och träning. Ja, i barndom och skolan så vill det per definition vara en uppläringssituation. Och så är det ju, hur intensivt, hur länge är man håll på med AIBI? Ja, det är ju sådant att, själv om att AIBI är bra dokumenterat och effektivt för många barn, så är det ingen rask lösning. Så det handlar om också att hjälpa barn till att utveckla färdigheter, och det tar tid. Det är väldigt källan du har en AIBI som bara är kortare än ett år, för exempel. Oftast jobbar vi kanske i många år. Det börjar i barndom, och så jobbar man medan barnen är i barndom. Målet blir att ändra sig undervägs eftersom barnen utvecklar sig. Men fortsatt jobba, och så är det övergång till skolan. Och då är det ju väldigt viktigt att en följer in i skolan. För att om han bara slutar i barndom, så börjar han på skolan, så är det fortsatt färdigheter som kan gå tappt. Så det är gärna både genom hela barndomslöpet och in i skollöpet som egentligen är realistiskt. Så det är en lång väg, det är det ju. Och hur många timmar i veckan är vanliga eller ideella? Ja, det varierar, och det vet vi. Alltså det vi tror är ju egentligen det med all träning, att desto mer man tränar, desto bättre är det. Ju mindre du utövertränar, självklart, tränar du för mycket. Så det är ju att finna något som en följare är rätt för på barnen. Ofta har vi sagt att du ska träna 30 timmar i veckan, för exempel. Och det kan vara en bra tummelfingerregel, men då snackar vi ju inte om 30 timmar med sävträning, eller träning med bord, då snackar vi om 30 timmar med trättlagt upplägg. Både i sävträning och i lek, och under måltid till exempel. Har du några exempel på hur det genomförs i barnehagar och sådana här ting? Ja, vad tänker du på? Vad är det man ofta tränar på, och hur genomför man den typen av träning? Ja, det kan vi säga att det kommer ju självklart an på barnens färdigheter. Och om vi säger att vi har barn som inte har någon särskild talespråk, det kan ju ofta ske. Utgångspunkt är att barnen har lite eller inget talespråk, och kanske väldigt lite funktionell lek. Leken är väldigt stereotypt. Till exempel att det snur bil upp och ner och rullar på hjulet, eller spinner på hjulet. Eller andra repetitiva lekemåtar. Så vill vi specifikt jobba med att hjälpa barnen att öka sin språkförståelse. Då tänker jag att vi jobbar på tre nivåer med språk. Det ena är språkförståelse. Det andra är att kunna producera ljud och ord. Och det tredje är att kunna bruka ord funktionellt. Men många barn med autism har ingen särskild språkförståelse. Så då måste vi konkret träna på att vi börjar med substantiver. Till exempel ballar, bil och tåg. Sådana konkreta begrepp. Då lär vi barnen att identifiera. Vi säger till exempel att man kan finna bilen. Så står det en bil föran barnen. Så ska barnen ta på bilen, eller leka med bilen, eller peka på bilen. Och så säger vi att man kan ta på flyet. Så vill barnen identifiera flyet. Så jobbar vi egentligen med ett och ett begrepp. Målet är att barnen ska lära lika många begrepp i språkförståelse som andra barn kan på sin ålder. Det är liksom taket. Och så går det kanske lite träck att börja med. Det är vanskligt för barnen att börja med att lära. Men eftersom de lärt sig några begrepp så lär de en fortare och fortare. Och till slut så lär de gärna av sig själva. Så som andra barn gör. Om till exempel vi pekar på ett objekt och säger till exempel fly. Så vill barnen lära. Bara vid att vi pekar på vad vi säger så vill barnen lära sig att det faktiskt är ett fly. Så då lär den självständigt. Och så måten vi gör med att få barnen till att laga lydar. Det kan vara väldigt komplicerat och vanskligt. Men då brukar vi ofta det vi kallar imitation. Alltså vokalimitation. Så att vi prövar att få barnen till att laga samma lyd som vi lagar. Så om vi till exempel säger till barnen att säga m. Så vill vi pröva att få barnen till att imitera den lyden. Och så om barnen har lärt sig att säga m när vi säger m. Och a när vi säger a. Så kan vi börja att tjäda de lydarna samman till att säga ma. Och så kan vi tjäda samma ma till mamma. Och på den måtten kan vi lära barnen att säga ordet mamma. Genom då vokalimitationsträning. Och så måste vi senare lära barnen att mamma betyder mamma också. Så att barnen säger mamma när de ser mamma till exempel. Som är den tredje nivån att jobba på. Ja, och AB är ju baserat på attfärdsanalyser. Så jag tänkte att det kanske var bra att säga lite grann om vad det är också. För att det ger en lite klarare bild av vad AB också är. Ja, använda attfärdsanalyser. AB har ju ofta förkortelsen. Det är en typ av vittneskap som blev definierad på 60-talet. Av bland annat Donald Bear som jag nämnde tidigare. Som var min vägledare. Han och två andra kollegor, Wolf and Risley skrev en viktig artikel. Som på en måtte definierade det fagfältet. Och det de sa att det skulle vara. Om det skulle vara AB eller använda attfärdsanalyser. Så måtte det vara använt. Det är ett sådant viktigt princip. Att det ska vara praktiskt. I den förstånden att det ska göra värdagen bättre för den delen. Så det ska hjälpa till att lösa praktiska vanskar eller problem för barnen. Så det var en praktisk användelse. En annan viktig sak inför AB är att vi jobbar med avfärd. Avfärd är något som vi definierar väldigt vitt. Det är allt den gör. Så det är inte bara avfärdsproblem. Vi kan säga att språk är en avfärd. Lek är en avfärd. Att vara social är en avfärd. Men vi specificerar så att vi kan beskriva det på ett avfärdsnivå. Så vi kan säga att leket kan vara att en lekar med en speciell leke. Det är det som är den avfärden som vi jobbar med. Det är nästan kallt analytiskt. Vi ska se efter funktionella relationer. Alltså orsak-virkning. Mellan det som läraren gör och det som barnen gör. Så att vi ska pröva att finna ut varför barnen gör vissa ting. Varför blir barnen en problemaffär i en situation. Pröva att finna orsaken till det. Och jobba med att ändra orsaken. På den måten blir läraren en slags forskare. Pröva att finna ut varför barnen uppför sig. Och då pröva att finna lösningar som är relativt till orsaken. Det ska vara konkret och teknologiskt. Att man ska ha klara procedurer. Och gärna skriftliga procedurer. Så att man kan säga nöjaktigt vad man har gjort. Vad är det vi har gjort i den timen här? Eller i förhållande till det tilltaket. Så att andra kan göra detsamma. Och så är det ju det att man använder en slags teoretisk ram. Och den teoretiska rammen, eller den fagliga teoretiska rammen. Och det är ju avfallsanvisorna. Som man vanligtvis brukar. Delar av avfallsanvisorna som vi kallar operantbetingning. Och också klassiskt betingning. Men väldigt mycket operantbetingning. En annan viktig krav är att det är effektivt. Att vi gör en forskare. Att det du gör faktiskt gör en forskare. För att en tänker att man inte ska göra saker. Sätta barnen ut i en annan upplevelsesituation. Om den inte har hjälp till hjälp för barnen. Så det är inte bara att göra något för att göra. Men det måste visa att det gör en förskill. Och så är det det att den ändring som man får då. Förhoppningsvis. Det måste vara varig. Så att det måste upprätthålla sig över tid. Så det är sådana viktiga principer som man tänker. Som definierar det vi kallar avfall. Eller avfallsanvisor. Och det med varigheten. Det kommer vi lite in på efteråt. För det är något du håller på med att studera nu. Så det blir lite artigt att se eller höra om det. Och som sagt tidigare så kom vi lite in på. Lite in på det med kritiken av Eiby och Abba. En av de texter som jag har brukt. När jag har satt mig i det här nu. Är en masteruppgave som heter kritiken av behaviorismen. En attfärdsanalytiker och han kritiker sina uppfattningar. Om attfärdsanalysens tillämpning till vitenskap. En av de tingar som kritikern där säger. Är att han förstår inte. När han prövar att läsa attfärdsanalytisk forskning. Förstår han inte vad det är. Att det är så många tekniska begrepp som är vanskliga att förstå. Och grunden till att jag säger det är. För det är väldigt många saker som man kan säga. Att det är missförståelser och sådana saker. Runt attfärdsanalysen. Och vad är det för något typ av begrepp som speciellt. Du tänker som speciellt blir missförstått. Eller kan vara lite problematiska. Du har helt rätt. Alltså attfärdsanalysen. Eller kan man säga operantbetingning. Som vi ofta snackar om. Är ju vansklig och tillgänglig. Så att det krävs att han sätter sig gott in i stoffet. För att han klarar att förstå det. Så det är både en. Så det kan man säga att. Därför kan det vara fortgjort. Att det missförstår begreppet. Och så är det att vi ofta brukar samma. Vi brukar samma begrepp. Faglig är gärna som man brukar. I dagligspråket. Det är också ett problem. Kanske inom fysik eller inom medicin. Så har du ett fagspråk. Som är. Avskilt från dagligspråket. Men inom psykologi. Och inom avfärdsanalysen. Så är det väldigt mycket samma begrepp som går igenom. Och då lägger man ofta forskade ting i. Avhängigt om man tänker att man brukar begreppet fagligt. Eller på mer fortgjort. Så det är en viktig moment där. Och så är det att. Ofta är en sådan missförståelse. Tror jag att det inte är missförståelse. Men det är egentligen bara uenighet. Alltså att. Att det är mycket ideologi. I diskussionen. Om avfärdsanalysen. Och det är inte något galt i det. Att man har olika ideologiska uppfattningar. Och olika ideologiska uppfattningar. Det är egentligen en bra ting. Men så är det ideologin och följelserna. Som styrar. Och istället får den fagliga tillämpningen. Och så är det fortgjort. Att pröva och missförstå. Som en kritik. Av begreppet. Så ja. Ja det är ju alltså. Igen då tillbaka till vad den kritikern sa. Så är det ju meningen att det är deterministisk syn. Innan avfärdsanalysen. Att det är reductionistisk. Och ja. Det kan nog. Något som du säger. Med ideologiska hållopunkter. Man har då. Så det kan vara med på att göra det vanskligt. Men ja. Vad säger du? Det vitenskapsfilosofiska grundlaget. För avfärdsanalysen. Det är ju. För det är det vi snackar om nu. Om vi snackar om det reductionistiska. Då går vi in på vitenskapsfilosofi. Och det är ju viktigt här. Och. Och det. Det kallar vi då radikalbehaviorism. Som är det vitenskapliga grundlaget. För avfärdsanalysen. Och den blev ju. Grundlagt av Skinner. Och. Så måste vi se lite på vad han. Han sa då. Och Skinner han var ju väldigt. Explicit på att. Psykologin eller han kallade det gärna. För avfärdsvitenskapen. Det är en autonom. Vitenskap. Som. Må förhålla sig till alla typer. Avfärd. Eller alla måtar. Alla värdemåtar som människor har. Inklusive det. Människans tankar och följelser. Därför var Skinner väldigt unik. I förhållande till andra behaviorister. För att många av dem. Mänte att det var. Att behaviorism. Det som handlar om. Om den typen. Avfärd som alla kan observera. Alltså. Och därför kunde känna en förhållelse. Till tankar och följelser. Utanför psykologin. Men Skinner var ju väldigt explicit på. Psykologin. Avfärdsvitenskapen. Den må ta för sig både tankar och följelser. Och för att vara komplett. Så på den måten. Så är ju inte Skinner en reductionist. Så. Så han mänte att. Att avfärdsvitenskapen. Eller psykologin. Måtte vara en. En egen vitenskap. Som förhåller sig till alla dessa. Aspekter av människor. Avfärd. Men. Alla vitenskaper. De. Egentligen söker. Mer som fundamentala lovar. Alla typer av vitenskaper. Ser efter vad är fundamentala lovar. För det vi prövar att studera. På den måtten kan vi säga. Alla typer av vitenskaper. På ett vis är det reductionistiska. I själva synen på människor. Så menar jag. Och många andra. Att radikalbehaviorismen. Eller avfärdsbehaviorismen. Den är inte reductionistiska. På den måtten. Men om du ska jobba med. En person. Med terapi. Eller behandling. Eller upplärning. Så är det ju. Du kan inte jobba med helheten. Du kan inte jobba med hela människan. Du är nöjd att plocka ut. Någonting som du vill jobba med. Och det gäller ju oavsett. Vilka tillnärmningar du har. Så må du. Finna konkreta ting som du önskar. Att hjälpa med. Och så hoppas jag. Att när du hjälper. Med dessa ting. Det kan jag säga. Det har en effekt. Som gör en skillnad. Det finns ett inlägg i dagsavisen. Som heter tortur som terapi. Vart då. Elektroshock som brukas. Vid George Rudinburg Center i USA. Brukas då som ett argument. För att man inte ska ha till baby här i Norge. Jag har ju. Lyckats att sammanligna det med. Att man tidigare brukte. Att slå ungarna på skolan. Och det sker ju framdeles andra ställen i världen. Att man slår ungar som straff. Och att man ska sluta med hela skolväsendet. Av den grunden. Kan vi hålla på och säga. Kan vi. Beroliga föräldrarna. Och bekräfta. Att det inte blir brukt elektroshock. Som avstraffelse. Vid baby i Norge. Det kan vi. Det var ju ett par ting här. Det är ju det som vi. Du snackade om kommenteringsterapi då. Ta det första. Nu är det ju. En liten grupp. Som heter. Neurodiversitetsbevegelsen. Som är väldigt kritiska. Till ABA och IB. Bland annat. Som brukar detta som argument. Så det är inte en mainstream. Kritik. Men det är en kritik som är brukt av en väldigt speciell grupp. Så den har bara fått. Lite mer uppmärksamhet. Så vi kan snacka om det. Riktigt. Så är det ju. Kommenteringsterapi. Det är ofta också kallat homoterapi. Och det är en behandling. Som man. Har brukt. Jag vet inte om man har brukt det särskilt i Norge. Men i USA har det varit brukt. För att ändra sexuell orientering. Eller könsidentitet. Till en person. Och det är en ord som. Att det är föregående i Norge. Men i alla fall. Kultur- och likställsministern. Nu är det i alla fall att förbjuda. I Norge. Att förbjuda kommenteringsterapi. Men alltså. Parallellen mellan kommenteringsterapi och IB. Den klarar sig jag att se. Alltså vi är ju alla emot. Mot kommenteringsterapi. Och för många folk. Både. När det gäller sexuell läggning. När det gäller etnicitet. Och också. Mångfald i förhållande till. Neurodiversitet. Så målet är inte att vi ska. Vi ska. Utslocka autisme. Eller ta väck autisme. Hänsyn till det är ju bara. Att hjälpa de som har brukat. Till att få det bättre. Och så. Nämnde du det en sån. Rutenberg-institution i USA. Som. Har varit. Den är i alla fall. Den var på 80-talet. Så det är en institution i USA. Som har hållit på i väldigt många år. Jag huskar när jag studerade. På UCLA. På slutet av 80-talet. Så var det diskussioner. På den tiden där. Om att de måtte förlackna. Och det talade ju oss och kollegorna. Som diskuterade. Att detta var något som man. Borde förlackna. Den institutionen. För det som de gör där. Är att de brukar elektrisk. Chock som straff. För att reducera. Allvarlig utdragerande. Och självskadande. Arfärd. Det som de säger. Att de har de vanskligaste personerna. Och att. Myndigheten gör målet. Det är egentligen det som är argumentet. Från Rutenberg och den lägen. Men det som. Jag vill hävda. Är att det är vissa myndigheter. Som inte vill göra ett mål. Alltså att den typen. Brukar procedurer. Egentligen oavsett. Är inte acceptabla. Men helt säkert finns alternativ. Så det är något som. Som jag är starkt emot. Och som. Jag tror att. Eller vet. Det är något som egentligen. Blir brukt bara på detta centret. På väldigt få städer. Det är inte något som på något sätt. Arfärsanvisning eller. Rekalbehöverismen är för. Skinner till exempel. Så nämntes det. Ja. Ja. Och det är som du sa. Med konverteringsterapi. Den parallellen mellan. Konverteringsterapi för homofila. Som en del brukar det nu. Eller enkelt det brukar det nu om ABI. Jag heller klarar inte att se den. Den sammanhängningen. Som har fått ABI när de var små. Och inte har haft något. Synligt skadeffekt av det. Till och med säger att de tyckte det var roligt. Och de gillade att delta i det. Och det är ju. Självklart i absolut alla. Typer av behandling. Någon som får en negativ följd av behandlingen. Eller att den har negativa konsekvenser. Du säger att det är traumaterapi. Det vi ju i. Många tillfällen. Gör att man. Må uppleva traumorna på nytt. Och enkelte får ju faktiskt. Traumor efter de genomförts. Det är inte en god sammanhängning. Med traumabehandling och ABI. Men det bara visar att oavsett. Typ av behandling. Eller upplärning eller vad som helst. Så kan det alltid ha någon skadlig effekt. Även om det är självklart. Och jag tror ju det att. ABI. I Norge är. Så etiskt försvarlig. Som det går an att få. Vad som helst egentligen. Det som jag har sagt. För att bara. Säga det en gång till. Det blir helt avhängande. Av föräldrarna. Så att de hela tiden. Gir informellt samtycke på allt som sker. I löpet av dagarna. Upplärningar till barnen. Det är väldigt viktigt. Nu har vi ju snackat om kritiken. Vad tror du är orsaken till det? Du sa ju att du inte trodde det var missförståelse. Men mer ideologiskt. Kan du säga lite mer om det? Ja det är ett gott spörsmål. Avfall som vi sa har alltid varit kontroversiellt. Det har det. Det kan vi kanske lite med. Att en jobba. Vi jobbar. Väldigt fokus på ändring. All terapi har vi en fokus på ändring. Men det som vi jobbar med. Det är ju ändring av. Avfall som är operationellt. Som vi operationellt definierar då. Så att det är helt specifika ting. Som vi kanske prövar att ändra på. Som kan vara en orsak. Till det. Vi jobbar inte för att reducera. Målet är inte att reducera aggression. Det är ett överordnat mål. Men målet i träning. Eller i behandling. Eller i upplärning. Det är att få barnen till att sluta slå. Sluta att kasta. Och så vidare. Så att det blir väldigt konkret. Det kan vi kanske göra. Målet är att ändra. Att ändra. Att använda barnen så mycket. Så att vi kan säga att barnen är mindre aggressivt. Men det är bara en säker betegnelse. Plus att när vi säger att barnen är aggressiv. Så tillägger vi egentligen. Tillägger barnen. En egenskap. Som en införande tänker att de inte har. För att barnen. Gör aggressiv anfärd. Av en grund. Och den grunden är rationell. Och då ska vi finna måtten. Så att barnen inte kräver att göra. Aggressiv anfärd längre. Så det är en ting. Vi brukar ju belöning. Förstärkning som det heter på fagspråket. En typ. Lag av motivation. Så att konkret. Om man jobbar med att reducera. Att barnen slår till exempel. Så vill barnen på en eller annan måte. Kunna uppnå belöning. Eller göra något alternativt. En alternativ anfärd. Så att det brukar belöning. Eller förstärka som vi ofta kallar. Och är ju. En typ av mått att jobba på. Som många syns är lite. Tilltalade. Så det är nog också en del. Av grunden. Och så är det det med straff. Och att. Vi. Jobbar väldigt. Mycket. Utan att bruka straff i procedurer. För det är det som är. Mest effektivt. Och så har vi en annan mått att snacka om straff på. För när vi snackar om straff. Så snackar vi om en annan konsekvens. Som gör att avfärden. Synker. Men straff kulturellt. Har en annan betydning. Alltså det begreppet. Straff. Så att det blir två forskjälliga ting. Men det har ju varit brukt tidigare. Så var det ju mycket med. Förskjälliga typer av metoder. Som jag kan tänka mig som en straff. Det kunde vara att du fick time out. Så om du gjorde en negativ avfärd. Så måste du sitta. På en stol. I trettio sekunder. För exempel. Som ville vara en typ av. En typ av. Metoder som vi vill kalla straff. För det är. En konsekvens. Det är att sätta barnen på en stol. Konsekvensen är att det ska reducera avfärden. Därför snackar vi om straff. Men samtidigt så är ju den typen av metoder. Brukt i all. Barnuppdragelse. Tillgänglighet på skolan. Så det är en del i kulturen. Det som är metoderna. Men vi kallar det då. En straffprocedure. Så det är sånt som gör att. Kanske hade det blivit. Mer kontroversiellt. Än andra typer av metoder. Ja. Jag tror ju det med de. Tekniska begrepp som brukas. Innaför avfärdsanalysen. Är med på. Att göra att det blir uppfattat fel. Så att. Jag vet. Jag vet inte vem det var. Men det är någon som har förslått. Att bruka mer inkluderande. Eller inte så dagligdags ord. Om de förskelliga begreppen. Är det något annat än. Det som du tänker. Kan vara med på. Som man kan göra. Vad kan man göra för att. Möta kritiken då. Möta. Det är ju. Alltså det viktiga. Det är ju en saklig debatt. Alltså saklig. Inte en ideologisk debatt. Men det är faktiskt. En mer saklig debatt som går på. Att argumentera för. Var synpunkterna. Och. Det är väl kanske den bästa. Att komma vidare på. Och sedan visa resultat då. Kan säga att. Och det är ofta det. Som en enda uppmärkelse. Att vi kan diskutera förskelliga metoder. För att så. Och så komma till där man vill. För att mål är en enigom. Som regel. Att det är lätt att vara enig om mål. Men så är det metoderna. Men om man har ett mål. Som man är enig om. Och lär sig. Och förstår begreppar. Till exempel. Då kan man börja snacka om metoder. Vilken metod man ska bruka. Och om man diskuterar. Kan säga metoder uppemot. Konkret röstringar. Så är det mycket lättare. För då kan man se. Någon som har en bättre förslag. Eller en annan tillämpning som har en bättre. Mer effektivt. För detta barn är ju lärare i dessa begreppar. Så det blir en mycket mer saklig debatt. Jeg har sett fra mitt arbeid som likperson. At det er en del foreldre. Som både kvier seg for å innrømme. At barna deres mot er ABI. Fordi de er redde for å få kritikk og hets. På sosiale medier. Og folk som kvier seg. For å la barna få ABI. Og det synes jeg er veldig synd. I og med at det er. En av de mest effektive. Behandlings- eller oppleggingsmåtene vi har. Og det er jo ikke snakk om. Å fjerne autisme. Det er jo helt umulig. Men det er å gi verktøy og forskjellig sånt. For å takle livet best mulig. Vi lever jo tross alt. I et neurotypisk samfunn. Og da de har lært noen. Spilleregler der. Det er jo veldig viktig. Ja, det er jo tragisk hvis dette foreldre. Som blir hetsa. Fordi at de driver med. ABI da. Det er jo veldig veldig. Kjedelig hvis det ikke er. Så det har nok. En foreldre har jo nok belastninger. Sånn som det er. Om man ikke skal bli hetsa på. På toppen. Så det er jo absolutt tragisk. Da kan vi tenke. For nå har vi snakket veldig mye. Om både hva ABI er. Og en del om kritikken. Da kan vi gå over til det neste punktet. Som er den studien. Som da du gjennomførte. Mens du jobbet på Glenne for eksempel. Det kan vi gjøre. Så det som. Litt tidligere i min karriere. Så var jeg ansatt som psykolog. På Glenne senter i Vestfold. Og der startet vi. På den tiden så startet vi med ABI. Der. Og det som vi var nøye på. Og det skal jeg være. Når jeg driver med affærsanvisning. Det å så ta data. For å kunne evaluere. Og dokumentere at det du driver med. Det er faktisk i nytte. For det det gjelder. Så. Det vi gjorde var at. Dette var på slutten av 90-tallet. Da ga vi. ABI til en gruppe barn. Og. Så hadde vi. Og en gruppe barn som fikk med. Tradisjonelle spesialpedagogiske. Oplevinger. På den tiden så var det. Og så fikk barn. Som fikk artisten til Vestfold. Så fikk de en ganske tett. Spesialpedagogisk oppfølging. Og så ville vi. Se om ABI da kunne være. Mer effektivt enn den type. Opleving som var gitt på den tiden. Og dette var på. Et tid der det ikke var. Noe særlig studie på ABI heller. Sånn at dette var. Det var en. Studie i 1987 som var veldig. Både anerkjent. Og kontroversiell. Fordi at han viste til veldig gode resultater. Vi bruker ABI. Og så var det noen kollegaer av meg. På UCLA. Smit og noen kollegaer. Som gjorde en studie. Det var de to studiene som fant det internasjonalt. Så kom vi med våre studier. Etter det. Og det vi fant det var at. Vi ga ABI et år. Og så så vi. Hvor effektivt var det. Og så ga vi ABI i to tre år til. Og så målte vi igjen. For å se effekten. Og det vi fant det var jo. Og det vi målte da kan jeg si det først da. Vi. Og det er alltid viktig om vi måler. Riktige ting da. Og så er det praktiske ting. Hva du kan få til å klare å få. På måltøy. Men det vi målte det var det vi kaller kognitiv ferdighet. Som går på. Det er mer tradisjonelt kalt IQ. Og det går egentlig på hvor flink er du. På mer sånn skoleferdigheter. Logikk. Problemløsning. Hvor god teknisk forståelse har du for språk. Og sånne ting. Og så målte vi. Det vi kaller tilpassningsevne. Adaptiv værfær. Kaller de på. Og det handler om. Ikke hva du kan. Men hvordan du fungerer da. Hvordan du klarer deg. Og da er det. Det så viktige området inne for adaptive værfær. Det er språk og kommunikasjon. Så det målet er. Hvor godt klarer du å kommunisere. Og bruke språket i daglig livet. Så det var en ting vi så på. Annen ting var. Sosiale ferdigheter. Altså hvordan klarte du å klare deg sosialt. I daglig livet. Har du venner. Klarer du deg ute i samfunnet. Hvor gode sosiale ferdigheter har du. For å kunne klare deg. Og så var det det vi kaller. Daglig livets ferdigheter. Så handler det om. Om du klarer å kle på deg selv. Og spise selv. Og dusje selv. Så det var en annen ting vi målte. Adaptiv ferdigheter. Og så målte vi også. Mer sånn psykologiske ting. Og som vi så på. Aggresjon for eksempel. Og litt på det sosiale. Ferdigheter. Og sånne ting. Og det vi fant var det at. Disse barna som fikk IB. De gjorde faktisk bedre enn de som. Fikk de mer tradisjonelle opplegg. I derfor stand at de klarte seg bedre. Kognitivt. Og de hadde mye større. Også til. Altså adaptiv ferdigheter. Hadde økt mer. Også hadde de færre. Kan si alferdsproblemer. Så det var ganske klare forskjeller. På de to grupperne. Og. Dette var jo. Vi publiserte den studien. Den publiserte i 2002 den første. Og den andre. Vi testet litt senere. Det var i 2007. Så det vi kunne si. Det var at disse barna. Når det var. Vi startet behandlingen. Det var sånn opplæring. Når de var 4-5-6 år gamle. Også testet vi siste gangen. Cirka 3-4 år senere. Og det vi kunne si. Var at på den tiden der. Så var det i hvert fall stor forskjell. Og disse barna som hadde fått IB. Hadde hatt veldig god fremgang. Og. Så disse studiene har vært. Brukt mye internasjonalt også. Sånn at det har vært blant annet. Brukt i. Når foreldre har prøvd. Å skaffe IB. Som en del av det offisielle. Hjelpeapparatet. Eller de har prøvd å få til USA. Så det er jo snakk om hvem skal betale om det. Om. Forsikringsnedskaper skal betale for IB eller ikke. Og. Da har disse studiene vært brukt. Gjerne i rett saker da. Som støtte for at barn med autism skal få. Tilgang på IB. Eller at de skal få det betalt for. Så. Så ja. Det var egentlig de første. Studiene vi gjorde. Og da har jeg forstått det riktig at du. At dere nå vil se på det. Langtidsresultatene av IB. Ja. Hva er målene med den nye studien da? Ja. Fordi at det som mangler. Blant annet. En veldig berettiget. Kritikk av IB. Det er jo at det ikke finnes noe data på. Hvordan det går med barn som har fått IB. Når de blir voksne. Og det. Det finnes faktisk ikke data på enda. Så det som vi. Og det er vi selvfølgelig veldig enige. Og veldig ønsker å prøve å bidra da. Til den kunnskapen. Så det vi håper nå. Eller det vi planlegger nå da. Å fått. Komt i gang med planleggingen. Gått i gang med planleggingen. Det er jo også. Komme i kontakt med de samme personene. Som vi hadde et opplegg for. Når de var små da. Og så undersøker de. Hvordan det går med de. For å se nettom. Hvordan det går med de. Når det kommer til voksne aldere. Har de. Har de fortsatt utviklet seg bra. Har de hatt tilbakegang. Har de velikeholdt de ferdighetene. Som de hadde. Den effekten vi hadde. Etter to-tre år i behandling. Den velikeholdt i voksne aldere. Og. Det er jo selvfølgelig. Det er viktig. Å kunne vite noe om det. For hvis det er noe som bare er bra en stund. Så er ikke det så viktig. Som at det er noe man kan vise. At det har effekter over tiden. Nei. Er det noe. Er det noen andre aspekter. Enn det du nevnte nå. Som dere vil se på. Ja vi prøver. Vi prøver å se på så mye vi kan. Men vi vet jo det at. Det å drive forskning. Det er jo en sånn praktiske ting. Vi vil jo gjerne teste alt mulig rart. Men så vet vi jo det at. Dette er jo noe som. Vi er helt avhengig av at de. Er villige til å stille opp. De reelle. Og vi gjør det hver mest mulig. Skånsomt i forhold til de da. Ikke utsetter de for mye. Det er en sånn kompromiss som vi må finne. Og det vi gjør er at vi. Vi gjør en. Noen sånn formelle tester igjen. Og alle de som vi gjorde når vi var små. Dette med kognitiv ferdigheter. Vil vi teste en gang til. Og så vil vi teste. Se på additive ferdigheter. Hvordan de fungerer i daglivet. Som er viktige ting. Og så vil vi gjerne. Så har vi laget en spørreskjema. Som går på mer sånn ting som. Hvilken utdannelse har en. Hvilke rettverker har en. Hvilke vansker har en. I forhold til har en. Fått kanskje tillegg til en diagnos eller ikke. Hvilke type vansker opplever en. Nå som voksen. Hva er bosituasjonen. Bor du hjemme eller bor du. I egen bolig. Og hvor mye hjelp får du. I forhold til bosituasjonen for eksempel. Klarer seg selv eller. Har en hjelp bistand i hjemmet. Og hvilke type arbeid en har. Hvis han har arbeid. Så har han jo en arbeid. Og hvilken type arbeid han har. Utdannelse og sånne ting. Så det er ting som vi er veldig opptatt av. Å kartlegge. For det betyr jo veldig mye. Og det er viktig å vite om sånne ting. Ja. Og så er det jo. En av de tingene som. Blir hevda da. Er jo at. Vi kan gi posttraumatisk stress. Er det noe dere vil se på eventuelt. Hvorfor ikke. Ja. Vi har ikke noe spesiell mål. På posttraumatisk stress. Fordi at. For det første så er det vanskelig å måle. Sånn altså du kan. Det finnes visse skaler. Du kan gi det. Men jeg tror at vi dekker det opp. I disse andre tingene. Som vi spør om. Sånn at du. Vi får en god formening. Om det kan være. Blant annet så spør du jo om andre type. Andre diagnoser som barn har. Eller andre type av barn. Eller de voksne. Hvilke type vansker du har. Og hvordan det fungerer. Sånn at det vil nok kunne dekkes opp der. Også er det det at. Det er veldig stort. Respekt der i funksjonsnivået. På disse voksne nå. Det går alltid fra veldig godt fungerende. Til. Personer som utvikler det samme. Sånn at vi prøver å gjøre ting. Som du kan. Du kan bruke på alle funksjonsnivåene. Så det er også. En sånn kompliserende. Faktor. Men det er heller ingen grunn til å spesifikt. Si at posttraumatisk stress. Syndrom. Det er andre. Tilleggsdiagnoser som er mye mer utbredt. Som ADHD, depresjon. OCD. Og mange andre. Angst. Som er mye mer utbredt. Men det har vi vurdert at. Det kan ikke utsette. Det breder seg for mye. I forhold til de deltakerne som vi skal. Invitere til å bli med. Og så videre også når det kommer til det med. Posttraumatisk stress. På samme måte som. Mobbing på skole. Det er veldig vanskelig å vurdere. Er akkurat mobbingen. Eller er akkurat det som er. Årsaken til posttraumatisk stress. For det er så mange ting man opplever i livet. Som kan resultere i. Posttraumatisk stress. Det å vite at det faktisk er. Det eller det er jo nær sagt umulig. Og jeg vet jo. Når det er sånne mobbesaker for retten. Så er det både tre, fire og fem. Som skal til for at retten. Tørre å lene seg gjennom retningen. Og til og med da så er det jo. Et skjønnsspørsmål hva som er tilfelle. Det er jo en av grunnene til at. Det er veldig vanskelig å vinne gjennom. Mobbesaker og sånt i retten. Hvor mye tid og kapasitet. Vil det kreve av deltakerne å være med. For jeg tenker det er en veldig fin ting. For de å vite hvis de lytter på podcasten. Er interessert i å være med. Ja det er akkurat det. Vi tenker også å. Redusere så mye som mulig. Vi tenker oss at. At det vil gå cirka en halv dag. For å være med. For det vi gjør. Vi vil jo sende ut. En invitasjonsbrev til. Til alle. Som tidligere. Som var med i den studien nå. Hvor vi inviterer til å deltake oss av. Og det vil jo være en del. Selvfølgelig veldig mye informasjon. Og der forklarer vi dette her. At dette vil ta cirka en halv dag. Og noe vil jeg kunne svare på. På forhånd. Sånn type utføringsskjema. Det vil være en ting. Og så vil det gjennomgå en kongentritest. Og det tar kanskje en times tid. Og så er det. Den adaptive kartleggingen. Som er egentlig gjort med. Med foresatte. Eller verket eller foreldre. Sånn at det er et intervju med de. Sånn at. Tenk at det går en halv dag. Men. En kan ta en pause der det passer. Og. At det ikke skal være for mye press på. De det gjelder. For vi vet at. Det kan være litt ubehagelig. Å bli utsatt for den type test situasjoner. Ingen som liker å ta en test. Og det er jo litt det vi snakker om her. Selv om at vi prøver å gjøre. Å gjøre det litt test aktiv. Som mulig. Så vi vet, vi forstår godt at. At en kan kvise på å være med. På den andre siden. Så er det sånn at det er. Dette vil jo som sagt være den første studien. Som kartlegger akkurat det her. Sånn at det er veldig viktig. Og så er det at hvis vi bare får med noen. Så har vi egentlig ikke. Du klarer ikke å få det til. Vi er egentlig avhengig av å ha med nesten alle. For å kunne få svar på det spørsmålet. Som vi stiller. For hvis det bare er halvparten som har stillet. Så vil noen si at det er bare de. Halvparten, de som har stillt opp. De er jo de som har best. De som har dårligst de kommer ikke. Og det er jo en bretting av kritikk også. Så derfor vil ikke vi ha noe. Særlig nytte av kan si. Data hvis det at vi får med. På forhold. Så derfor så er det jo. Ja, derfor så håper jeg da. Så håper jeg da at flest mulig vil kunne. Synes at det er ok å stille. Ja. Og nå er det jo. Da omlag 20 år siden. Den første i 2002. Så de som deltok den gangen. Kan jo være flyttet til. Alle deler av Norge egentlig. Så hvor er det. Den her. Den halvdan. Vil bli gjennomført. Ja, det som vi også sier. Vi tilbør oss å komme hjem. Til den delen. Sånn at det utgangspunktet. For det tror vi da blir tersken litt lavere. Pluss at. Testen blir kanskje litt mer valid også. Når du liksom. Tester under mest optimale betingelser. Tenk at det er lettere å. Få det til å gjøre. Bra på en kognitiv test. Kanskje hjemme eller på et psykologkontor. Sånn at vi. Vi tilbør oss å komme hjem. Sånn at de ikke vil det. Så kan vi også tilbør oss. Så de kan komme for eksempel til Glendale. Eller et sted. Hvor det kan gjøres. Men utgangspunktet tenker vi at. Det er kanskje best for de fleste. At vi kommer hjem. Ja, og det vil jo gjøre. Tersken mye lavere også. Men. Altså. Et spørsmål da. Som ikke jeg hadde tenkt på. Men som jeg har fått tilbakemelding fra en annen. Er hvilke tilbakemeldinger du eventuelt har. Altså om du har fått noen tilbakemeldinger. Fra de som har deltatt tidligere. Eller de som har fått det tidligere. Hvordan de oppfattet det. Jeg kjenner folk som har oppfattet det. Som veldig positivt. Har du noen? Jeg har jo jobbet nå ganske lenge. Lang karriere her. Og mange har jeg fulgt over veldig mange år. Og det er ikke alle de som kan. Vennligvis være spennende til å. Forklare i språk. Hva de har opplevd tidligere. Men noen er jo det. Og min oppfattning er jo egentlig at. Eldre opplever at. Det er noen sånne. Veldig sterke negative. Erfaringer. Fra Eiby. Mange har ikke reflektert så mye rundt det egentlig. Jeg tror kanskje de fleste har ikke tenkt noe særlig over det. Det var bare sånn det var. Og mange sier at. Jeg har egentlig helt ok minne. Det var koselig. Det var masse voksekontakt. Som man ikke får ellers. Og veldig mange. Finner jo veldig glede av å jobbe på den måten. Fordi det er struktur. Og en måte å. Jobbe på. Som passer veldig bra for mange. Sånn at. Ofte er det ikke noe spesielt. Du får tilbake mening på. Det er kanskje hovedregelen. Og så er det. Egentlig positivt. Det du får. Aldri oppleve at det skal. At noen har sagt at dette var. Traume. Nei. Og det er også veldig viktig. At man får frem her. At du ikke har fått de negative tilbakemeldingene. I noe stor grad. Eller ingen grad. Er det noe mer du tenker er viktig. Å si om. Egentlig hvilket som helst av de temaene. Vi har snakket om til nå. Vi har snakket ganske mye. Men jeg tenker at. ABI. Og avforskningslyset. Er jo en redskap. Metode. Som kan være bra for mange. Men det er ikke sånn at alle skal. Nødvendigvis ha det. Det er ikke mitt mål at alle skal gjennomgå dette. Dette er jo noe som. Er tilbud. Som bør absolutt være tilgjengelig. Og det er det ofte ikke. For de som ønsker det. Sånn at. Man skal kunne ha tilbudet det. Også man har informasjon. Også må foreldre. Vurdere om dette er noe som de synes. Kan være bra for barnet. Eller ikke. Det er opp til de å bestemme. Sånn at poeng er ikke at alle skal. Men at det er veldig viktig. At dette er et tilbud. Som er mest mulig. Tilgjengelig for. Som er tilgjengelig for alle. Og at de også har informasjon om det. Det er egentlig det som er det viktige. Ja. Men da. Takker for at du. Vil være med her. Og snakke om AB. Veldig spennende å høre om både. Hva de. Resultatene fra det studiet. I 2002 og 2007. Og selvfølgelig også den nye studien. Det er veldig spennende å høre etter hvert. Eller se hva det er. Resultatet blir der. Det tror jeg er veldig viktige resultater. Også for. For AB. I det hele tatt. Og at vi får. Takk for at du var med. Takk for at vi fikk komme. Tusen takk. Før det får gå. Så vil jeg informere om noen av autismepoddenes prosjekter. Og tilbud. For vi er ikke bare en podcast. Vi har en nettside. På nettsiden er det en arrangementskalender. Hvor man kan sende inn. Autismerelaterte arrangementer. Slik at de da. Finnes på en sentral plass. Vi har en kunnskapsbase om autisme. Som kontinuerlig blir. Oppdatert. Og det blir lagt i mer fakta. Om autisme og relaterte emner. Det er mulig å sende inn. Leserinnlegg. Så hvis du har noe på hjertet. Så må du gjerne sende det inn. Og etter hvert. Så vil det nok også bli publisert. Bokanmeldelser og litt sånn forskjellig. På autismepodden. Men så er det sånn da. At jeg driver podcasten frivillig. Og dermed så er det. Bare så mye som jeg rekker. Å få gjort. Og derfor så håper jeg da. At det er noen av dere som er. Har lyst til å bidra. Så har dere. Leserinnlegg. Skriver det noe fakta. Om en spesiell ting med autisme. Har dere arrangementer. Eller har dere bokanmeldelser da. Så er det bare å sende inn. Og så publiserer vi da. Det som vi anser. Å ha god nok kvalitet. Til å bli publisert. Så takk for at du har hørt. På podden. Og håper du kommer tilbake igjen senere.