Details
Kort historik om Tanåsmålarna & Co, intervjuer med Torbjörn, Maria och Ingela.
Comment
Kort historik om Tanåsmålarna & Co, intervjuer med Torbjörn, Maria och Ingela.
Listen to Tranåsmålarna & Co by Mats Rydin MP3 song. Tranåsmålarna & Co song from Mats Rydin is available on Audio.com. The duration of song is 21:05. This high-quality MP3 track has 167.327 kbps bitrate and was uploaded on 11 Mar 2023. Stream and download Tranåsmålarna & Co by Mats Rydin for free on Audio.com – your ultimate destination for MP3 music.
Comment
Loading comments...
Mats Rorin became a member of Tranås Målarna & Company in 2012. The association was started by Lars Hagström in 2006. They have weekly drop-in sessions for painting and ceramics, and they participate in various art exhibitions. The association moved to a new location in 2012 and currently has 57 members. Torbjörn enjoys experimenting with different art techniques, while Maria focuses on ceramics and is working on a project called "kolonn". Ingela is like a host and knows a little about everything. Jag heter Mats Rorin och jag blev medlem av Tranås Målarna & Company år 2012. Då hade föreningen redan funnits i sex år, då Lars Hagström startade den 2006. Mycket har hänt sedan dess, men vissa saker har funnits med nästan från början. Drop in då medlemmarna får komma och måla eller arbeta med keramik. Från början var det bara en gång i veckan, men nu är det två gånger i veckan, tisdagar och torsdagar. Vidare så kan man nämna medverkan i den nordliga konstdrakan, Vägstorgatan, Vårssalong, Ljussalong i Stadshuset och utställningen på Torklaran i Äggsjö varje sommar. År 2012 flyttade föreningens verksamhet från Studieförbundet Vuxenskolans lokaler till en egen lokal på Storgatan 61 under ledning av ordförande Bernt Beverby som var ordförande från 2007 ända till 2021 då han och hans fru Sonja flyttade till Skåne. Ivana Raksanderson har varit kassö sedan år 2010. 2015 var föreningen tvungen att säga upp lokalen på Storgatan 61 för den nya egen tredubblade hyra. 2017 fick föreningen en ny lokal på Storgatan 9 där verksamheten fortfarande bedrivs. Medlemssamtalet är idag 57 stycken och förutom drop in och utställningar så kan nämnas många kortare kurser som hålls såväl av egna medlemmar som av gästande konstnärer. Fritidsaktiviteter för skolbarn har också varit mycket populär. Detta är en liten presentation av Tranåsvålarna och komparna och dess historia. Nu ska jag prata med några av de mest aktiva medlemmarna. Ja, nu är jag på Tranåsvålarna och komparna här. Jag sitter här vid Torbjörn som ska få berätta lite grann vad han gör här. Vad håller du på med nu här? Kan du säga något om vad du målar och så? Ja, jag målar lite olika men just nu har jag en tavla med hundar på. Ja, jag förstår att du använder olika tekniker har jag förstått. Ja, jag gillar att testa lite olika aktivitetsmetoder så att säga. Jag tycker det är roligt att experimentera. Ja, det är jättekul. Du har inte varit med här så länge som jag fattar. Du är ganska ny här. Ja, jag har varit här ett halvår lite mer. Har du alltid varit intresserad av konst? Hur kom det så att du började nu då? Ja, att jag började nu det var att jag var här och hämtade en pris som jag vann när de hade en lotteri på konstdrakan. Då tog jag lotter här och då vann jag. Och så ringde de och sa att jag skulle komma och hämta mitt pris. Och så började jag ju titta och prata med dem som var här då. Och sen var det så att de övertalade mig att börja. För jag sa att jag hade hållit på och fuskat lite här hemma. Ja, det är ju... Det är jag inte. Man kan säga att du halkade in på ett bananskall. Ja, vad roligt. Jag ser att det är mycket glädje i dina målningar. Det verkar som att du är väldigt glad när du gör sådana här saker. Ja, jag är ju lite barnslig om man får säga det här. Jag är inte just den där som vill ha uträtt så är det perfekta direkt. Jag ser hellre tittare och beskådare och ser grejer som växer fram mig. Bakgrunder och sådär. Ja, du är väldigt spontan förstår jag och du gör mycket på inspiration kan man säga. Du tänker inte ut så mycket innan. Nej, just det. Det är väl lite vad som... Ja, vad som blev. Jag kanske bara kladdar på ett papper och sätter mig och tittar på det. Då kan jag se grejer som jag fyller i sig ändå. Ja, vad spännande. Jag har inte den där. Jag kan inte säga att jag ska komma hit och måla en ängel. Det får bli vad det blir när jag kommer. Framför dig har du en tavla med lite skisser eller vad man ska säga på hundansikten. Men olika. Det vore karton liknande. Här är en kartontax. Karton? Ja, så har du tecknat ungefär. Ja, karton. Men det här skulle väl vara riktigt. Sen har jag ju det som jag kanske är mest stolt av. Det tog väldigt lång tid och det är många hårstår på ett led nu. Så det har jag gjort med sådana här. Ja, du tycker om att skissa med pennor och inte så mycket måla då kanske? Nej, kanske inte. Jag har inte rätt teknik till det där riktigt. Mer än vissa grejer. Ja. Det är i alla fall väldigt rogivande och skönt att bo här. Även om man inte pratar så mycket så känns det som man umgås i alla fall. Du är ganska ofta här förstår jag. Ja, jag höjer den här platsen. Det är ju bara jag som sitter här och säger så. Och då när man höjer en plats så får man ju ha en nyckel också. Så jag kan ju åka hit när jag vill då. Jag är rätt ofta här. Jo, men det är jättebra. Just det att man kan komma och gå när man vill liksom. Man kan ju sitta hemma och andan faller på. Då kan man ju dra hit om man får en ny idé. Ja, du bor inte så långt härifrån så att det tar inte så lång tid att åka. Det tar inte lång tid. Tio minuter kanske med per mobil. Ja, just det. För mig handlar det mycket om... Jag har det som lite terapi för min verk om man säger. Jag får ju så mycket verk i kroppen. Torben har ett handikapp kan man säga. Som gör att det är lite svårt i vardagen. Ja, jag har ju fått amputera mina ben och så. För jag har diabetes som är jobbig. Och då är det här bra. Då glömmer man bort det där tråkiga. Ja, det är jättebra att kunna komma ifrån lite av sina vardagliga bekymmer. Ja, Torben skriver dikter också. Han ska få berätta lite här om det. Ja, när jag har mycket verk och så, så jag inte kan sova. Då går jag upp på nätterna. Och då sätter jag mig och skriver. Och lite sådär. Försöker komma på lite roliga grejer. Och då vill jag att det ska rima och sådär också. Så här en dag skrev jag. Att skapa riven i mig är väldigt hög. Synbar att pennan och penseln går så trögt. När både papper och duk saknar motiv. När det är svårt att känna sig positiv. Då vore det kanske bättre att skriva en bok om mitt liv. Ja, vad bra. Kan du ta någon mer kanske? Ja, jag kan ta den som var innan här. Nej, nu börjar jag känna mig lite korkad. Varken idéer eller inspiration. Fullständigt torkad. Om man ändå kunde rita en gubbe av streck. Eller kanske något som är lite fräckt. Undra om det blir bättre om man flyttar till Maria. Ja, vad kul. Tack så hemskt mycket. Ja, jag har kommit in här på keramikavdelningen. Och idag så är det bara en person här, Maria. Och jag ska prata lite med henne och se vad hon... Berätta lite grann vad hon gör och så. Du har inte varit i transporten så länge, eller hur? Nej, det stämmer. Sedan november. Slutet av november, tror jag. Eller mitten av november. Ja, det är inte så länge, nej. Hur kom det så att du... Har du alltid varit intresserad av konst och keramik och så? Hur kom det sig? Ja, men det har jag faktiskt. Jag tycker om att skapa saker. Så jag har gått på lite olika keramikkurser. Ja, sedan tonåren egentligen. Till och från. Ja, så du har ganska mycket erfarenhet av den då? Ja, det har jag. Sedan har jag inte lärt mig att driva. Jag kör många andra tekniker. Som kavling eller tummar eller ringlar. Ja, man kan göra på många sätt. Ja. Nu, vad... Kan du berätta lite vad du håller på med nu? Ja, nu har jag precis börjat här. Och jag tänker göra något som jag kallar kolonn. Jag har sett det på Paradisverkstaden. Det är som en liten upphöjning. Där man kan ställa saker. Eller ha något hårtfat. Eller om man vänder upp och ner så kan man använda det till en kruka. Ja, det låter nog väldigt praktiskt det där. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är. Men jag hoppas att ni som lyssnar på det här fattar lite grann. Vad tycker du om att vara här i Transmålarna? Brukar du komma ofta här? Ja, det har jag gjort nu ganska konsekvent här. I alla fall en gång i veckan. Jag tycker det är jättebra och trevligt. Det är en öppen atmosfär. Man inspirerar varandra. Och så kan man fortsätta börja. Jag börjar idag på det här och så kan jag prata in det. Och så kan jag fortsätta nästa vecka. Så det är inte så forcerat. Jag kan jobba mer lugnt med sakerna om jag vill. Ja, visst man kan jobba i sin egen takt. Man är helt fri om man inte vill det. Vill du hoppa över och vänta lite till nästa gång så går det bra då. Leran är ett fantastiskt material egentligen. Det här är grålera. Vad heter det här? Den här heter stengot. Man kan ha den i ugnen och diska. Den är väldigt tålig den här leran. Det finns ju olika sakler också. Men det här är väl det mest vanliga man jobbar med. Ja, kanske. Lera, lera, gott kan man ju också mycket. Kanske krukor och så. Ja, just det. Lera, gott. Stengot, tror jag. Den här kan man använda till mycket saker. Som hushållet och så. Ja, stengot låter som den är lite mer hållbar. Eller hårdare. Ja, just det. Och här i lokalen finns det också en fin ugn. Eller två. Nej, en ugn är det väl. Kan du det där med ugnen? Det verkar lite komplicerat tycker jag. Ja, men det är det. Men jag kan inte det än. Så mycket har jag inte lärt mig. Allting ska brännas två gånger. En skröjbränning först. Och sen placerar man och så bränner man igen. Då får man vara ännu mer försiktig med sakerna andra gången. Och då kommer det upp ännu högre temperatur. När du jobbar med Lera så kan du ta ganska lång tid innan produkten är färdig. Det är alltid ett spänningsmoment när du har placerat och hur det ska bli. Ja, det verkar vara jättespännande. Se på resultatet sen. Man vet inte riktigt vad som händer. Det kan ju spricka också. Det händer väl ibland. Jo, det får man vara beredd på. Men glasyrerna vet man inte riktigt hur det blir. Och det är lite olika färg på vilken Lera du har. Det är en del som har egen Lera här också. Den här Leran, köper den från föreningen då? Ja, jag köper från föreningen. Sen finns det de som hyr in det här. De har lite mer i egen Lera. Men de kan bränna här då. Bränna sina alter. Ja, det är precis som på målaravdelningen. Man kan ha en speciell plats och så betalar man lite mer varje månad. Ja, just det. Ja, jätteroligt att få lite från keramikavdelningen här. Så jag får tacka dig Maja jättemycket. Det var jätteroligt. Tack för idag. Livligt att jag hittade dig i målaravdelningen. Tack. Ja, nu ska jag prata lite med Ingela. Hon håller på just att göra kaffe här till de som är med här idag. Jag vill kalla dig som en hustomte. Det är inte riktigt bra ord, men känner du dig som en sån? Ja, det kan man nog kalla mig för. Jag vet ju lite om allting. Alla kommer ju att fråga mig om saker och ting som jag har fått lära mig på de här åren. Jag är inte så rädd. Jag har inte varit med så länge. Jag har bara varit med tre, fyra år kanske. Fyra år säger du, ja. Ja, det är ganska länge det. Ja. Ja, du är en ansvarsfull person som öppnar här på de här droppinnen och håller koll på det mesta här. Ja, och vad som finns och vad som behöver ersättas med tår och sopa och allt som behövs. Kaffe och te och allt som ska finnas. Och städa. Och städa också. Ja. Ja, det är fint med personer som tar ansvar. Det tycker jag verkligen. Ja. Vad är det? Betyder detta lika mycket som själva konsten? Den är alldeles, så att säga, eller? Gemenskapen framför allt. Alla har ju samma intresse här. Måla och det där med keramiken, det kan jag ju inte, men måla kan jag ju. Någorlunda. Men jag har inte målat tavlor förrän jag började här. Nej. Målade porslin innan. Ja, just det. 1969. Där har jag ju mer till arbete. Ja. Du har någon bakgrund i någon affär, är det så? Ja, jag startade hantverkshuset Koppargården. Jag kommer inte ihåg hur länge sedan det är, men det är många år sedan. Jag håller på. Ja, 80-talet, 85 någon gång, då vi startade det. Då var det ju sex hantverkare som hade där olika väv och keramik och näder och väv. Och vad låg detta då? Det låg där i Koppargården. Det märkas en loggeri där inne på gården. Ja, visst. Det låg i Tranås, ja. Hur länge fanns det igen där? Det stängde igen 1998. Då stängde vi det. Jag är ju född i Tranås, men jag minns inte det. Då var jag inte så intresserad av konst. Men det var intressant att höra. Ja. Hur ser du på föreningen och framtiden? Tror du att föreningen kommer att växa som den gör nu? Det har ju kommit fler medlemmar. Ja, det hoppas jag verkligen att det ska göra, för det här behövs. Alla är ju inte intresserade av idrott och sånt här. Man kan ju ha bolag i och för sig. Men det här ger ju mer för sinne. Det här med färg, det påverkar ju de här små köttlarna i ögonroten, eller i näsroten. Det påverkar ju psykiskt väldigt mycket, att man får jobba med färg. Ja, just det. Man mår bra av att måla, helt enkelt. Oj, oj, oj. Vad skulle jag gjort om jag inte hade min målning? Man målar ju tavlor här och porslin hemma. Jag målar ju egentligt, i stort sett. Ja, jag förstår att det betyder jättemycket för dig. Du får ut väldigt mycket av det, förstår jag också. Ja, det får jag verkligen. Då får jag tacka dig, så skyndar Ingland vidare till... till... Kaffebordet. Kaffebordet, ja. Tack så mycket. Tack ska du ha.
There are no comments yet.
Be the first! Share your thoughts.
