Intervju med Ingela.

Nu ska jag prata lite med Ingela. Hon håller på just att göra kaffe här till de som är med här idag. Jag vill kalla dig som en hustomte, det är inte riktigt bra ord men känner du dig som en sån? Ja det kan man nog kalla mig för, jag vet ju lite om allting här nu för tiden. Alla kommer ju att fråga mig om saker och ting här som jag har fått lära mig på de här åren. Jag har inte varit med så länge, jag har bara varit med i tre, fyra år kanske. Fyra år säger du ja, det är ganska länge det. Ja du är en ansvarsfull person som öppnar här på de här droppinnen och håller koll på det mesta här. Ja och vad som finns och vad som behöver ersättas med tål och sopa och allt som behövs. Kaffe och te och allt som ska finnas. Och städa. Och städa också. Ja det är fint med en person som tar ansvar, det tycker jag verkligen. Betyder detta lika mycket som själva konsten närliga så att säga? Gemenskapen framförallt. Alla har ju samma intresse här. Måla och det här med keramiken, det kan jag ju inte men måla kan jag ju. Någorlunda. Men jag har ju inte målat tavlor sedan jag började här. Nej. Målade på slid innan. Ja just det. 1969 så där har jag ju mer garvad. Ja. Du har någon bakgrund som är i någon affärer, är det så? Ja jag startade handsäckshuset hoppagården. Men jag kommer inte ihåg hur länge sedan det är men det är många år sedan. 80-talet, 85 någon gång så jag startade det. Då var det ju sex handsäckare som hade där olika väv och keramik och näver och väv. Och var låg detta då? Det låg där hoppagården, det märkas en daggeri här inne på gården där. Ja visst, det låg i tavlan så ja. Ja. Hur länge fanns det den där? Den stängde igen 1998. Ja. Då stängde vi den. Ja jag är ju född i Tranås men jag minns inte det men då var jag inte så intresserad av konst. Men det var intressant att höra. Ja. Ja. Hur ser du på föreningen och framtiden så? Tror du att föreningen kommer att växa som den gör nu och det kommer fler medlemmar? Ja det hoppas jag verkligen att det ska göra så det här det behövs. Alla är ju inte intresserade av eldbrott och sånt där men man kan ju jobba både och i och för sig va. Men det här ger ju mer för stil. Det här med färg det påverkar ju de här små köttlarna i ögonbrotten här vid nätbrotten. Och det påverkar ju psykiskt väldigt mycket att man får jobba med färg. Ja jag inser. Man mår bra av att måla helt enkelt. Om jag känner något. Vad skulle jag ha gjort om jag inte hade min målning helt upp. Man målar ju tavlor här och korslin hemma så jag målar ju jävligt i stort sett. Ja. Ja. Ja det jag förstår att det betyder jättemycket för dig va. Och du får ut väldigt mycket av det förstår jag också. Ja det får jag verkligen. Ja. Ja. Ja då får jag tacka dig så skyndar Ingla vidare till kaffe godis. Kaffe godis ja. Tack så mycket. Hej.