Säsong 2 avsnitt 10 (Anders)

Anders Yding, a teacher, is the guest. He teaches a variety of subjects and is currently discussing the issue of student health. He enjoys planning lessons and is looking forward to the summer break. As a class coach, he faces new challenges and learns from his experiences. He emphasizes the importance of having a supportive group of students and offers tips for success in school. Och vi har ju med oss en gäst här idag. Gästen är Anders Yding. Vill du presentera dig? Ja, absolut. Tack så mycket för att jag får vara här. Jag heter Anders och jag är lärare här på Syltas i historia, religion, filosofi och juridik. Massa ämnen, helt enkelt. Ska man säga mer saker? Jag sa juridik, men det funkar, tänker jag. Vi har med oss en lärare här idag. Vi kan få lite så här... Det är något som vi tänker kring det här med ohälsa i klassen. Och lite såna grejer. Men det är inget jag är helt okej med. Ja, det är en stor ära. Absolut. Kul. Känner du att det kommer bli kul? Ja, jag är nervös. Men det ska bli väldigt roligt. Har du andra lärarverksamheter? Jag har haft andra. Idag är ju dagen innan avslutningsdagen. Så jag är klar med alla mina lektioner. Jag skulle inte ha haft lektioner idag, men det är inte den. Så jag är här inne och pratar idag. Men jag har haft andra i privatjuridik och historia. Och när jag gick efterhand så hade jag det i religion. Men det är ingenting du ska säga då? Nej, det tror jag inte. Nej, ekonomi är ekonomi, eller? Ja, de som har valt ekonomi och juridik har det. Då blir det en filosofi för dem. Och det är ju spännande. Ja, men det kanske är bra att ni inte har det nu när det är dagarna. Då kan man börja bolla till. Det låter rimligt. Ja, bra. Och hur är det med dig? Det var länge sedan du ställde in tid. Ja, det har jag saknat. Och det är väldigt bra med mig. Senast när vi koddade var det inte lika bra. Då var jag väldigt stressad. Det var mycket i skolan, mycket med kåren, mycket med allting. Men nu är det som sommar. Det är ändå fjoligt, det regnar. Men annars är det en väldigt bra sommaravgång. Ändå. Och så är det bara några roliga grejer med studenterna nu. Och det löser sig inte. Det är inte mycket jobbigt kvar. Så det är väldigt skönt. Vad händer? Själv? Jo, det är bra igen. Det sista som behövde löpas innan sommaren. Det är ju egentligen bara kaffetavlägget kvar. Sen så blir det ju förhoppningsvis en lång och varm sommar. Och hur är det med andra? Jo, det är bra. Det är lite samma känsla för oss. Det håller på att ordna upp sig. Man har fått in alla de sista grejerna från elever. Jag har slippit sätta några F i år. Så jag är väldigt nöjd med det. Och nu sitter jag med och tänker framåt. Och försöker komponera några lektioner inför nästa år. Som förhoppningsvis ska bli bra, tänker jag. Det här är ju en skön tid. Man går igenom hela året, vad som har hänt. Vad som funkade, vad som inte funkade under lektionen. Så får man lära sig, förhoppningsvis, av sina misstag. Precis. Men jag har förstått, när man har fortsatt in på den här lektionvärlden. Att lärare jobbar mycket med planering. Att det är en stor del av yrket. Att man ska hinna med allting innan man lär sig något sånt. Och att det ska bli väldigt många frågor. Och att det är många olika lektioner man ska ha där också. Japp. Jag tänker att då har vi en planeringsbruk av lärare i några år. Absolut. Så tweakar du den då lite? På något år? Det här blir väl inte så bra. Det är alldeles roligare att lära dig. Ja, absolut. Jag tänker att det är nog en viktig del av att fortsätta vilja vara lärare. Jag tänker mer att man vill uppdatera. Att man vill pröva nya saker och inte bara köra på samma grejer. Till och med de grejerna som jag tycker funkar ganska bra. Ändrar jag ofta lite med och pillar lite med. Så det är ett ständigt arbete. Jag tycker det är roligt att planera. Då kan du sitta och fixa lite och tänka hur kommer det här att funka? Och så kan man visualisera en klass framför sig som EK22B till exempel. De kommer ju tycka att det här är kul. Men kanske inte den klassen. Då kanske vi får göra lite olika. Det är mycket tankarbete men då blir det väldigt roligt när man får se det realiseras. Det mesta är jättekul med att vara lärare. Du har även vissa lektioner på det svarta. Som nämligen att vi drar upp en tidlinje på olika bilder. Den du är i början av året. Och den du glömde utvärdering. Utgå från själv. Vad du tycker är bäst att göra. Och vad du tycker är bäst att göra. Just det. Jag prövade att göra om den lite. Ja. Ja men det är sånt. Det är inte för många lärare som gör det på samma sätt. Ja men det är också så här. Den här sista tiden. När man väl har gjort det mesta som lärare. Så är det alltid så här. Men vad ska vi göra med den sista lektionen? Vad ska vi göra nu? Så måste man hitta på någonting. Och ibland så kan man använda den tiden till att. Ja men jag prövar den här lektionen som jag har jobbat med under året. Eller jag prövar den här grejen. Så ser man hur det tas emot av de som redan är färdiga med kursen nästan. Och så får man se om man vill använda det nästa år eller inte. Ja. Ja precis. De kallar det för klasscoach. Det är väl antagligen samma sak som mentor. Det är begrepp. Jag vet inte. Exakt. Jag har ju varit klasscoach. Antagligen på EK22B var jag i ett första år. Och nu från och med i höstas så fick jag SH23 istället. Är du ensam där? Nej jag är tillsammans med. Det är Victor och jag som har dem tillsammans. Alltså nästa år så blir det Dan och jag. Ja. Och du har det svårare att spela. Ja precis. Hur är den? Alltså den är svårare skulle jag säga. Eller? Den är ganska mycket svårare. Ja. Ja men. Du behöver nog. Eller jag vet inte. Jag känner bara att jag har ganska bra koll på lärarjobbet. Och klasscoach jobbet är så varierande. Och du möter hela tiden ganska nya situationer som du kan inte ha varit med om innan. Och då behöver man. När det första gången man gör något nytt så måste man göra. Ibland går det bra ibland går det mindre bra liksom. Och. Ja men som sagt lärarbiten där känner jag mig ganska trygg nu men. Ja men som klasscoach det är olika saker som dyker upp. Det är lite annorlunda att ha en ekonomiklass till exempel från en samhällsklass. Jag har fått lära mig nya saker om hur det är på samhällsprogrammet till exempel som jag inte kunde innan. För jag har bara coachat så många ekonomer. Så jag har full koll. Ja jag har haft dem sedan 2016 har jag haft bara ekonomiklassen. Så det är första samhällsgänget. Vad är det som ger dig stöd på det här då? Ja men det är väl. Jag tänker att dels är det ju bara det rent skolmässiga frågor. Som jag tänker hur funkar det på samhällsprogrammet. Vilka poäng ingår. Hur stort är det individuella valet på samhällsprogrammet. Vad får de göra. Vad kan de välja och så vidare. För att du behöver ha den typen av skolcoach roll. Och så är det ju ja. Men saker händer. Elever kanske bråkar. Elever mår dåligt. Elever mår bra. Och ja. Du blir ju en del av det på ett annat sätt. Om du är en klasscoach. Än om du är en lärare. Även om man också kan hamna i det som en lärare. Att elever kommer till en olika sak. Nej alltså. Jag tror att det står så här i relation till en tjänst. På något sätt tror jag. Men jag tänker mig att om man har hundra procent i alla fall. Så är det nog garanterat klasscoach. Jag är alltid här för att jag är klasscoach också. Som man tänker mig. Nu pratar jag väldigt brett. Under de åren som jag har varit här. Så är det ju ofta. Det allra allra vanligaste är ju att man är stressad. Att det är mycket. Och det kan också vara så att man kommer från en miljö tidigare. Där det inte har varit lika stressigt. Där man upplevt mycket mer. Att man har haft koll på grejerna. Och sen så här. Så kan det bli en annan. Det kan bli annorlunda. Det kan bli överväldigande. Och du hamnar i en grupp. Med elever som är väldigt ambitiösa. Som kanske har högre resultat än du har. Och det känns jobbigt. Och det är just nyckelordet är. Att du brukar vara den personen. Det är någonting som du är. Och det blir det oftast. När du måste titta på vem du är. Och det inte blir så som du vill. Så kan det vara väldigt jobbigt. Ja, det fattar jag. Det måste vara svintufft. Verkligen. Ja, men det är väl väldigt olika, tänker jag. I vissa fall så tycker jag att det kan hjälpa ganska bra. Att prata. Kanske komma med några tips. Jag har ju själv också varit student. Jag har själv också läst biologiskt. Sen är inte det kanske världens bästa tips. Men jag har ändå några gamla som jag brukar prata om. Så det kan väl vara det. Men annars så händer det ibland att elever kommer och säger. När vi har tre eller fyra proven av veckan. Det går inte. Och då är det ju så att på skolan så har vi vissa regler. Kring hur många proven man får av varje vecka. Och då kan det vara någonting som vi faktiskt får gå in i. Som klasscoach och prata med. Läraren som har lagt in proven. Se om någon kan flytta sitt prov. Så att det blir mer behagligt tempo i provschemat. Gamla tips handlar väl ganska så mycket om. Och det vill säga ganska tidlöst. Men planering. Och kanske allra mest. När jag har haft elever som har lyckats bra i skolan. Så har de oftast haft väldigt mycket stöd av varandra. De hjälps åt. De har en grupp. De har några som man vet täcker upp för. När man inte är där. När man delar uppgifter med. Någon som man diskuterar med. Någon som kan korrekturläsa vad man har skrivit. Kanske läsa igenom, kolla om det här är bra. Där kanske du ska ta bort. Så att man känner. Det är både att det är väldigt nyttigt. För den inputen man får. Men det kan också vara en psykologisk hjälp. En psyken som upplever någonting tillsammans. Tar sig igenom någonting tillsammans. Det kan vara stärkande. Och det kan reducera stressen. Så det är väl tips nummer ett. Skaffa dig ett bra crew. Jag visste att de har en. Har ändå. Och då har vi ju. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Och det är lyxigt. Och det tycker jag, och det säger jag till eleverna nu också. Tänk sen, då får ni liksom göra det som ni verkligen vill hela tiden. Det är en helt annan värld. Det kan man säga till elever som är skoltrötta, som känner att de inte vill plugga just nu. Men det är inte alls de här som brukar tänka att man ska tänka. Men det är väl bra att ha skoltrötta elever som lärare eller mentorer? Ja, det är väl... Det kan nog vara bra dock, tänker jag. Men skoltrötta elever, ja. Alla kan bli skoltrötta, tänker jag. Eller hur? Det kan man ju själv också börja med att säga. Så man får väl bara peppa dem. Ja, det är det man kan. Eller bara göra bättre lektioner, tänker jag. Bara bli bättre, liksom. Man får steppa upp. Det måste ju bara komma hela tiden, tänker jag. Från de som börjar med att bestämma sig för färdiga eller nya. Oftast här tänker jag att det är mer i årskurs 3 där man känner att nu börjar man bli lite trött. Framtiden hägrar och det är så mycket som händer. Det är väl det. Jag tror att de eleverna som jag har haft de här åren, det har nog varit den största utmaningen. Att bibehålla nivån, även vårterminen i årskurs 3. Där är man trött. Där är man tröttare. Men jag tycker att många som kommer i ettan har bra driv. Där tycker jag inte att det är lika aktuellt. Det är bra att de är med i trean. Ja, och det förstår jag. Ja, de har känt sig nästan färdiga. Det är väl tydligt. Hade man haft fyra år så hade ju de hållit på med fyra. Absolut. Det finns ju en slutsträcka någonstans. Ja, när man börjar ha en beslut blir man ju alltid tröttare. Hur känner du då? Du tycker att trean är bra? Ja, jag har sett fram emot trean väldigt mycket. Varför då? Ja, det är ungefär det här trean jag har haft i två år. Nej, men det ligger väl inte i att jag har fått rätt mycket i två år. Så sådant här trean kanske är roligare. Ja, men det är den ju. Det tror jag. Får ni välja dem eller hur funkar det? Ni får önska kanske? Jag tror ofta att just ekonomiprogrammet brykar trean vara ett lyft för. Alltså just det som man har där man kan välja ekonomi eller man kan välja juridik. Så du har någonting nytt där. Du får göra ett val. Och sen har du dessutom UF som ger den stora finalen. Så det händer ändå ganska mycket. Hur länge kan man gå? Hur länge kan man gå? Det blir ju roligare. Det är i alla fall så man väljer nästa val. Om man väljer den här typen av trean. Det funkar ju. Man kan välja den här typen av trean. Det är ju vilket dåligt inledning. Bra content. Ja, finns det. Det låter svintrevligt. Ni får inte göra någonting sånt där. Inget är stötigt alls. Är det så? Nej. Ja. Ja. Ja, jag är med i. Väldigt bra. Om man vill vara med. Kan man ha i. I. I. I. I. I. Nej, varför inte? En klasskortsfråga. Nej då. Okej. Jo. Ja, okej. Men du tänker på att man måste välja till exempel engelska 7. Man tar 3b eller språk istället för att få max extra merit. Okej. Och då finns det inte utrymme inom individuella valet för att köra i det till exempel. Ja, jag är med. Så kan det absolut vara. Men jag tror att individuella valet är på 200 poäng. Och då väljer ni språk och engelska 7 typ. Mm. Ja. Ja. Men då har du, nej, då har du inte några poäng kvar. Men, du läser mat 3b. Inbaka till ditt program. Så där får du extra merit om du inte söker till en... Okej. Det blev en helt annan podd där nu tror jag. Blir det här studieutgiftsvägledare podden? Det är många som tänker på det. Och många som inte har koll på extra merit. Jag har ett huvud av att lära mig det. Min mamma och hennes föräldrar väljer de extra meriterna. Ja. Och fram till sist då, 2004, när det var skolan. Och så lärde mamma om hur man ska tänka på det. Och mamma var väldigt... Hon berättade för mig hur det skulle fungera. Men då får ju du vara klassens mamma sen och berätta för klassen. Ja, precis. Så att alla har koll på det. Ja. Och folk kan tänka på extra meriter. Om man inte valde språk. Vilket många har tänkt att, nej. Spanska och franska och tyska. Det var inte kul. Det var inte kul. Jag har fått en fråga. Men jag vet inte hur man började hantera det. På någon gång i det. Jag är beredd att inte hålla här. Nej. Ja, jag badde en E i spanska. Och sen under... Nej, det var inte kul. Det var inte kul. Det är inte slås och grammatik som man ska hejla på. Nej, det är inte skoj. Men sen så... Jag tyckte det var kul. Och lära mig språket. Utan grammatik. Jag tyckte det var kul. Och sen nu i... Svåra kommentarer på det. Snyggt jobbat. Det är inte helt kört. Det är en höga växelnivå. I ett land. Jag tycker om... Att vi kan tolka det. Om det går hopp och hopp. Det kan vara vid riktlinjer. Håll språk. Det kan vara jobbigt. Det kan vara svårt att bekymra. Men vi kan förändra debatten. För att få berikpengar. Man får det automatiskt. Om du klarar kursen. Får du extra britt? Ja. Du behöver bara klara den. Du behöver bara få e-kursen. Jag tror... Om man pratar om psykisk ohälsa. Det här systemet med extra britt. Som är lite komplicerat. Och att man inte riktigt förstår det. Det bidrar nog också en hel del. Till en del stress. Jag tror både... Båda era klasser. Ekonomi 22a och 22b. Var ganska stressade. Över att man inte riktigt... Inget superkoll på allting. Det är klart att man vill göra det så bra som möjligt. Man vill ha så höga poäng som möjligt. Ja. Men det är inget supersystem tycker jag. Nej. Ett bra system ska man förstå. Ja. Ja. Okej. Det är lite otydligt idag. Ja. Ja. Ja. Nej. Mm. Mm. Mm. Är det så? Ja. Där har du stress också kan jag tänka. Oj, oj, oj. Nej då. Ja, det här var kul. Ja, just det. Årgången. Ja, ja. Men nu blev det... Ja, absolut. Och det... I viss mån så tänker jag att det är ett bra tecken. Att det finns den ambitionen. Att man vill pusha sig själv inom rimliga gränser. För att kunna göra så bra som möjligt. Och få ett fint betyg. Det är jättebra. Och det är den biten man försöker hjälpa till med. Det är här ni ska vara. Ni kan göra det här. Så försök göra det så bra som möjligt. Men sen så kan vi också ganska ofta uppleva det. Som slår över till en hård press och stress. Och just det där med att resultaten känns så för många intimt. Kopplade till vem de är och hur de uppfattar sig själva. Så blir det destruktivt tycker jag. Det är jobbigt. Alltså det är svinjobbigt att vara. Som lärare att känna att man är en del av det systemet. Som gör att elever känner press och stress. Och blir ledsna. Och kanske till och med utbrända. Alltså verkligen har det svintuft. Det är en jobbig upplevelse. Som lärare också såklart. Väldigt lite föräldrakontakt. Jag har ju jobbat på högstadier innan. Och där är det en helt annan värld. Mycket mer föräldrakontakt. Man får lära känna dem. Man får relation till dem också i viss mån. Och jag vet inte vad som är bättre eller sämre egentligen. Ja. Okej. Som föräldrar själv. Jag är pappa. Och jag vet att jag. Längre fram när barnen går i skolan. Och går på gymnasiet kanske till och med. Man vill ju veta. Man vill vara involverad. Lära föräldrar. Shit vad mina barn kommer ha det jobbigt. Man vill ju veta hur det går. Man vill veta om man kan hjälpa till och så vidare. Så får vi se vilken typ av föräldrar jag kommer bli. Ja okej. Ja. Ja. Super. Det hade jag behövt. Nära för samhället. Ja. Spiken. Ja absolut. Vi har jättemycket musik. Jag hade både musik som alla hade. Estetisk verksamhet. Då fick man välja musik. Konst eller drama. Det låter kul. Du ser inte så taggad ut på drama. Jag har lätt valt drama idag. Det låter kul. Du valde musik då? Ja absolut. Jag har varit musiklärare. Ja faktiskt. Hur lång tid har det varit? Det var från årskurs 3. Fram till årskurs 9. Så jag hade hela spannet. Det var mycket smoke on the water. Och elever som slog allt vad de kunde på symbolerna i musiksalen. Efter ett tag kände jag att jag behövde skala ner det där. Och ditt musikutbildning hade avtagit? Ja det hade avtagit lite. En aning efter den upplevelsen. Nej jag skämtar lite om det. Men det var faktiskt väldigt kul att vara musiklärare. Där var det mycket press och stress. Anna-Ona och Lucia tog avslutningar. Då sitter man och svettas. Formativa år. Det var en bra upplevelse. Var det bra när du läste till lärare idag? Nej. Jag har läst jättemycket. Jag läste till lärare i religionskunskap. Jag bytte till det. Jag fick feeling. Några dagar in på lärarutbildningen. Ska jag verkligen bli samhällslärare? Nej. Så bytte jag till religion. Och sen läste jag historia parallellt. Och sen läste jag filosofi extra. Jag kommer inte ihåg riktigt. Men jag fick tre ämnen. Och sen har jag läst juridik. Och så har jag läst musik. Nej jag ska ha nästa år faktiskt. Och jag hade ju dom i ettan, Anton och gänget. Jag ser mig själv som en historielärare. Det är min... Jag slåss för den kursen. Jag vill verkligen ha den. Det är så spännande. Du nämnde ju även innan. Snackar du om din far? Min far, ja. Hur många? Dom är bara två. Men det känns som att dom är fler. Det känns som att dom alltid är fler än vad jag och min fru är. Men det är dom inte riktigt. Det är två stycken. Hur många är dom? Dom är tre och sex. Ska fylla fyra och sju snart. Dom är med här ibland på skolan. Och kommer ställa till bråk. Nej, nej. Nej dom är väldigt lugna och fina båda två. Ja, precis. Så det innebär också att dom har lite fruster och sånt? Men det är något som man lär sig. Vi har inga riktlinjer. Eller? Vi har inga riktlinjer efter det. Men jag tror att alla ger. Anton, ger dom pauser? Okej. De flesta av mina lektioner är åtta minuter. Och det är ju långt. Så rolig är jag inte. Det är lång tid. Så fem minuters paus där någonstans behövs ju. Det spelar ingen roll vad du gör. Om du är typ svärdslukare eller vad som helst. Det är svårt att hålla någon med så lång tid. Vilken bra fråga. Jag letar på honom. Jag vet inte. Jag känner mig som en lika tidig. Så har du fått ihop det? Nej. Ja. Så frågar jag Anton. Det är nog en början. Jag vet inte om det är tillräckligt eller jättelångt paus. Jaha. Är man liksom kvar i bänken? Utan att kolla? Nej. Men det är många som är utsatta för det. Det går att hålla ihop det. Ja. Ja. Ja. Ja. Jag håller ihop det. Ja. Vänta. Ja. De flesta har inte telefon. De är utsatta för det. Det är ju tråkigt. Det är tråkigt. Det är många som är utsatta för det. Vi kan gå ut och prata om skolan. Jag brukar gå till klubbor. Ibland går jag också ut. Jag pratar om skolan. Det är bra. Det är bra. Det är bra. Det är skönt att prata om det. Som kompis. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja.