AnyConv.com__Intervjun med Pelle

My mother came to Sweden at the age of 16 and met my father in Stockholm. They moved to different cities due to my father's job. I had a harmonious childhood but things changed in my teenage years. I started smoking and drinking alcohol to cope with my shyness. My relationship with my father was distant as he worked a lot. I had a turbulent life, involved in car and motorcycle accidents. Then I met a Christian family who had a profound impact on me. I experienced a spiritual awakening and turned my life around. I quit drinking and smoking and sought forgiveness for my past actions. I also joined the military. However, later in life, I went through a divorce and entered into a dark period of seeking new relationships. This led to a deep crisis and mental health struggles. I sought professional help and started taking antidepressant medication. Min mamma kom fri som 16-åring till Sverige. Hon kom ner och fick jobb i Stockholm. Där träffade hon min pappa. De blev tillsammans där i Stockholm. De flyttade ner till Malmö, gifte sig där. Min syster föddes där i Malmö. Efter det flyttade de till Surte. Där föddes jag i Surte, 1959. De första åren flyttade vi runt på grund av min pappas jobb. Vi flyttade till Oxelösund, till Bjur. Så småningom kom vi till Falkenberg, där jag växte upp. Där växte jag upp, gick i skola och det var min hemstad. Min barndom var väl... Jag växte upp i ett tryggt hem, ett lugnt hem. Jag var ett harmoniskt barn när jag växte upp. Jag hade aldrig några bekymmer med barndomen. Det var när jag första kom in i tonåren som det började hända lite grejer. Hur var din relation till dina föräldrar, din pappa till exempel? Hade du en bra kontakt med honom? Både ja och nej. Det var aldrig några bekymmer. Vi hade aldrig några konflikter. Men det var på den tiden då man kom inte pappan så jättenära. Det var på den tiden då pappan jobbade på dagen. När han kom hem ville han läsa tidningen och titta på nyheterna. Det var inte så mycket tid för barnen. Det var mamma som var hemma. Så var det nog för de flesta på den tiden. Jag lärde väl aldrig känna min pappa så på djupet. Vi pratade aldrig om några djupa saker. Gjorde ni något tillsammans? Inte så mycket. Jag har inte så många minnen faktiskt av det. Att vi gjorde några gemensamma grejer. Det var en fåtal tillfällen med små semester. Men det är inte mycket. Det var väl så det var på den tiden kan jag tänka mig. Men jag var trygg på ett sätt i hemmet. Jag kan tänka mig att jag har varit lätt barn att göra när jag var liten. Men det blev annorlunda sedan i tonåringen. Då hände något i mitt liv. Av någon anledning som jag inte riktigt kan förstå än idag. Jag började röka relativt tidigt. Jag fann alkoholen ganska tidigt också. Den räddade mig mycket. För jag var ju ett blyg barn på ett sätt också. Och det hjälpte mig till att... Ja, säkert. Ja, precis. Och det var ju ingen riktigt bra grej va. För det blev ju mer och mer av det. Det var ju mitt sätt att umgås och träffa tjejer. Det var ju hela tiden via alkohol. Jag började röka hash också. Det gjorde jag. Och de här tonårstiden, de här åren där det är. Mellan, vad ska man säga, 14, 15, 16, 17. Uppåt där, innan väntpunkten kom. Då levde hela mitt... Det var ju ganska struligt livet. Jag hade ju... Det var ju rätt turbulent kan man säga va. Och i början så var jag involverad i flera inbrott. Stavgrejer. Ja, jag var... Jag blev uppfrån. Alltså du gick ju ut grundskolan va. Och sen fortsatte du någon... Ja, jag gick ju ut grundskolan va. Sjuan, åttan, nian. Och betygen blev ju stämmer för varje år. Och sen gick jag över till gymnasiet. Och där påbörjade jag en fyraårig teknisk linje. Men jag avslutade den efter ett och ett halvt år. Avslutade jag den. Och det blev ganska brutalt det som jag avslutade. Det var efter en Lucia-fest. Där jag hade kommit full in på skolan. Sprungit runt fullt efter Lucia-festen. Och efter det så bara slutade jag va. Liksom jag kände mig ingen motiverad. Jag var ingen lustig att läsa längre. Och på den tiden, det var ju på 70-talet. Det var ju lätt att få jobb ju. För då hade jag aldrig några problem att få jobb. Fick du inte något jobb då? Ja, jag fick jobb ganska så snart efter det. Bara att spika kartoffler. Ja, det var ju Falkenberga. Ja, det var ju Falkenberga. Och det trivs jag med faktiskt. Att börja tjäna mina egna pengar. Och sådär va. Så det gick bra. Men på fritiden, det var ju rörigt va. Jag skötte mitt jobb. Så var det ju. Jag har väl alltid skött mitt jobb kan man säga. Så den biten har väl funkat bra. Men fritiden såg annorlunda ut. Fester och helger och sådär. Det var ju alltid att jag ville ut på någonting. Och hitta på någonting. Så var det ju. Och jag hade väl en inre... Ja, det fanns ju ett mörker. En inre oro i mig. Ett sökande också i mig va. Och... Vad ska jag säga. Och så hände det lite olyckor då. Ja, precis. Ja, precis. Jag var ju involverad i flera bilolyckor. Och motcykelolyckor också. Under den tiden. Under de åren då va. Jag stod ju kraftigt runt med... Våldtade ju kraftigt med en bil. Som bara fick... Vi körde skrutt med den. Det var inget kvar av den. Vid ett annat tillfälle så våldtade jag med en motocykel. Jag satt bakom på en motocykel. Och... Och... Och han som körde... Han körde en gammal... Vad hette den? En Kawasaki 750 va. En rätt så kraftig motor. Och han drog ju på rätt så rejält. Och körde på ett kraftigt gupp. Som gjorde att jag som satt där bak. Den åkte ju upp. Men han sa ju kvar på va? Han sa kvar. Han följde ju motcykeln va. Han följde ju motcykeln. Och jag åkte ju som en katapult iväg. Och landade mitt på gatan. Jag filmade av där va. Och det kom ju ambulans och polis. Och... Det var ju en massa vittnen. Som kom och stannade upp och tittade. Vad det hände och sådär. Så vi fick ju följa mig in till stationen där. Men det blev inte så mycket efter det. Utan... Han var inte... Påverkad av alkohol? Han var nog... Jag tror inte han... Ja jag tror inte det. Det var inga efterföljder. Det blev det inte. Så att... Jag har ett litet märke kvar här. Ett R. Från den tiden där jag skrapade upp här. Och så slog jag upp knäet också. Jag gick ju och haltade en vecka. Kanske efter det va. Men det hade ju kunnat gå betydligt bättre. Ja det gjorde det. Ja det gjorde det. Och... Det var ju så jag var ute för en ytterligare... Med en annan bil då. Som jag hade köpt i en... Jag köpte en ny bil då va. En ny bil? Ja en ny bil. Och med den våldtade jag ju också att snurra runt. Och ner med bak... Ändan i diket då va. Så den blev jag alldeles intryckt. Men... Det saken är då att under den här långa tiden. För att jag lärde ju känna en familj. En kristen familj va. Under den här tiden. Och som kommer att betyda jättemycket för mig. Och... De lärde jag känna redan tidigt. I tidiga år. Och jag var ju redan i kyrkan. Jag sökte mig till vissa kyrkfolk. Ganska tidigt va. Jag körde ju moppe på den tiden. Innan du träffade familjen då? Det var nog... Ja det är lite osäkert faktiskt. Det var ju ungefär samma veva. Jag tror jag kände dem där redan. Jag tror jag kände dem där redan. Jag tror det. Jo det måste ju ha varit så. Det måste ju ha varit så. Ja just det. Just det för att det är nog... Du får nog börja där kanske det va. För min syster var ju kristen. Hon bodde ju i Göteborg. Hon... Hon tillhörde en kristen. Hon var... I en sånggrupp. Ja. Jag vet inte vad de hette. Inte koralerna men lite osäkert. Nej jag känner igen det. Lite osäkert på det kan det va. Ja men... Hon var med där själv som en sångiska då va. Och jag var... Och hälsade på henne. Och med tanke på det så undrade jag ju lite. För jag behövde komma hem. Och jag undrade hur jag skulle kunna komma hem. Och då sa han... För de resten av gänget där. De bodde i Falkenberg. Så... Då trodde hon att jag kunde åka med dem. För jag sökte mig ner till Björngårdsvillan där. För att se om jag skulle åka med dem. De spelade ju där inne. Och jag höll mig där utanför. För jag ville liksom inte... Jag kände lite obekvämt. Obekvämt att gå in där. Så jag väntade ut dem. De var ju snälla. Jag fick följa med in i bilen. Vi satt ju där och pratade. Bilen är där. Och jag skulle... Ja, var ska vi köra dig någonstans då? Var bodde du någonstans? Nej, jag bodde egentligen ingenstans. Jag bodde... För tillfället så bodde jag i ett rivningshus. Med en matrass bara. Det var det enda jag hade. Och då sa de... Då får du bo hemma hos oss. Och jag fick ju bo hos dem. Och det var under några månader. Innan jag fick lägenhet. Så jag bodde hos dem. De tog hand om mig. De tog mig till sitt hjärta. De kom att betyda oerhört mycket för mig. Som jag än idag. Har du fortfarande tackat dem? Eller lever de fortfarande? Den äldre broderna av dem som senare... Lädde mig till det här. Han lever inte idag. De andra lever. Jag har haft all kontakt med dem nu. På ett ganska bra tag. Men de... Och föräldrarna till de bröderna lever ju heller inte. Det var längesen de dog. Men det betyder också jättemycket. Men de kommer ju att betyda oerhört mycket för mig. Än idag är jag ju tacksam. Tackar ju Gud för dem. De visade mig sina liv. De brydde sig verkligen. De tog ju med mig på resor. Jag fick följa med dem upp till fjällen. De hade stuga där uppe. Jag fick följa med dem upp där flera gånger. De tog mig med på olika... Ja, det var det. Och senare då... Jag satt ju inne en månad på... Ratsfylla då. Och då besökte de mig där också. Men då hade jag faktiskt... Det hade faktiskt hänt när det var efteråt. Det kan jag komma till sen. Men under den tiden... Jag fick lära känna dem. Vad ska jag säga? Jo, tillbaka till den här med bilen då. För under tiden... Jag hade ju lärt känna dem under flera års tid. Det var ju en bas för mig. Medans jag var ute och snurrade och hittade på en massa dumheter. Så jag sökte dem och kom tillbaka till. Så efter en dålig helg så kunde jag söka mig till dem. Och umgås där. Det var en trygg... Det var en trygg dag för mig. Ja, för mig va. Och så... Efter den olyckan då... Den senaste där med bilen. Så kom jag ju inrullandes på gården där va. Och Tolej som han heter där va. Han kom ut. Och gick runt bilen och tittade. Och han fick syn på den här intryckta bakända då va. Då sa han till mig att Pelle jag... Jag drömde om dig en natt sa han. Jag drömde att det här var sista gången som du hade änglarlagt. Det är slut med det nu va. Och jag hade ju slarvat med... Jag hade ju slarvat med... Jag hade ju liksom inte brytt mig. Jag hade ju... Jag hade kunnat göra vilken olycka som helst. Och jag tänkte någonting slog mig där. Kanske det var någon som skitade mig va. Och då var vi ändå inne i slutet. Där jag tror... Jag måste ha varit 1980 i samma år som jag blev. För det var nämligen i november som detta hände. Och... För att det måste vara på sommar det här var för mig. Sen på hösten då på... I november. Tolef kom ju hem ofta. Och jag var ju med både Naa och Tolef. Det heter dom bröderna då. Jag var tillsammans med dom båda på olika sätt. Men Tolef var väl den som besökte mig också. Och han... Han besökte mig då den kvällen i november. Och vi satt ju där och pratade om som vi hade gjort många gånger tidigare. Om lite allt möjligt. Han var ju en naturlig kille på samma gång va. Och dom hade ju till saken hör också att dom... Var han mycket äldre än dig? Han var... 13 år äldre än mig. Nej. Och dom till saken hör ju också att dom hade ju vittnat jättemycket för mig va. Och berättat mycket historier för mig. Och en historia som jag minns tydligast det var ju då när dom fick... Dom kände att dom... Någonting sa dom att dom skulle ner till Helsingborg. Ingen lägenhet där va. Och söka rätt på en person. Som dom kände det här. Och dom gjorde det. Och det visade sig att den personen hade satt på alla gaskvarnarna i lägenheten. Och ville ta livet av sig. Och där kom dom i rätt tillfälle. Och kunde rädda allt. Ja. Ja fantastiskt. Och det var ju många andra dom var ju väldigt frimodiga i att berätta om Gud och så va. Och dom... Ja. Dom kände inte... Du kände liksom... Accepterar du inte fördömendet? Ja absolut. Även att du... Ja. Dom uttryckte nog mer oro och bekymmer. Det blev liksom nästan en somning. Ja. Ja det var det. Så att... Den kvällen han var och hälsade på mig va. Då... Då satt vi där och pratade om lite allt möjligt. Och han sitter ju plötsligt så säger han då. Pelle jag känner bara att... Viska benet säger han va. Och i den stunden när han säger det. Då får jag ju uppleva någonting väldigt starkt. I mitt liv som förändrar alltihopa. Jag upplever ju närvaro. Jag upplever en guds kraft. Jag upplever någonting övernaturligt. Som jag aldrig tidigare upplevt i mitt liv va. Jag förstod ju... Jag förstod ju att detta var på riktigt. Jag förstod att det var en levande grej där. Och... Att det dom levde i. Och det dom pratade om. Att det var på riktigt. Jag förstod det va. Och jag fick själv uppleva det. Och jag hade också den inställningen att att jag ville alltså... Kunde jag stå för det själv. Kunde jag uppleva det själv. Om jag bara fick den personliga förvisningen så skulle jag ju ta det också va. Men jag ville inte gå på någonting som någon annan sa. För då blev det liksom... Du kunde känna att det var mitt. Ja. Och det kom ju. Jag fick ju den bekräftelse den kvällen va. Det var ju så överbevisande. Jag har ju aldrig någonsin blivit så överbevisad i mitt liv som då va. Det var ju på riktigt va. Och jag förstod ju också att jag stod inför ett val. Det är ju alltid ett val va. Man kan förkasta Gud. Man kan ta emot honom. Och jag naturligtvis tog emot i den stunden va. Och... Det förändrade ju hela mitt liv va. Jag böjde med rejbön och... Det var färdigt. Jag förstod ju också det här att... Jag förstod att... Alltså det var inte bara någonting... Jag förstod det. Alltså att det var inte bara någonting som... Det tillförde mig någonting. Och så kan jag leva... Fortsätta leva som vanligt. Och det tillför mig någonting mer. Utan jag förstod det här att... Det är slut med det gamla. Nu är det någonting nytt. Den här förståelsen av att... Att lämna... Det kom ju i samma stund i samma paket det här att... Jag lämnade ju allt det här gamla. Jag lämnade det här det destruktiva livet. Jag slutade ju då med att dricka och röka. Det var en genuin... En genuin... Jag svor ju till exempel. Ganska mycket. Jag kunde inte svära va. Alltså jag kunde inte... Det här nya livet gjorde att jag kunde inte svära va. Det var så totalt fel. Och... Ljuga och allt det här. Det här rena samvetet kommer in va. Att jag vill göra rätt va. Och jag gjorde också det. Jag hade ju ljugit. Jag ville ju göra rätt för mig. Jag gick ju tillbaka till människor och var de förlåtelser liksom. Ni hade rätt och jag sa fel där. Jag ville ju göra rätt men jag hade ju vägrat göra lumpen också. De hade ju under den här perioden det var ju väldigt upproriskt. Och de poliserna innan den här vändpunkten då. Så hade jag ju vägrat göra lumpen. Och de kom ju och snackade på i lägenheten där då. Två uniformerade poliser. Jag fick ju poliseskott upp till Göteborg för jag skulle mönstra där två mönstrar då. Men jag vägrade ju. Och jag satt ju där inför majoren och sa att jag gör inte det här. Så jag fick ju åka. De släppte mig igen. Jag hade ju egentligen fängelse och väntade. Men det blev inget av det? Nej. Nej. Så jag åker ju hem igen. Och det var ju någonstans i slutet där också. Och nu tappar lite tråden där men eh det var ju slutet på vadå slutet? Innan ja. Innan vändpunkten. Just det ja. Just det med tanke på det här samvetet som jag fick. Det innebar ju också att jag ville göra rätt. Och då ville jag ju också göra lumpen. Det ingick också redan. Jag ville göra rätt. Jag ville göra lumpen. Det var för mig. Det var beknippat med uppror va. Och Bibeln säger att vi ska lyda myndigheterna och så vidare va. Och då kände jag att jag ville lyda Gud. Ja det kom ju sen senare. Jag förstår inte detta va. Men det kom aldrig någon fängelseinkallelse eller någonting. Men eh lumpen kom senare. Jag tror att det var flera år senare så fick jag en kallelse till lumpen. Och då gjorde jag det va. Och jag måste nog vara, för det är ju unikt alltså att jag kom in och gjorde lumpen utan att ha mönstrat. Och det är unikt. Väldigt ovanför det. Jag förstod inte alls. Jag har aldrig fått någon kallelse till fängelse heller va. Så jag förstår inte hur hela det här gick till. Men jag ser Gud i allt det här va. Men eh Ja det var märkligt. Ja och det förändrade det förändrade ju jättemycket i mitt liv va. Jag kom ju på fötter igen. Och jag kunde ju se en framtid igen. För innan detta så hade jag, jag hade ju ingen framtid. Jag kunde inte se mig tio år längre fram va. Så det gick ju inte va. Eh Så jag hade ju att planera ingen framtid eller något sådär. Jag levde ju bara för tiden och sunden och dagen och så va. Men det blir ju annorlunda då när jag blev främst och fick Guds möte och mitt liv förändrades va. Ja. Ja. Ja det var ju väldigt intressant att höra. Ja. Ja. Du har ju varit med om mycket sen i livet också och det är ju intressant att höra lite mer också och fortsätta resan lite grann. För det har ju varit ja det blir ju inte enkelt bara för att man vänder om utan man får ju möta saker och ting. Både negativa saker och positiva saker. Ja. Så du har ju ganska mycket att berätta. Men vi kan inte ta kanske allt men eh ja eh ja jag vet vi har ju pratat tidigare och du berättade om att du liksom har varit med om två inte omvändelser men två misstag på ditt liv va. Det skulle ju vara lite intressant att höra om den andra eh stora förändringen i ditt liv kanske. Ja. Eller om jag vet inte eller om du vill ta något emellan där eller. Ja. Jo jag kan ta lite emellan där och lite där. Lite ihop det kan jag göra. För jag brukar ju tänka som så att jag på ett sätt så har jag två vittnesbördar. Jag brukar tänka så va. Att för att jag kom ju tillbaka 2017 då. Jag säger komma tillbaka för att jag levde inte riktigt nära Gud under många år va det. Efter att jag var ju efter att jag blev fräld som jag har berättat om det va. Jag var ju, jag blev ju radikal fräldställd och det hände jättemycket med mitt liv och jag brann ju för Jesus och jag ville söka mig till människor som likasinnade som brann på samma sätt och jag ville jag ville umgås med kristna som som ville prata om Gud som vi som hade det som jag som lev som ja som älskade Jesu. Så jag gjorde ju det och jag sökte mig vi hamnar så småningom i som familj och jag fick tre tre barn då och som växte upp där och vi det var ju en lång resa där va, vi hamnar ju knäder så småningom va. Det var 1986 och vi var med om en nystarta församling som också var väldigt brinnande och som ville sträcka sig ut och så. Vi var ute på gatorna och nå människor och sådär och satt ut annonser i tidningarna i egna tidningar också där vittnen störde som vi spred till alla hushåll i hela Amsterdam och men den av olika skäl då så den av olika skäl då så gick den församlingen i graven kan man säga då med kort sagt, jag vet inte om man ska säga så mycket om den, men men och då började ju kan man säga en ny resa för mig som inte var lika kul va äktenskapet började knorka och vi skilde oss efter nästan 17 års äktenskap så skulde vi oss 1999 då och jag kämpade på lite grann i början flera år faktiskt, jag förhöll ringen på, jag bad ja, jag ville ha försoning på något sätt att att det här skulle återupprätas ja, ja, men efter lång tid, jag insåg ju det att det är nog kört det är ingenting va och jag hade också en konflikt med Gud, jag hade en konflikt där med äktenskapet, alltså att det är för evigt och att det man gifter sig med den ska man ha skogen med resten av sitt liv och det här med omgifter det fanns egentligen inte på kartan och det här kan man ju diskutera om vad som är rätt och fel det finns så mycket olika omrämningar om det och jag vet inte vad som är rätt och fel, jag har ingen bestämd uppfattning om det, men jag kom i konflikt med detta och min längtan efter att jag började söka mig en kvinna den blev så stark så att jag på något sätt distanserade mig till Gud va och mer, fokuserade mer på att söka ut och jag började söka mig, började hitta nya kvinnor och kom in i det ena efter det andra det längsta var på fem år sen hamnade jag i en relation som var i ett halvår, det var det sista men efter det så efter när det var slut så hamnade jag i en riktig djup kris i mitt liv och det var nog det värsta jag varit med om tror jag det var det jag kom in i en psykisk kris jag kom in i jag vet inte hur jag ska förklara det men jag var i mitt huvud och i mitt sinne så jag var ja jag var det kom en oro, det kom ett ett mörk ja ett mörk, en oro en ångest, jag vet inte hur jag ska sätta ord på det va något helt annat än det mörker du upplevde innan du var fri ja ja det var det ja det var det det var svårt att hantera det ja jag kunde inte hantera det jag sökte mig till en psykläkare och och jag kom i ett samtal där jag gick på antidepressiv medicin under den tiden och ingen kunde hjälpa mig, alltså jag insåg ju det att det finns inte en människa på den här jorden som kan hjälpa mig så att jag du började inte dricka igen nej nej nej nej det gjorde jag inte så det var det var inte slut nej utan jag så att jag jag vände mig till gud va jag vände mig till den guden som en gång för länge sedan hade räddat mig så radikalt va jag vände mig till honom och jag bara sa till guden du får bara göra något i mitt liv här du måste göra något du måste göra något radikalt i mitt liv annars är det slut jag är färdig med mig själv jag är helt jag är färdig med mig själv jag har inget intresse av någonting annat jag är färdig va och kan du, vill du, förmår du göra något med mitt liv då får du göra precis vad du väl vill i ditt liv va ja bara gör något radikalt och jag sopar undan allt i mitt liv alltså all media, all tv alltihopa va på mitt jobb, jag brukade alltid ha radion på när jag körde på mitt jobb va vad jobbade du med jag körde taxi så den var ju totalt avstängd hela tiden va jag satt inte på någonting va läste inte en tidning gjorde ingenting och det första jag gjorde när jag kom hem efter jobbet det var att bara kasta mig på soffan kunde sitta i timmartal och bara prata med gud va öppna mitt hjärta och jag sökte honom och läste ordet och grävde i ordet och bara kunde sitta i timmartal två timmar var ingenting va jag kunde bara sitta och utgöta mitt hjärta jag grät mycket och under den tiden så hände det någonting va han gjorde något nytt i mitt liv under den här perioden jag fick uppleva en nåd man hade ju alltid hört talas om det här med nåd och pamhärtighet och sånt här tidigare men jag fick uppleva det på en ny nivå på ett nytt sätt under den här perioden och jag förstod jag förstod på något sätt att han ville upprätta mig igen va men man gör det inte på en dag det tar tid men han började ett verk till mig då under den här tiden under den här perioden han började göra något nytt i mitt liv och jag överlät mig till honom och avsade mig och vände om från det här livet med kvinnor det här dejtandet och vände om bort från alla dina försök att få ordning på vad som var viktigast eller det som skulle hjälpa dig ja och det står ju också där jag vill ju så gärna ha en kvinna va men Jesus säger ju det sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska allt det andra komma va så jag vände på det så jag sa det jag lämnar det va du får ta hand om det va nu söker jag ditt rike jag söker inte efter det enda jag söker bara ditt rike och jag sa det till Gud också att jag är beredd så vill du så lever jag ensam du får göra precis vad du vill med mitt liv menar du verkligen det ja jag menar verkligen det och det var en ny överlåtelse också en djupare överlåtelse än vad jag haft tidigare en sån djup överlåtelse hade jag inte haft någon gång tidigare jag hade upplevt Gud och bönesvar och gott med Gud ett häftigt sätt ändå tidigare men den här överlåtelsen på det sättet det hade jag nog aldrig gjort upplevt tidigare utan det var någonting som gick djupare den här gången och det är också någonting som sitter i fortfarande och som jag än idag vill leva i som jag söker för jag ser någonting annat idag och på den tiden så var det mycket det här med att om man blir frälst en gång så är man frälst och liksom har du något lite i andra det här att man kan leva lite hur som helst då ja du är frälst tack Gud att du är frälst ungefär va och det var mycket såna tankegångar på den tiden men ja jag ser det inte så idag utan att leva med Gud det är också att ta hans ord på allvar att vilja följa Jesus på hans villkor och göra det han säger att han vill att jag ska göra och Bibeln talar ju väldigt mycket om helget Bibeln talar mycket om efterföljelse Bibeln säger mycket och han säger det vi ska genet oss själva ja varför säger ni herre herre men varför gör ni inte som jag säger och det här så att det går på djupen om vi ska gå bort från vårt eget liv ja och det är ju så att det är ju det hans liv på att få leva genom oss ja precis det är ju det livet som jag nu idag strävar efter mer än att bara kalla mig för kvinnor ja så att det är det finns det några liksom praktiska konsekvenser i hur du levde så här eller jag vet ju att du nu så är du ju ofta ute på gatorna och vittnar för folk och ber för sjuka så men det kom väl inte på en gång det det kom inte, men jag ber för sjuka jag har aldrig varit på gatorna nej det gjorde du inte vad kom liksom vad blev det för praktiska konsekvenser av det här då det är ju någonting som har växt att nå ut det är ju någonting som sakta sakta växt fram i mitt liv någonstans där har det ju alltid funnits på ett sätt är det ju naturligt har man fått möta Gud och det är ju på ett sätt en naturlig del att man vill dela det vidare man har ju det i sig va men det kan ju vara i olika grader och en en kastig milstolpe var ju 2000 det här hände 2017 när den här processen började ja då börjar, när 2017 börjar den här processen då börjar man söka Gud på allt jag sökte mig till en till en församling det var några år där som jag under hela den här processen från det att jag vände om så har jag hela tiden efter den tiden varit väldigt noga med mitt böneliv och jag söker Gud jag går ju upp tidigt varje morgon jag söker Gud varje dag va det är någonting som jag har bakat in i mitt liv va som bara finns där en praktisk konsekvens det är också en del utav överlåtelsen va att jag söker Gud varje dag att jag tar en timme med Gud varje dag och jag bara ger mig honom va och det är någonting som bara finns där och det som också kom med i det här från början va att ta tid med honom men 2020 jag vet inte, det börjar nog redan 2019 2019 kanske det var jag fick se människor som gick ut på gatorna bara försjuka och de blev helare va någonting som jag aldrig hade sett tidigare jag hade ju hört talas om att det där med att be försjuka och helande det fanns ju i den kristna undervisningen va för många år man har hört så mycket man var ju så van vid att människor bara försjuka i kyrkan och stå i förbundskön och bad för alla slags sjukdomar men aldrig att någon blev hel de gick ju därifrån och de var ju fortfarande lika sjuka när de gick därifrån så man hade ju aldrig sett det här och det var ju någonting nytt att det skedde ut på gatan och när jag såg det så började jag få en längtan efter det och jag sökte mig, jag fick ju tillfälle då att åka upp till Örnsköldsvik 2020 och det var ju Peter Camilla Alman som skulle leda den här veckan då och jag åkte upp dit där och där fick vi följa med dem ut och de visade oss hur man gör och det var ju inga långa konstiga grejer det var ju bara att lägga händerna på och jag fick lägga händerna på vi kom in i en koppa där jag och Camilla Alman då koppebutik koppebutik jag och Camilla Alman gick dit och sa, ja nu Pelle nu får du göra det här så jag gick fram till den här unga kvinnan hon stod i en hon satt och sorterade sådana här scanningsmaskiner sådana här scanningsmaskiner i sina rätta fackor hon jobbar ju där då hon hade sådana här kroppsträsk på sig så jag gick fram till henne och frågade är det så att du har ont någonstans i din kropp hon hade ju ont i nacken så jag berättade vi lägger händerna på folk får jag lägga händerna på dig jag sa ingenting om Jesus jag frågade vad fick jag göra då jag la händerna på nacken på henne och smärtan försvann ju ögonblickligen och där stod både hon och jag som fågelholkar hon var ju starkt berörd man såg ju hon var ju chockad hon var ju berörd hon märkte i ögonblicken att det hade hänt någonting jag var berörd jag var gråtfärdig jag stod där och var gråtfärdig jag rörde in i ljudet av mig själv det var första gången som jag hade och det ljudet satt ju ett jättespår i mig efter det jag tror att det var någon ner mot ben framförallt var det den här kvinnan som satt sig kvar i minnet på mig första gången det lever ju kvar, det finns ju alltid det i minnet och efter den veckan så kom jag ner och jag var ju kraftigt berörd jag var ju starkt berörd jag är ju en människa jag gråter ju lätt jag grävde hela veckan där jag var starkt berörd av detta det är en sak att uppleva en sak att se någonting men det är en resa dit själv att komma in i det livet jag upplevde det det var inte lätt jag märkte att det sammanhanget som jag var i det stämde inte alls överens med det livet som jag ville leva och det krockade ganska mycket och jag kom i en konflikt med människor som ifrågasatte det här livet och jag förstod att om jag vill gå vidare med det här som jag har fått så måste jag lämna detta så jag gjorde det jag lämnade och gick vidare till människor som likasinnade som också har det här på sitt hjärta och jag sökt från den tiden så har jag hela tiden försökt att koppla ihop mig med folk som på liknande sätt vill göra samma sak och jag har också jobbat mycket med mig själv för att det har varit en utmaning att självgöra det och jag har kämpat på själv och bett otroligt mycket över det här men också att Gud vill någonting och det växer på den vägen är det Ja det var väldigt roligt att höra din berätta om ditt liv och det som har förändrat dig och det du har varit med om är det något lite professionellt är det något du vill säga till de som inte lyssnar på det här eller de som hör det här skulle du vilja har du någonting som du vill uppmuntra människor med ja det beror på vilken målgrupp du tänker på ja vilken troende jag skulle människor som kanske sitter i kyrkan och känner att känner sig inte nöjda med det här är det livet egentligen eller finns det något annat ja det är de människorna jag jag känner för själv då du har ju också varit i det vad kan man göra att hjälpa sådana människor ut i ett annat ja du kanske inte kan svara på det men det är så jag avslutar det här intervjun med lite tankar kring det här kanske ja jag tror ju att gud vill dra jag tror ju gud vill att många i det kallade kyrkfolket vill någonting och vill nå de människorna där va för jag tror inte att det är guds tanke att man ska gå till en kyrk till en byggnad och kanske då i det här traditionella att man sitter söndag efter söndag och eventuellt ens onsdag då och då att man samlas i det själva det kristna livet va jag tror inte det och jag kan inte se jag ser inte i bibeln och jag ser heller inte jag ser ett liv utanför kyrkväggarna som är totalt annorlunda det livet där inne ett liv som man kan läsa om i apostlagärningarna där de var utemålde människor där de sträckte sig ut där de ledde det var en rörelse som samlades som var mycket tillsammans som delade sina liv med varandra det fanns inga stora byggnader på den tiden det var ett helt annat sorts liv det var ett Jesuscentrerat liv och det var inte bara det utan det fanns kraft i det också va Paulus säger att jag kom inte bara med ord utan jag kom med kraft guds rike består av kraft det är på riktigt och gud är en levande gud och det är väl det som jag skulle vilja förmedla till människor där inne då att gud är en levande gud men våga ta steget ut alltså det finns så mycket utanför kyrkväggarna och det finns människor som där ute som lever det här livet som sträcker sig ut som får uppleva så mycket av helande och befrielse de får uppleva en levande gud det finns en glädje, det finns en frihet som du många gånger inte hittar i en traditionell kyrka ofta gör du inte det till en sådan människa det finns så mycket material det finns så mycket vittnesbörde som man kan ta del av och få inspiration människor som har gått den resan och kommit ut i det här och känner sig ledda varje dag de är ledda varje dag de känner att gud leder dem de känner också att det finns kraft att gud han backar upp sitt ord med tecken under varann om vi vågar precis som Petrus om vi vågar ta steget ut på vattnet om vi vågar ta steget ut på gatan om vi vågar lägga händerna på någon som är dålig även om man är rädd även om man är nervös man kanske är jättenervös men man gör det ändå och man får se att det händer någonting det vill jag uppmana till det var jättebra avslutning på det här intervjun då får jag tacka dig så mycket med guds försignelse och framgång i ditt liv tack ska du ha