INTERVJU M NIOOSHA SHAMS (CINEMA REX)

The speaker reflects on the significance of a cinema in relation to their own life experiences. They mention the Cinema Rex in Abadan, Iran, which was a popular cinema that tragically burned down in 1978. The arson attack, carried out by four individuals, is seen as a catalyst for the Iranian Revolution. The speaker also mentions the film "The Deers" that was being shown on the night of the fire. They contemplate the symbolism of a cinema seat, representing a space for connection, reflection, and remembrance. Cinemas serve as a place for both escapism and communal experience. När man lever ett liv som i övrigt är ganska fliktigt och där man kanske inte har tillgång till så många sådana platser, både metaforiska platser men också faktiska, fysiska platser, som är triade till en. Det är ju någonting med den här biografen då. Dels att det är en biograf som diktajaget själv väljer att sätta sig i och ta på film själv. Men sen är det också en referens till biografen Cinema Rex. Jag tänkte om du vill berätta lite om vad det var för biograf. Cinema Rex var en ganska stor biograf i Abadan i Iran. Den hade just den här salongen, jag vet faktiskt inte hur många salonger det fanns eller om det bara var en salong, men den hade ändå plats för över 500 personer. Det var en stor salong och den verkar, vad jag har förstått, ofta varit fullsatt och en plats där folk verkligen gick och var på. Sedan hände ju den här mordbranden 19 augusti 1978. Det finns fortfarande olika förklaringar till vilka de här personerna var som startade den här branden. Det var fyra män som barkaderade dörrarna och hällde bensin överallt och tände eld på det. Det var väldigt många som dog i den här salongen och det var också ganska många som yrkades ta sig ut genom taket och rasade in. Det ses som ett av de stora spartskotten till revolutionen i Iran som officiellt påverkades året efter. Det ses som en av de stora händelserna som ändå ledde till revolutionen. Minns du vilken film det var som visades den kvällen? Ja, precis. Jag kollade upp det för att jag ville se vad som hände på skärmen just under den minuten. Det var ju The Deers, en spartskottspelfilm. Jag vet inte jättemycket om den. Jag har inte velat sätta mig in så mycket i det, jag har bara velat se vad det var som sågs på. Jag tänker också på att det är en biofotölj. De är ofta röda eller de tjänstar på lite liknande sätt. Jag läste i din dittsamling så var det som att att sjunka ner i den där röda solen på något sätt också blev en påminnelse om de som har gjort det. Människor som har gått till en biograf för att känna saker eller vila eller göra det som man inte kan göra i dagsljuset, komma närmare varandra. Jag funderade på om det för riktigaget är en ritual för att minnas. Precis, det är både en plats att fantisera men också drömma tillbaka eller vara på andra platser i fantastin och medvetandet. Men också en plats att känna en tyst gemenskap på något sätt. Både med de andra som går på bio men också de som är med i filmerna. Eller de som har skapat filmerna eller de karaktärerna som finns i filmerna helt enkelt.