deepthroatdel2

In this podcast episode, Peter Trixe answers common questions about muscle tension dysphonia. He explains that it doesn't cause physical pain, but can be uncomfortable and affect speech. Anyone can develop the condition, but there may be factors such as gender and vocal strain that contribute to it. Trauma and stress can also be triggers. The disease is not dangerous and does not spread to other parts of the body. While there is no cure, it can be managed with botox injections and vocal coaching. Muscle tension dysphonia is not contagious or genetic, and the exact number of people with the condition in Sweden is unknown. Several celebrities, including Robert Kennedy Jr., also live with the disease. The most challenging aspect for Peter is the difficulty in spontaneous conversation and the need for patience from others. He prefers written communication over phone calls to avoid explaining his condition repeatedly. Hej och välkomna till del två av podden Deep Throat, en podd om muscle tension dysfonia. Mitt namn är Peter Trixe och idag i det här avsnittet av Deep Throat tänkte jag besvara lite av olika frågor som jag fått genom åren i ämnet med min sjukdom. Jag har sammanställt tio frågor som ofta dyker upp när jag pratar om att jag har den här sjukdomen och folk undrar och är nyfikna. Det är inget konstigt med det och jag har inga konstigheter med att svara på de frågorna. Första frågan som jag ofta får är om det gör ont att ha muscle tension dysfonia. Nej, det gör det inte. Jag har inte ont i halsen under tiden. Jag har inte ont i munnen, tungan, lungorna eller någon annanstans i kroppen. Det är bara det att det är lite obekvämt på ett sätt att inte kunna prata som vanligt och att den här rösten låter som den gör. Men i övrigt så gör det inte ont överhuvudtaget. Fråga två är kan vem som helst få muscle tension dysfonia? Och i princip kan vem som helst faktiskt få den här sjukdomen. Det finns väl vissa faktorer som spelar in i och för sig. Jag läste på John Hoskins hemsida, det är de som gör mycket forskning i USA, om muscle tension dysfonia. De sa att bland patienter som har muscle tension dysfonia så är det en övervikt på kvinnor kontra män. Frågan är inte vad det beror på, men det finns fler kvinnliga patienter med MTD över hela världen än det finns män som har det. Sen är det också så att personer som använt sin röst väldigt mycket genom livet, det finns till exempel sångare, skådespelare, lärare och andra som använder rösten dagligen och gör det väldigt mycket. Där har man också sett att det finns en procentuell majoritet jämfört med personer som inte använder rösten lika markant. Och i mitt fall, jag har jobbat som lärare till exempel, jag har jobbat med telemarketing i min ungdom. Skådespelat och sjungit har jag inte gjort i lika stor omfattning, men jag har använt rösten ganska mycket ändå. Så det kan väl påverka också. Sen såg jag också att många har beskrivit det som att när de fick den här sjukdomen så gick de först igenom ett kroppsligt trauma. Jag berättade ju det i ett av podden att för min del så var det en dubbelsidig lunginflammation som stressar upp kroppen och gör att kroppen upplever ett enormt obehag. Och det i sin tur ledde i mitt fall då till just muscle tension dysfonia. Men andra har beskrivit andra typer av trauma som också har gett muscle tension dysfonia som resultat efter att den initiala sjukdomen då var över. Så att där finns något samband som forskare ser det i alla fall. Det som är lite otur, som jag också sa i del 1, det var ju att både jag och min nu ex hustru hade dubbelsidig lunginflammation samtidigt. Hon har inte muscle tension dysfonia. Det var bara jag som fick den och jag är väldigt tacksam för att hon inte har sjukdomen också. Hennes röst fungerar helt som vanligt och helt perfekt efter att hon blev frisk från lunginflammationen. Fråga 3. Är det en farlig sjukdom? Det vill säga kommer den att sprida sig till andra delar av kroppen? Nej, det finns väl inga indiker eller tecken på att det skulle göra det. Och jag förstår ju de som ställer den här frågan för att de tänker sig att den här sjukdomen kanske är lite som ALS eller något sånt. Att den startar någonstans och sen sprider sig till andra delar av hjärnan och så. Men det finns inga sådana tecken, inga sådana spår, bara indiker som sagt för att det skulle kunna bli så. Jag är ganska lugn med det faktiskt. Fråga 4. Kommer din röst att försvinna helt på sikt? Det här kan ju inte svara ja eller nej på den frågan för det vet jag helt enkelt inte. Men även här om jag ska gå på vad forskare säger så finns det inga sådana tecken heller. Jag har inte märkt av att någon som har haft MSD har blivit helt stum efter ett antal år. Utan det här är en sjukdom som man får leva med som går att behandla. Man fortsätter med botoxinjektioner. Sen får man leva med det här. Det är inte hundra procent kvalitet på rösten men det blir vad det blir. Men det kommer aldrig ner på noll i alla fall. Fråga 5. Smittar den här sjukdomen? Nej. Ett klart och tydligt nej. Det smittar inte på något sätt. Det är inte så att sjukdomen uppstår överhuvudtaget. Det finns i dagsläget inte någon forskning som har hittat källan till varför den här sjukdomen uppstår. Om den finns genetiskt hos ett antal människor eller om det finns någon yttre faktor som trycker igång det hela. Smittar gör det absolut inte. Så det är inte farligt att umgås med mig. Det finns noll risk att ni skulle få den här sjukdomen av mig. Fråga 6. Är det en genetisk sjukdom? Det finns i dagsläget inga bevis för att det är en genetisk sjukdom. Det är klart att de kan få den sjukdomen när de blir vuxna. Det är möjligt att de får den. Men det är också mycket troligare att de kommer att leva till hög ålder. Det är möjligt att de blir gamla och aldrig har fått den här sjukdomen. Det är ett socialt synt. Så troligtvis kommer de att klara sig. Men man vet inte. Det kanske ligger där genetiskt i deras kod också. Och så händer någonting och det trycker igång det hela. Ja, kanske. Men mest troligt nej. Hur många människor i Sverige har samma sjukdom som jag har? Det är nästa fråga. Det vet jag faktiskt inte. Jag har inte hittat någon statistik, vare sig i USA eller i Sverige, på siffror. Det jag vet är att det här är en väldigt sällsynt sjukdom. Om jag ska spekulera, i Sverige kanske det är ett tusantal människor som har samma sjukdom som jag. Jag har ju träffat de gångerna som jag får kallelse till att ta de här botoxsprutorna. Jag har ju gjort det i Stockholm när jag fick sjukdomen. Sen har vi bott några år i Malmö och då åkte jag till Lund för att få de här botoxinjektionerna. Och nu bor jag i Göteborg och i Sahlgrenska där jag också får botoxinjektioner för sjukdomen. Och i de tillfällena när jag har gjort det så har jag ju träffat på andra människor som också väntar för att få samma behandling för muscle tension dysfonia. Jag vet att det finns andra människor som har samma sjukdom, men exakta antalet det vet jag inte. Det finns säkert någon som har statistik över det här, men jag har inte fått tillgång till de siffrorna. Om någon som har det och vill dela med sig så får de jättegärna göra det. Mailadressen till mig hittar ni under min profilbild. Det hittar ni i länken till min mailadress. Nästa sjunde fråga är lite rolig. Finns det några kändisar som har samma sjukdom som jag har? Ja, det gör det. Jag känner till ett par till fyra stycken. Jag är inte säker på att jag får delge er de namnen för de har jag fått från en sajt där jag är medlem tillsammans med andra som har samma sjukdom som jag. Och där har jag sett ett antal namn på kända personer som har samma sjukdom. Jag kan delge ett namn för det från en person som själv gått ut publikt och sagt att han har den här sjukdomen. Det är Robert Kennedy Jr. som är presidentkandidat i USA just för tillfället. Han är den tredje kandidaten efter Joe Biden och Donald Trump. Så Robert Kennedy Jr. lider av samma sjukdom som jag har. Det är väl det enda kändisnamnet som jag känner att jag får delge i denna podden för det är publik information helt enkelt. Ni under frågan här. Nu kanske jag blandar ihop siffrorna tidigare. Jag ber om ursäkt. Ni under frågan. Går muscle tension dysfonien att behandla på annat sätt än med botoxinjektioner? Det är de två behandlingssätt som rekommenderas. Det är som sagt de injektionerna med botox som sker ungefär tre gånger per år. Utöver det så är det att ha pedagog. Det är väl de två sätt som i dagsläget rekommenderas. I USA vet jag att det finns ett antal personer som har opererat i stämbanden. Då handlar det om att ta bort knutor som man har upptäckt på stämbanden. Det har inte jag. Jag har inga sådana knutor. Men det är också väldigt sällsynt att man gör de operationerna. Om det finns synliga defekter på stämbanden så opererar man bort det. Men i dag finns det inget förutom botox och att ta pedagog. Sista frågan är lite intressant. Vad är det jobbigaste med att ha muscle tension dysfonien? Det är så personligt från patient till patient. Eller drabbade från en drabbad till en annan. För min del så är det just det här med att inte vara lika spontan med det man säger och det man pratar om som alla andra är. Just det här att bara flika in med ett kort stick i en dialog eller en diskussion. Det blir mycket svårare när man har den här sjukdomen. Jag hör bara i den här podden när jag pratar att det blir pauser. Det är ofrånkomligt att det blir det. Just för att jag behöver ta lite tid för att få fram ord. Då blir det inte den här lika spontana och rättsamma diskussionen när jag är med. Människor behöver vara lite mer tålamod med att lyssna på vad jag säger och ge mig tid på ett annat sätt. Det är väl det jobbigaste egentligen. Om det är någonting mer. Jag avstår ju från att ta kontakt med människor via telefon. Särskilt med människor som jag inte har dag i kontakt med. Det är just av den här anledningen att människor märker ju att min röst inte är så andras. Och då börjar de kanske tänka. Det här är bara vad jag tror. Men jag tror att människor börjar tänka när de hör min röst så börjar de tänka. Är det något fel på honom? Jo, det är fel på min röst. Men är det något annan typ av fel på honom? Det låter lite sluddrigt. Har han druckit? Eller är han påverkad av någonting annat? Jag kanske är lite feg. Jag vet inte. Men istället för att ta den här diskussionen i telefon. Ja, du får ursäkta mig. Min röst är lite konstig. Det beror på det här och det här och det här. Det är sådana här diskussioner som jag drar mig för att ha med okända människor. Förklara hela min sjukdom och allt det där. Så istället för att ta ett telefonsamtal. Då skickar jag ett mail eller ett sms istället. Bara för att jag tycker det är enklare. Och det där är väl också någonting som inte alla människor accepterar. Eller liksom förstår. För att många tycker att det är väl enklare att bara lyfta på luren och ringa ett samtal. Ja, för vem som helst. Annars skulle det vara det. Men inte för mig. Det finns en orsak till att jag drar mig för att göra det. Helt enkelt. Och ja, de flesta accepterar det. De får höra anledningen till det. Men genom åren så har inte alla gjort det. Tyvärr. Det har skapat lite konflikter ibland med personer. Både privat och i yrkeslivet. Det här var del två, eller avsnitt två, av Deep Throat. En podd om muscle tension dysfonia. Jag kommer att göra en del tre, eller avsnitt tre, här på Sikt vad det lider. Och tills dess så tackar jag för idag. Och säger ha det gött, som vi säger här i Göteborg. Hej! Undertextning.nu