GAOS

In this podcast episode, Minna interviews Ro-Anita Olsen Sætrøm, an ambulance worker. They discuss the issue of when the system prioritizes itself over those it is meant to protect. Ro-Anita shares her personal journey of becoming an ambulance worker and highlights the importance of making a difference in people's lives. She also talks about the challenges of witnessing death and dealing with emotional situations, emphasizing the importance of showing empathy in her line of work. Hei og hjertelig velkommen til Minnas Univers på denne fredagen. I dag har jeg med meg hos Ro-Anita Olsen Sætrøm. Hun er ambulansearbeider. Grunnen til at jeg ønsker å ha med Ro-Anita i min podcast er fordi jeg liker å belyse forskjellige deler av vår verden, systemet, hva funker og hva funker ikke. Dagens episode har vi kalt Ro-Anita Olsen Sætrøm varslen. Tema for dagen er når systemet er mer opptatt av å ivareta seg selv enn de det skal beskytte. Hva gjør man da? Hei Ro-Anita. Hei. Det var noe artig at du orket å komme hit og prate med meg, enda live i min stue. Ja, helt fra Tverreldaen. Ja, rett fra Tverreldaen. Det er jo ikke verst. Kan ikke du fortelle litt om deg selv? Bare det du vil at vi skal vite. Ja, jeg heter Ro-Anita, men blir kalt for Gro av de aller fleste. Jeg er vokst opp i en familie med tolv søsken og en mor og en far. I en alder av 15 år så traff jeg en mann i mitt liv, Lars. Så vi er mye up and down. Så det har vært mye høydere av middenpunkter. På veien så har vi klart å gifte oss. Vi har fått fire barn. Den eldste er 16 år nå, og den yngste er 7 og blir 8 til sommer. Så tiden den går. Jeg har jobbet i ambulansetjenesten i 15-16 år til høsten. Så det begynner å nå gå tilbake. Hva har du gjort før det? Jeg har gjort litt forskjellig. Jeg har jobbet på fotobutikker på parksenteret. Det er jo enda folk som kjenner meg igjen derifra. Så jeg har jobbet litt på SO. Jeg har alltid hatt en indre drøm om å bli ambulansarbeidere. Jeg var 11 år og ble ganske styggskadet i en ulegge. Bjørn Bjerkan var ambulanse-sykepleier i flyet. Han strek meg over kinnene og sa at det her kommer til å gå fint. Så jeg har alltid hatt en indre drøm om å jobbe i ambulansetjenesten. Ikke i et fly, for der hadde jeg fått panikk. Men jeg har alltid hatt en drøm om å jobbe i ambulansetjenesten. Når jeg begynte i ambulansetjenesten, så vitte jeg at det skulle opprettes en ambulanse-faglinje i lakselv året etter. Så da hevde jeg meg på helsesosial, og så gjorde jeg det knakernes godt. Fordi jeg hadde et stort ønske om å bli ambulansarbeidere. Dette var din videregående opplevelse? Ja, og jeg var egentlig eldre enn de fleste. Jeg begynte ikke da jeg var 15-16 år, som de andre gjør. Jeg var 18-19 år da jeg begynte på skolen. Så jeg hadde tatt pause på å jobbe. Jeg gikk første år i videregående på IDS-linja. Så sluttet jeg på det, for jeg sluttet med skolen i alle år. Så jeg syntes det var veldig tungt med denne almenfag. Så jeg jobbet, og så begynte jeg på helsesosial. Og så gikk jeg VG-2 da ambulansefasen var lagt av. Så ble jeg jo gravid det året med en mann i mitt liv. Det var nok noe sånn make-up eller break-up-episode der, som gjorde at jeg ble gravid med han eldste våre. Så når jeg kom hjem, så gikk det en måned fra jeg hadde eksamen til han var fødda. Men da hadde jeg fått innvilget lærling i tida med permisjon. Så jeg fikk bare ett år hjemme med han, og så begynte jeg lærling i tida. I 2009, vi kan ikke si 2016, for vi er jo langt oppi den tiden. Men i 2009 begynte jeg lærling i tida. Og da var jeg lærling i to år før jeg tok fagbrevet. Og da jeg tok fagbrevet, da var jeg jo gravid med han nummer to. Og da var jeg jo hurtig nødt til å ta fagbrevet. Det var jo spennende. Men det gikk. Det gikk, og det gikk veldig bra. Det som var litt komisk, det var at jeg trodde jeg hadde strøkket på fagbrevet. Hvorfor det? Fordi vi har jo AHA-lærer, så det er hjertelungerødning. Og så trodde jeg at han hadde fucka med meg, det jeg sendte til ham. For det lå en sånn handske i halsen på ham, for vi skulle sjekke luftveien. Så trodde jeg at han hadde fucka med meg, bare for å sjekke om jeg sjekket luftveien. Så jeg trekk det ut med handsken. Det jeg ikke visste var jo at det var en depresjonshandske for at det var hold i luftveien. Nei! Så hele den casen ble jo ødelagt da. Men samtidig, du gjorde jo det rette. Ja, men det føltes ikke sånn etterpå. Men jeg fikk jo da... Vi har jo fagbrevet lagt opp annerledes i dag, men siste dagen på fagbrevet har vi utspørring. Og da hadde vi en utspørring, og så... Når vi driver på med AHA-lærer, så skal vi jo sjekke pasienten etter at vi har sjokket den. Og så skal vi komprimere rett etterpå, så skal vi jo sjekke den. Og så sier han til meg, hvor lang tid etter skal du sjekke pasienten? Og dette er jo ting jeg visste. Og han sa, det er veldig viktig at du svarer riktig på dette spørsmålet. Og da fikk jeg bare, ja, men hvis ikke jeg svarer riktig, så hadde jeg faktisk trøkket. Og det var jo forferdelig. Jeg husker det så godt. Men jeg klarte å svare riktig da. Men jeg hadde jo bestått, men jeg fikk jo faktisk bestått meget godt. Så det var jo ikke det som var kluet. Men det var forferdelig. Jeg husker jeg var gravid. Jeg er ikke en stresser type. Men jeg var stresser, for det betødde ekstremt mye. For det er akkurat det at du sier at dette var jo åpenbart noe som var superviktig for deg å bestå. Ja. Så jeg satt jo snart i klokka fem om natta og latte, fordi jeg trodde at jeg ikke kunne latte. Men snart at ambulansefaget er så bredt. Jeg tror ikke det er mange som forstår hvor bredt det er før du står i det. For det er jo alle livets hendelser, fra fødsel til død og alt i mellom, som har med alle mulige skader. Det er brann og det er stikk og det er... Ja, alt. Ja, det er alt. Så jeg måtte ha lært meg hvordan at bro, du kan ikke være flink på alt. Du har masse hjelp. Du har en til makker med deg. Vi er kjempehelde i alt det man lager, mest stort sett med alt du har kutt. Vi har telefon, vi kan ringe og be om hjelp. Man må bare innsyne seg med at du kan ikke alt, og sånn kommer det til å være. Men det er basic ting som du skal kunne, og dem kunne jeg jo. Men for det, du satt så høyt klart i deg selv. Det er for det klarte at dette er viktig. Men hvordan har det vært da? Hva er det du liker med jobben? Hva er det som gjør at du fortsatt brenner for det yrket? For det gjør du jo. Ja, jeg elsker yrket. Ambulanseyrket. Jeg elsker jobben min, altså selve jobben min. Jeg kunne ikke tenkt en annen jobb. Det er at du gjør en forskjell for de få. Du kan komme inn, bidra, hjelpe, endre liv, redde liv. Det der å hjelpe folk i en kritisk fase, det er jo ofte eller mange ganger at du er hjemme til folk. Kanskje på det mest svåre måde i det andre livet. Og det er at jeg føler meg privilegert som får lov til det. Og så føler jeg meg privilegert som kan være med på å gjøre en forskjell. Og så er det liksom det med jobben vår som er uforutsigbar, og det liker jeg jo. Jeg liker ikke å vite hver dag at det og det og det skal gjøres. Jeg liker at jeg ikke vet hva som venter meg. Og så liker jeg at det ikke er de samme arbeidsoppgavene hver eneste gang. Har du søtt én pasient, har du søtt én pasient. Uansett om du har tre brustsmerter, så er det tre forskjellige typer brustsmerter. Og hva er de forskjellige tingene? Nå da jeg begynner å få litt erfaring på bakgrunnen, så er det litt artig når du får inn de nye. Mange av dem er jo sinnssykt flink faglige, altså på et helt annet nivå enn det er noen andre på. Men de har ikke den erfaringen og de øyene som jeg har i dag. Så det er litt mer at du skjønner ting i en tidligere fase, der de bruker litt lengere tid på å ... Ja, for de må få brikken til å passe på en annen måte, mens du har sett dette, og det går rett inn i arkivet ditt. Ja, du gjenkjenner ting. Og så synes jeg jo nå ... Akkurat nå har vi jo hospitant som er med oss, akkurat nå er de fra Karrasjok, og det er så gøy fordi at ... Hva er hospitant? Det er ... De går ambulansefag i Karrasjok, så kommer de inn og hospiterer for å se hva vi gjør, og liksom ta med det videre i skolegangen. Og så er de jo ... De er jo unge og uerfaren, men de er ... De som er her nå, de er kjempepå og interessert og har lyst, og de spørrer, og jeg elsker jo folk som spør, og jeg elsker jo dummere spørsmål, og de er jo gladere å bli der, fordi det viser bare at de reflekterer over ting. Og vi bruker å si i våre fag så er det jo ingen dumme spørsmål. Og det er det veldig flinkt at det nesten ikke er i noen ... Ja, jo. I noen ikke noen, ja. Men jeg liker når folk gir på. Det viser bare at om ikke du er så flink, så blir du flink. Skjønner du? Jo mer du spør, jo smartere blir du, og jo mer skjønner du. Og det kan jo være at jeg og min makker er to forskjellige svar, men de skal uansett enda komme frem til sitt eget svar. Men er ikke det også det som er kvaliteten med å være to makkere? Fordi at du belyser, du ser forskjellige ting, og sammen så blir det et svar eller en måte å hantere det på. Ja. Men hur är det för dig när du ... Folk dör ju. Ja. Du upplever barn som är skadade, dör. Det är vuxna, det är ... Ja, det är ju grova ting du ser. Hur processerar du det? Ja, du kan ju se att jag har gjort ... Det har varit många forskjelliga måtar att tackla ting på från vinster till nu. Allt jag kan säga med handen på hjärtat är att det har varit oss barn som har dött och det är det värsta jag har upplevt. Och de bilderna sitter ju igenom säkert resten av mitt liv. Och den sorg föräldrarna upplever och de sakerna där. Men jag har mått snudd om hodet många gånger och tänkt att det här skulle ha skett oavsett om jag var på jobb eller inte. Jag hade inte riktigt gjort mitt barn eller mina människor jobb med för att det här skulle gå bra. Och det har ingenting kunnat ändra utfallet av situationen. Men jag har grått. Jag har grått på de pårörande, jag har grått på de patienter. Är inte det viktigt att man på något sätt kan visa fölelser? Jag tycker det är viktigt. Och jag tror att pårörande har pris på det, att man faktiskt bryr sig. Att du inte blir så professionell att du på något sätt blir stenansikt. Det är ju inte mänskligt. Det är viktigt att du tacklar det du står i för det om du vet det. Ja, det är det viktigaste, tänker jag. Och jag tänker ju också att om jag kom hem till mina föräldrar och det var trist och förfärligt det som skedde där så hade jag hoppat att de som var på jobb hade följt med mig. Och satt empati. Och jag tänker ju att jag är ett människa och jag har många följelser. Jag är en väldigt följsam människa, som alla tror det. Så är jag det. Och det kan jag inte göra något med. Och jag är glad för att jag är det. Jag är glad för att jag har synsyn i patienter. Eller följer med patienter. Jag är glad för att jag följer med pårörande. Jag är glad för det. För det gör mig till en mycket bättre ambulansarbejdare. Än om jag inte hade gjort det. För då hade det inte betytt så mycket för mig. Och det är det. Ja, vi kunde prata mycket om det här, Gro. Men det är inte därför vi är här idag. För nu är det ju så. Det är utan tvil att du glömmer. Och du älskar jobben din. Och så är det ju, som du säger, det är ju på en måte i de extremt sårbara situationerna som ni är. Och det kräver ju att ni är, jag hoppas säga, er bästa själ. När ni ska möta er i de här situationerna. För det är, jag vill ju säga att varje dag på jobbet hos er är det ju starka situationer. Och det beror ju på hur allvarlig och hur höjanergiska ulyckor ni kommer över. Och så har ju du då, som det rättfärdighetsmänniska du åpenbart är, blivit en varsler, tagit på dig en roll som varsler. Hur började allt det här? Från att du började i ambulansen, du var färdigutdannad, du var färdig att få barn nummer två på jobbet. Hur ser det ut från att du börjar jobba, är glad för att du har fått jobb där, till där du är idag? Ja, alltså, det gick ju i många år sedan jag fick fast jobb, och när jag fick fast jobb, kanske är det en av de bästa ögonblickarna faktiskt i mitt liv. Och det är klart att säga det, för jag har fått både barn och gifta mig och har många goda ögonblick, men det betyder väldigt mycket för mig. Och så är jag ju en person som har en hög stamma. Jag har ju en rättfärdighetsansvar, jag säger ju ifrån, jag följer på urätt, och ja, jag tycker inte att allting alltid är grejt. Men det har ju också kommit mer och mer gradvis i yrket mitt, att jag har sagt mer och mer ifrån, ju tryggare jag blev, ju äldre jag blev, och så kommer ju en yngre generation in som vi ska ta vare på och ivareta. Och min roll som varsler blev ju på något sätt väl till värnombud. Var det något du tänkte, ja, det här vill jag, visste du vad det innebär? Nej, för att du har ju alltid, du vet ju till en viss grad vad det innebär, för att värnombudarna för mig har ju prövt att göra en förskäl, men på något sätt kanske inte fått ting jämna, och det har jag förstått mer och mer när jag har fått i den rollen själv, att det är inte så lätt. Tinget ser väldigt fint ut på papiret, men ändringarna, de kommer inte automatiskt oavsett hur mycket du måste massa och gnäga och gnälla om det. Det mår harare slut till, och det mår på något sätt, du mår ha in andra instanser för att få de ändringarna, och för det så sker kanske inte de ändringarna. Men jag kom in som värnombud i 2020, tror jag det var, och då sänds det ju öjblicklig enligt de första varslarna, och det har gått på mycket förskälliga ting, men det har gått på allt från klinikledelsen till ting som sker i tjänestnivå till arbetstid, och bruk av personer som inte har varit godkänt. Men för exempel i ambulanstjänesten för att vara två stöck och förhjälsa, så skulle för exempel bägge ha satt i kapp till den det kör till. För exempel så har vi C1-bilar, alltså stora bilar, och då måste man ha C1-sätt i kapp. Och det har ju inte alla. Och då blir det ett problem när vi jobbar med dem, för vi har inte lov att vara på jobb med dem. Vi har inte lov att jobba med en som inte har det beviset. Och det ska sig ju... Ja, för vad vill det ske då? Bara ett potentiellt scenario. Du är på jobb med en som inte har satt i kapp. Då är det du som mår köra, men vad är det, en problematik liksom? Ja, låt sig det som att du kör med en vikar som inte har den där. Kan man matta erfarenheten? Jo, det är ju mig. Jag har varit där i hundra år. Och du är den som egentligen borde sitta bak. Det är kritiskt i alla fall. Och då, när du mår gå bak, så... Må någon andra köra? Och det går ju inte. Alla har ju ingen annan att köra när de inte har den. Många säger att du kan bruka nödratten. De har suttit på jobb och de har egentligen inte lov att vara där. Och så mår vi bara undersöka att det här är ju inte en liten privat tulle-bedrift. Det här är offentlig. Vad heter det? Det heter prehospitalet. Ja, alltså finns det inte ett prehospital som inte... Vi är ju här en egen prehospital. Det är allt som är utomförs. Det är ju vi och flygande och helikopter kanske i kirken. Ja, vi är i alla fall en egen enhet på något sätt. Så det är ju inte en tulle-bedrift. Och vi står ju i... Alltså, och det är ju inte bara att vi ska köra till hamn fast. Det kan vara att jag färgar ut till luft och hämtar en som har en stemi. Och så får vi inte gjort det vi ska göra. Det är ett jätteintag. Ja, det borde ju alla ha gjort. Ja, men... Men det är liksom... Det kan vara bara rätt i närheten av för exempel lägervakten, men det är fortfarande ett problem. Självföljeligt är det ett problem. Men skall man inte kunna fördra och tro att när det är det offentliga som är underlagt det offentliga sattesystem och regelverket att det följs? För vem är de reglerna för om det inte är för dem det är för? Nej, jag vet inte om det är bara för att det ska vara bläck på papiret eller om det är... Men visst, det åpenbart har en hemsikt. Som du säger, de reglerna har en hemsikt. För det som jag nämnde tidigare att av och till kan man uppleva att regler är där och blir hämmande för det man egentligen ska göra. Men du säger att de här reglerna är regulerande som på något sätt främjar trygghet i den jobb som ni ska göra. Så det är goda regler, det är vettiga regler men handhäringen av reglerna är fravägande. Ja, för det är att förfinna ett tyckelsesindel och kunna bruka en vikar framför att ha en på övertid som har de riktiga papirerna. Det är ju pengar. Det är väldigt mycket som går igenom i ekonomiska spörsmål. Men ska man tjäna pengar på hälsa? Du kan inte ta på så mycket pengar. Du kan på något sätt spara och ta på lite. Okej, nu kommer jag med ett litet resonemang här. Det kan hända att jag är lite dum men du säger ju att ingen spörsmål är för dum. Så i samhället vi brukar pengar på hälsa. När ni går ut för att rädda någon jag vill ju anta att det är högre kvalitet på de som har jobbat länge som är fast ansatte. På den jobb ni gör än på en vikar som kommer skleniskt in från sidolinjen. Så det kostar mer att ha er på övertid till exempel, än att ha en vikar. Men utfallet är det mer sannsynligt för att bidra med er på jobbet. För att du kanske räddar det människa lite mer. Så vinningen går upp i spinningen. Hur det sätts, det räknas ju inte upp. Det blir jag mer kär i. Ja, men jag tror att människa liv blir inte så mycket värt. För de ser inte det där och då. De tänker att det går bra, det går fint. Det gick ju fint i 90-talet. Det som jag får känna är att den pengen visar att det inte går bra på grund av sådana typer av ting. Jag tänker på ledelsens sida. Jag tänker generellt, har vi något tal på hur mycket är ett människa liv värt på ett samhällsökonomiskt sätt? Nej, jag tror inte att det är något tal. Det är lite sådant förskäl på Jörgen Hattemaker och Kong Salomon. Han är väldigt mycket värd men Jörgen Hattemaker är inte så mycket värd. Det intrycket man har från lägare är att alla människor är lika mycket värda. Det är en annan situation. Är det här stor sannolikhet för att det går bra eller inte? Det vill man ju kunna se ett bild av i ett sammanhang. Men jag vet ju att de som jobbar ute, och då menar jag de som jobbar med patienter, ambulanspersoner, hälsopersoner, lägare, alla de sakerna, när de kommer till ett ulyckligt ställe så har alla samma mål oavsett vad det kostar. Det vet jag. Jag hämtade dig. Nu ska hon ligga i respirator i tio dagar och hon ska ligga på sjukhus i tre månader och hon ska på upptändning efter de tre månaderna på Sundhals. Då vet jag ju att den prisloppen som du har på dig, den är så hög att jag tycker du kommer aldrig förstå hur hög den är. Så du slipper ta en sån värdering att vi vet att hon är arbetsavklar. Nej, och det är en bra ting med att bo i Norge. Kan du säga att prisloppen på ett människa är... Den är lit. Vi har ju multisiktiga människor som bor som kanske många inte vill ha ett långt liv, men de som jobbar med de människorna, de är genuint intresserade av det de gör och gör allt för att det människa ska få långt möjligt, men också ett bra liv. Så jag tänker att Norge är ju i huvudsak ganska flink på att satsa på människoliv, men det som jag syns är trist, det är att i den akuta fasen så är det mycket mer värd än om du har en psykiatrisk sjukdom. Och det är ju en annan sak. Men okej, så varsle grå om detta får roll. Och jag hörde du säga flera gånger damm. Så säger damm, eller damm gör, eller damm menar. Vad kan det med damm? Vissa brukar damm, så det återledes kanske. Det går under damm. För mig är damm ju damm. Damm är ju en grupp som på en måtte... Vad kostar damm? Damm... Damm svarar för exempel, vi kan ta det utifrån det varslet mitt. Efter att jag blev inkallad till ett möte med jurist i Finlands sjukhus. Ja, för då ville de tillbaka i varslet ditt och för att rydda upp det här och undgå att komma med sådana lovbrytningar. Det var motivation. Ja, men du kan säga att det var ju... Du kan kalla det ett varsel, för det är det ju det. Men det hade gjort... Om vi tar bort allt som har skett i förkant, för det är mycket som har skett i förkant där de på en måtte har varit ute och vi har pratat om mina förutsättningar. Men det sista inkallningen, då deltade jag ett inlägg, en artikel som NRK hade skrivit, angående bröd i kärnets mål. Om ambulansen som har blivit bröd som en varsel till en annan. Och det är inte lov. Det är faktiskt inte lov. Den deltade jag på min Facebook-grej med en takt. Där är på en måtte... Nu huskar jag inte ordet jag skriver, men att det sker lovbröd i kärnets mål, så att ledaren inte kan gå med häva hodet, och att de ligger och beskyttar varandra. Ja, om man skriver något mer. Men det var i den där. Jag tror den är öppen, så alla som har lust kan gå och se. Men då blev jag kallt in efter två dagar tror jag det var. Följde du att det hade sammanhängande med det inlägget? Ja, för jag blev kallt in till ett möte med juristen på grund av min inläggelse i sociala medier. Så det var... De synliggjorde att du blev kallt in för att du har gått ut i sociala medier. Ja, på ett avklaringsmöte. Ja. Den avklarings... Då kom jag i kontakt med en journalist i NNK, hon som hade skrivit den saken, för hon spårte faktiskt mig om jag ville vara med på den saken. Jag sa nej, för jag har stått i så mycket drit. Jag har varit så långt ner och det är inga där. Men när de stämde en av tingene der, da kokte det for meg. Altså, frektheten som noen lager, den skal ingen enda ta. Så jeg kom i kontakt med hon NNK hadde jo et stort ønske om å skrive en artikkel om det. Altså frikkultur i tjenesten. For jeg skrev og trodde... Når hun spørte meg om jeg ville det, så sa hun at du kom med en masse intelligitum fra noen andre, fordi det er så mye frikkultur i tjenesten. Og det er det. Hva er man redd for? Nei, det er sanksjoner, så hva kan de gjøre? Det er bare det å bli innført på et møte. Hva skal du si for å forsvare deg selv? Men ligger det som et premiss at du aldri skal være uenig i din arbeidsgiver? At du skal på en måte være en lojal undersøkt og ikke motsi? Ja. Og hvis du gjør det da, så er du på en måte ekskludert. Og blant annet, fordi jeg var sånn ting og har vært mye i media, så fikk jeg blant annet en beskjed, ikke fra han som er stasjonsleder men det var en likar inne for han som sa at jeg fikk ikke lov av media inn på stasjonen til å filme. Jeg fikk ikke lov til å filme biler, han skjønner det som det er. Den legelige forføringen. Og det er jo ikke heller lov, for det er jo et offentlig bygg. Så man må jo selvfølgelig ha rett til å være der inne. Men det er der jeg satte grenser for at noen varenombud skal få lov til å gjøre. Og nå var jeg jo skjøttet som varenombud. Og jeg sa skjøttet som varenombud i protest. Så det her det de får med, det er jo meg som privatperson. Og da tenkte jeg at da er det ti ganger verre. Men som varenombud så er jeg varenombud på en måte og toucher meg offentlig. Men nå går han som privatperson og står alene i det her. Så var det en journalist du fikk kontakt med. Og så skulle du på møte. Og da var jeg litt usikker. Skal vi vente til at vi møter eller skal vi møte med og dele artikken? Den ble jo selvfølgelig delt før. Og det er det jeg tenker at det innefører. Men så gav han jo mye mer bensin til det bålet. Og da når jeg kom til det møtet for det første så var det med en jurist. Så jeg bar jo fagforeningen om å få en juridisk bistand med for det møtet. Det fikk jeg jo ikke. Jeg fikk jo den tillitsvalgte som var der da. Han er forresten privatpersonkleder i Laxhavn i dag. Men han var med på det møtet. Og av det selv hentet inn en advokat. Fordi at jeg skjønte hva de var uttatt av. Fordi at det er unormalt at du blir inkartert møtet med en jurist og ikke HR-avdelingen selv. Og jeg skjønte at de hadde en baktanke med det her. Og jeg kan si at min tillit til ledelsen er jo ikke etter sted. På bakgrunnen av det jeg har vært hjemme og tidligere. Så artikken ble delt. Den ble jo delt ekstremt mange ganger. Det var den nest mest laste saken i NRK i fjor. Den ble delt enormt mye på Facebook. For da må vi huske på at NRK har ikke en egen Facebook-profil. Og enda ble den delt så mye. Det ble opprettet en spleit av min søster for å dekke advokatutgiften. Sånn her saken er jo blitt sykt skjønt i hele Norge. Og da faktisk står det jo i det alene. Fram til det her. Hvor urettferdig du føler at det er. Og hvor du føler at det er medfolkskapet enda større frykt. Og så står du der ensom. Men hundrevis. Tusenvis. Så når jeg møtte på det møtet så hadde jeg med meg min egen jurist. Og det møtet der det var så forbanna ubehagelig. Det var så sykt ubehagelig. Og da da vi switchet over til at det handler om det jeg hadde delt på Facebook. Det var jo bare en liten del av det. Nå kom det jo den jeg hadde delt i NRK. Og det var jo for så vidt ikke lov. Når du skal dreve utgangspunkt om noe helt annet. Og det var det jeg hadde delt på Facebook. Så kommer du på møtet og så er det artiklen i NRK. Og den var jo ikke noen grunnlag. For det er jo lov å varsle. Har jeg lov å varsle til samarbeid? Så må jeg si ja, hvorfor varsler ikke du til arbeidslivet først? Nei, men det har jeg jo prøvd. Det er jo det vi er på. Det er virkelig å gå den veien. Så det var et meget ubehagelig møte. Hvordan opptrådde de som var der? De menneskene som sitter der? Hvordan virker dem? Hvordan er uttrykket dem? Er de menneskelig? Er det empati å spore? Er de aggressiv? Synes de selv det er ubehagelig? Nei, jeg kan bare si vi kom inn der stasjonslederen min, han Knut Arne, var jo en av dem. Og så han, juristen. Og Knut Arne synes helt oppriktet at det er meget ubehagelig, fordi jeg tror han bryr seg om meg. Han er på en måte bare en del av det. Han er bare en del av det. Det er ikke han som har latt det spilles. Han er bare en del, en brikke. Så jeg tror han synes at det er ubehagelig. Men han, juristen, han startet møtet med å si at dette er en avklaringsmøte. Og at det er han som skal avklare. Han skal stille spørsmål. Det føltes ut som han var på et avhør. Men hva betyr avklaringsmøte? Hva skulle de avklare? Om du kan fortsette i bedriften? Altså, avklare hva? Ja, nå skulle jeg jo gjerne likevist se. Jeg skulle jo kunne svart, men jeg har faktisk ikke. Jeg vet jo at jeg får arbeidsavklaring. Jeg vet jo at avklaringen jeg får der. For det er jo noe med å vite hva det er du kommer inn i. Ja. Jeg hadde jo en formening om hvordan det kommer til å bli. Det er jo sånn som jeg hadde tenkt at det ble. De skulle jo avklare det jeg hadde skrevet, hvorfor jeg hadde gjort det. For de skulle jo sikkert ta meg på hvorfor jeg hadde gjort det. Men det er jo som man sier, jeg har jo min fulle rette til oversvaring. Og det jeg har skrevet på Facebook, det var jo bare i forhold til at jeg delte en video, en artikkel, og det at det ligget og alt det der. Nei, de skal bevise på hva jeg mente med det. Bevise på hvorfor jeg sa at de dekket over på hverandre og alle de tingene. Og det er jo som jeg sa til han at jeg hadde varslet om ting tidligere. Men han, juristen, sa at han hadde ikke støtt i varslet. Ok, så han kommer inn uten bakgrunnsinformasjon og skal ta deg på akkurat det her. Ja. Enkeltennen. Det som er at han hadde jo bakgrunnsinformasjon, for det er han som har svart ut det varslet som var sist, før det her. Så han, det var jo... Stopp, stopp. Han sier at han ikke hadde bakgrunnsinformasjon. Men det er han som har svart ut det siste varslet. Ja. Ergo, så vil han da med å gjøre det, bevise der og da, din påstand om at de lydt. Ja. Og beskytte hverandre. Så det bekrefter han, egentlig, der og da. Ja. Ok. Jeg valgte jo ikke å kommentere det. Jeg valgte jo ikke å kommentere alt på det møtet, for jeg sa det kommer et nytt varsel. Jeg kom til å skrive et skriftelig nytt varsel, sånn at de har det å forholde seg til. Ja. Fordi at jeg vet jo at de vil ha ord ut av meg som jeg ikke vil at de skal få. Hva jeg tenker i mitt hod, da, det er mine tanker. Hva jeg sier, det er noe helt annet i forhold til det her. Og det er jo rett og slett at... Jeg mener at de har ingen rett til å kalle meg inn på det møtet, for jeg har ikke gjort noe galt. Jeg mener at de har full rett til å gå i media, for at de har valgt å gjøre det de gjorde. Og så tenker jeg at sånne mennesker som holder på med hakseraktene, de skal få kjenne litt på at det ikke er så behagelig alltid å ta de hakseraktene. Og det er jo veldig mye hakserteknikk som brukes. Det lages påstående som hvis jeg sa en sattning, så prøvde han å vri om på det jeg sa, for å gjøre det om til å høre ut som noe helt annet. Ble det her møtet tatt opp uten noe digital opptak? Nei, men jeg hadde jo advokaten med meg, hun skrev jo alt hele veien. Så møterreferater i akter til vi har prøvd å endre på av juristen fra filmhøysykehuset. Men det endte jo opp med to da, to forskjellige møterreferater. Fordi at jeg lagt det å endre på ting som er sagt. Det er sagt, og det er hvordan det står for. Men hvorfor har man ikke med bondoppnakker? Da ville jo dette vært veldig enkelt. Nei, du kan jo si at bondoppnakker, det er nok mange som tar opp møtene, og så er det skjulte, og det er tanken det er helt innenfor. Men sier du til en sånn type person at jeg har satt et bondopptak her, så vil ikke den være sånn når jeg kommer frem. Fordi at han vil hele tiden være tilbakeholden i folkesikkerheten når man oppfører åpner. Men har ikke du bestånd i rett? Ligger ikke det som et premitt? Du bare undrer meg. Så lenge du selv er med på ett möte så har du lov till att ha med bondopptak. Du mår inte informera. Nej, du mår inte informera om det. Tänk om vi sitter och pratar sådär. Det här är konspiratoriskt att sitta och prata om. Ja, det är realiteten. Men så illa är det. Ja, det är faktiskt realiteten. Jag har fått så mycket från forskning om det i fyrmansykerheten som jag har upplevt i rytmen i fyrmansykerheten som måste man montera folk på allt det där. Så jag hade en viss pejling på vad det gick till. Och jag var inte överraskad kan du säga, men det var väldigt ubehageligt. Jag är ett människa. Men jag är hundra procent säker på att jag vill ha gjort alla de samma tingarna på nytt igen. Utan tvil. För det är så sjukt viktigt att få belyst det här. För det är så många människor där ute som sitter med de samma fölelserna som jag. Och jag godkänner inte att bli om man kan säga det på gott norsk, pizza på den här måtten. För att i min roll som ambulansarbetare så är jag flink. Och jag vet att jag är flink. Inte som jag vet om att jag någon gång har fått klaget i min roll som ambulansarbetare. Att någon har sänkt in en klage på mig. Och jag vet att jag gör det yttersta för att alla ska det bra. Och så är det sådana människor som alltid ställer upp på jobbet. Alltid gör det de ska göra. Och kanske mer än det. Och som på en måtte ställer de kritiska spörsmål som tvängs att bli ställt i samhället. Och jag tänker i utgångspunktet skulle de ju varit glada för att de fick lite spörsmål. För då kan man ändra på ting. Men tillbaka till det mötet så var det ju kämpe, kämpe obehagligt. Det var jag menar, att följa att han bröt sig extremt med härsketecknik. Han försökte putta ord i munnen. Som för exempel, vad var det? För exempel, om jag sa att som orätt nu, men om jag sa att jag hade lyst på min gatte på brödkiva så kunde han ändra till att jag hade lyst på min gatte på brödkiva. Det är väldigt stor forskning. Så det är mycket som... Vad var motivationen hans? Var det han som var ledande på det mötet? Jajaja, totalt ledande. Han ledade hela mötet. Och det var inte något som... Det var direkt ett spörsmål och så direkt ett svar. Alltså en avhör. Jag tror att intentionen hans var att i utgångspunktet hade de ingenting att ta mig på. Och så ville de att jag skulle säga något som de kunde ta mig på. Och så... Följde du att han prövde att kika dig ut lite? Jajaja, helt totalt med blick och sån typ av ting. Men jag är väldigt flink att spejla mig i folk. När folk brukar härsketeknik mot mig så brukar jag det väldigt ofta tillbaka. Om folk blickar mig så brukar jag det väldigt ofta tillbaka. Och hur var kroppshållningen? Liksom måten att sitta på? Framöverlent, tillbakelent, truende? Ja, lite sådant... Du vet när du ser ett spegnansäck, lite sådant ansikt och så blick i öjan där i dig. Och så väldigt sådant här bestämt. Utövigt här. Utövigt här är det det är som bestämmer. Inte något som avslappar. Liksom öppen. Nej, inte öppen. Och inte öppen för att du kan se något fejl heller. Om jag går i ett möte med andra människor och jag går på en blanda så ser jag en annan människa. Det var bara något som ramlade ner i monen mitt. Jag har fullstakade bokstav och de myrar som ramlade ner i monen mitt. Men inte sådant öppen och det var inte sådant att jag ville dela mina innersta tankar och fölelser där. Och så kan jag tänka mig att det är hans jobb. Men hans jobb, ja. Tänk dig att det var ett av mig som ansatt i tjänesten. Lade till att jag hade gått översikt igen och hade gått på en smäll så skulle det ju fortsatt vara ett av de människor som sitter på sidan av bordet. Det måste vara målet alltid. Det här är både skattepengar som går till att bäcka de här tjänesterna och behovna och också juristens inlön. Och jag måste ju säga för det om jag inte är en aktiv deltagare i samhället som arbetstagare så har jag betalt bra mycket skatt och gör ju det med glädje. Men jag vet inte helt vad jag syns om att mina skattepengar går till och ansätter en slags vaktbycke som inte bara vaktbycke men en sån kapo som ska avhöra ansatte i prehospitalet tjänester för att peka på lovbröd. Här är det något som inte ger mening i mitt hode. Jag tänker på vem eller vad är det han prövar att däcka över? Vem är det han skyddar? Vad står i hans mandat här? Han måste ju ha en beskrivelse på vad han ska göra. Du är ansatt och din ställningsbeskrivelse är. Vad står i hans ställningsbeskrivelse? Lurar jag på. Vad är det som driver han? Du älskar jobben din, du räddar människor. Vad är det han driver sig av? Vem är det som instruerar honom? Ja alltså jag tror ju jag ska inte säga vad han driver sig av en gång för det vill slå tillbaka på mig. Men det jag kan säga det är att hus på. Det här skedde i oktober. Det är i alla fall snart ett halvt år sedan det här skedde. Två månader sedan var det det sista mötet med honom. Han måste få en till avklaringsmöte för det var inte något med det första. Du kan ju säga det som att nåt ska de däcka över för och nåt vill de låta försvinna. Jag är ganska sikker på att de vill bli kvitt mig. Det är ju fortfarande grejt. Men då kan du bara säga det rätt ut. Jag vill egentligen inte att du ska jobba här. Men det är ju inte lov. Det vill ju vara ännu mer inte lov. I den tiden tror jag och det är det jag känner men jag tror att de önskar att ting ska bli så belastande för mig att jag själv väljer att ta hatten och gå. Det är många som har gjort det. På vägen. Och det känner jag gott att folk väljer att ta hatten och gå. Jag förstår det 110 procent. Om det är någon som förstår det så är det mig efter allt jag har stått i och det livet jag har levt in emellan allt det här. Du ramlar dig vanvittigt. Du snackar om att du har fölelser och de som har mycket fölelser upplever ju väldigt ofta ting starkt. Har du haft en sån fölelse att se dig över skulderna? Vem vill mig väl? Hur ser folk på mig? När jag går på ansiktet? Ja, nu är jag väldigt privilegierad i livet. Jag har en jättestor familj som är där 110 procent för mig. Men en annan sak som inte de har är hela Altas befolkning i regionen och kanske stora delar av Denmark. Alla de här galskapen i det här har kommit runt. Man tycker att det är en godshus. Ja, det är också godshus. Den stötten jag har upplevt i Alta det är enormt. Framöver när folk kommer till mig och säger att de hejar på mig att de aldrig ger mig att ge tillbaka. Det är faktiskt helt sjukt att tänka på det. En månad sedan kom den här artikeln ut i NRK. Ända idag kommer folk till mig framöver. Vi hejar på dig. Bara stå på. Det är en gala jag har fått. Ge dig vidare motivation för att inte ge dig. Och så kommer det in på dig att jag inte vill dig välja. Jag vet att det finns discipliner där ute för ledelsen. Mycket av det jag har sagt kan stå 110 procent. Jag är inte så rädd för det. Men jag har varit cyklmän från jobb. 100 procent. Nu har jag blivit på jobb 100 procent igen. Jag har krivit på jobb. Men det är något som har ändrat sig. Jag har isolerat mig mer på jobb. Jag försöker att förhålla mig till allt som blir sagt. Nu ska vi få en ny tur. Sådant ska det bli. Jag har bara mått att sköva det helt upp. Jag har bara kommit på jobb. Jag har gjort jobben min. Jag är glad och förnöjd. Jag är inte trist. Jag har det fint på jobb. Men jag har träckt mig väldigt mycket unna av mina kollegor. Det är vanskligt för mig att förhålla mig till allt som blir sagt och gjort på jobb. Jag har varit hemma så mycket. Jag måste ta mig själv upp i allt det här. Men emellan det första avslutningsmöten och det sista som var för ett par månader sedan så har jag sänkt in ett varsel. Det varslet omhandlar HR-säten som sände en mejl till det de menar att det var min advokat som var med som rådgivare på det mötet och ställde spörsmålstegn om min psykiska hälsa. I förhållande till en TikTok-video jag hade lagt upp på TikTok. Vad handlade den videon om? Nu har jag lagt mycket humor. Ködde du med mig så ködde du med familjen. Jag tror jag har sett den på Instagram. Den var ju helt satt på det. Det var ju humor men samtidigt ganska rejält tänkte den. Men då var det en mejl till en av antaren, nummer en är min advokat för att hon var med mig som rådgivare. Och ställde spörsmålstegn om min psykiska hälsa och man trängde någon att snacka med. Nummer en, den sände inte någon till mig själv. Det är ingen annan som har kontaktat mig. Jag var på jobb den dagen den blev sänd. Den blev sänd på kväll klockan tio tror jag. Mellan nio och tio om kvällen. Jag var på jobb den dagen. Om de var bekymrade för min psykiska hälsa så tror jag att den första som hade tagit kontakt med mig var min stationsledare. Som då egentligen har ringt till mig och spått Gro, har du det bra? Har du någon hjälp? Är du i stan till att gå på jobb? Göra jobben din? Nej, men jag tror att det är kunskap att visa att jag följer med. Jag dricker och lägger ut. Själv så håller jag sig att jag driver och dricker öl och sånt på TikTok. Så jag tänker att man måste kanske spela sig själv. Kanske det är grejt att vara mänsklig på TikTok. Jag vet inte. Ja, och så tänker jag ju också att när jag sändte Rache så blev han en av dem som kom åt och blev jag har tagit med HR-chefen han är ju en del av det och juristen är en del av det varsla. Och jag har bedd varsel blev sänd direkt till direktören i Fyra Sjukhuset för att jag menar att det är HR-avdelningar och juristen är inne av bil och att han kan inte behandla det här varslet. Juristen? Ja, HR-chefen. Så det är ju kämpebra. Det är ju ett varsel. Vad hände med varslet? Hur blev det behandlat? Blev det svart ut? Ja, det blev faktiskt svart ut. De hade ju ingen annan valg. De är ju livrädda för uppföljning och den vill ju komma en dag. Men jag tänker ju att i förhållande till HR-chefen och juristen att de väljer själv att behandla ett varsel som de är en stor del av så tänker jag ju se mer om de använder det de gör om mig. De har ju visst att man kan behandla mer och det är helt innehållt. Men att de kan få upp att det finns lovbröd i tjänesten det tycker jag är kämpefaktiskt. Men är inte det så enkelt att när det kommer till lovbröd så har du ju någon lovbröd där som Ingebrigtsen-saken. Där är det ju könsmässig värdering. Är det våld? Är det icke-våld? Ja. Men när du har lovbröd i prehospitalet det att köra en bil med sån eller slik statik ja eller nej, så är det ju helt konkret. Det är ju inte något du tänker och brukar mer känna. Nej, det är ju inte kön. Det är lovan. De står helt rent klart och tydligt. Och det är ju forskar-medicin som gör det här i bruken av bil och personer. Men ifölje PR-chefen i Palm, Erik Palm som hade kommenterat i ett avisinlägg att förskriften var inte lova. Det var bara ett förskrift. Då tänkte han, då vet han att han inte har lovmärke. Så då tänker han att vi är på det staden där. Men vad mer ska man göra? Vad ska man göra vidare för att vi ska bli valdhållna? Det vet jag inte. Det stoppar ju upp där. Jag har prövat att få in arbetstillgångar men de är ju också... Jag har prövat att få dem i talet, ska jag säga. Men jag kände att det var svårt. Det blev svart ut. Som om ingenting hade skett. Och så var det ett nytt avklaringsmöte. Gud nej, vi ska veta vad de ska avklara. Och då är det en som säger till en jurist att jag vet inte vad mer du ska svara på. Och det är inte säkert att jag kommer att svara på det. Jag har besvarat det du har lurt på och det är inte säkert att jag svarar på alla spörsmål. Och då när man ska skriva på presen och det du säger är att du inte ska svara på någon annan spörsmål som kommer då är det ändrat i det. Men det är inte säkert att jag ska göra det. För jag följer att det är svart ganska gott ut. Jag har till och med skrivit en 7-8-sida svars här till er. Punktvis. Det ser faktiskt ut som en jurist som har skrivit det. Men det är det faktiskt inte. Jag har någon god hjälp där. Men det är liksom bara... Det var inte det jag sa. Du kan inte bli på allt jag säger. Och då blir det svar på ja eller nej. Det kan vara avkedlighet, det kan vara uppstigelse. Pensioner för vad? För det jag har gjort. Men jag vet inte hur han ser att jag har brutit något. Därför har jag fortfarande inte fått svar på. Men han får inte säga mig upp eller avkedlighet. Men jag kunde få en muntlig eller skriftlig advarsel. Har du fått den? Nej, jag har inte fått svar på den. Det är två månader sedan. Hur lång behandlingstid har den? Nej, guden är vett. Har du purrat på spårsmål? Nej, jag kommer inte att purra på något. Jag kommer inte att spöra något. Jag önskar inte att jag brukar så mycket tid på det där. Alla lurar på samma saker. Vad gör det egentligen potentiellt? Det är en väldigt bra utmattelse-strategi. Potentiellt, om det här hade ramlat dig... Det ramlar ju dig. Men som du säger, du har plötsligt spelat av allt. Två månader väntetid på om du ska missa jobbet eller inte. Eller om du ska få advarsel eller inte. Det gör ju något med höjde och med fölelser. Du står i limbo på något sätt. Ja, den här akuta... Nu ska vi ta dig. Och... De sex månaderna har varit till tider helt förger. Nu har jag ADHD. Och det som ADHD-människan har som inte alla andra har, det är tanken själv i huvudet. Och du kan tänka dig när du ska lägga dig och så börjar du tänka på det här. Och så blir du sint. Och så blir du sint. Och så känner du... När du är klockan sex och ändå inte är klockan ett. För det går i tusen, en upp i hodet. Så tänker du, ja, men du klarar inte det. För det är tankarna dina. Och du är så sint. Och så förbannad. Och det är ju kanske min största styrka. Att jag blir sint och förbannad. Att du inte blir nöjd och går på något sätt. Ja. Du går i fight, det är ju väldigt bra. Ja, fight-moduset var ju så så länge. Så kommer ju utmattats-modusen. Men min största styrka och min största svaghet är ju absolut det att jag blir sint. För det kostar mig så sykt mycket. Och då får jag ju tunnelsyn. Alltså, jag mår hela tiden tänka du mår lägga dig från det. Nu ska du på träning. Du mår, du är nöjd. Och här blir vi så här unga. Och så är min största fan är ju Lars. Lars är ju min största fan. Han är ju flink att säga det till mig. Och han hejar på mig. Och bygger mig upp. Och inte lade en pille där på natten. Och alla de tingarna där. Och det är jag ju kämpeglad för att jag har hemma. Det är inte bara vannet som säger det till mig. Det är vannet. Men det utmattande att stå i en sån situation. Det bryr mig ju att i kassaflödet. Jag bryr mig inte längre. Det är en farlig motstånd även för dem grova. När du har sluttat att bry dig. Då har man ingenting att tappa. Då är man fri. Och då är det... De har nog inte helt skönt vem de har med sig. Och de manglar nog troligen att de har gått ut i sina följder med mig. För de har faktiskt inte skönt vem de kommer att möta på. Och jag har ju en väldigt fin fastläge. Och han har sagt till mig tidigare att jag ska jobba mer drit med honom. Kanske du måste finna en annan att göra. Jag vill bara göra det. Då kom jag till honom här en dag. Det var en liten stund sedan. Men nu är det inte så farligt längre. Nu har jag funnit mitt fastläge. Nu ska jag jobba i ambulans. Då ska jag vara begravd. Och det är det jag ska vara. Jag kan inte lova dig. Det var som tidskuld. Jag vet att det kan jag göra om jag inte ska vara här. Det här är ju ett maritet. Det är ju bara ett maritet. Det är ju grejerna. Det är ju därför folk inte heller tör att stå fram. Det är för att de är rädda för vad som sker i framtiden. Nu är jag ju ganska gott representerad i allt. Många vet att jag kan jobba och kan göra en god jobb. Nej, du kan inte det. Du kan inte jobba där det är urrättfärdigt och där systemet på något sätt ödlägger för de som det ska tjäna. Och det tänker jag, det vill jag lite in på här. Nu har vi faktiskt snackat i 55 minuter snart. Och det jag lurar på är systemet vårt som är lagd för det offentliga systemet, betalt att skapa pengar, vårt, Olof Hansen självklart också. Det är lagd för att tjäna oss, människan, deltagare i samfundet. Vad sker när den här kämpeorganismen vänder sig mot de det ska tjäna? Och går på akkord med egenskaper, regler och forskningspersoner? För vad? Vad är det det ska vara? Och beskytt, jag förstår här är det något som jag överhuvudtaget inte klarar att förstå. Och det här är ju inte det enaste exempel på att systemet tar de som varslar, eller tar de som är anleddes, eller de som utvecklar, eller de som det är ju en lydighetskultur här, som är mer och mer och mer framtredande. Vad tänker du om det? Jag tänker att varslarna, de som varslar och kommer fram i folk i varslar, det är många människor som varslar och många som inte kommer fram ute i media. Men varslarna är ju de skumlätta motståndarna du kan ha, för de ger sig ofta inte. De är villiga att stå kampen ut. Och varslarna är ju, för en ledare är varslar en pejning. De ger sig inte för pengar på plats, men ledaren vet att vi kan inte få det på plats, för det har inte vi ekonomi till. Och så kan du ju tänka, allt går tillbaka till ekonomi, och så kan du tänka, vi har flera ledare i hälsoföretag man runt om, än det vi har intensivplatser i Norge. Det är ganska skrammande. Alltså, om du tänker så. Men när du har ledare för det, och ledare för det, och ledare för det, så tänk att vi är på tur än mig, som inte är varken levande eller bra. För att min stationsledare, han mår igen, checka upp med ledaren om det är grejt att ting blir upp så här. Du har ju ingen makt på nederst nivå, som är det. Du har inte lokalt förankrad makt på något sätt. Nej, i väldigt liten grad. Och så tänker jag ju att ledaren har ju säkert mycket administrativt, men det vi följer är att vi har förbättringsundersökelser på jobb, som vi ska svara på varje år. Och vi vet ju att de inte samsvarar med sånt som det ska vara. Varsågod med sexuellt trakassering, bara i förhållande till hur folk har arbetsmiljölåg, alltså arbetsmiljö på jobb. Alla de ting vi vet att det blir avattat överallt. Är det gjort något med det? Nej, ingenting. Sexuellt trakassering, det är ett jättestort problem i våras klinik. Vart är det nästa år? Så kommer det fram. Vart på klipp? Är det många som upplever sexuellt trakassering i jobben? Ja, det är det. Alltså det är extremt många som upplever det. Det blir inte av taket. Och så kan du säga, är det någon som upplever att det är flyktutslut i tjänsten? I vilket årstal brukar vi varsla? I det årstal vi brukar i förbättringsundersökelsen, i det sista varsla vi hade alldeles förrän det var för 21, då menar fyra av tio stycken att det är tryggt att säga ifrån. Alltså i finlandskyddet. Fyra av tio människor tycker det är tryggt att säga ifrån. Och 18-åringar, de fyra människan där de har sagt ifrån om upptäckningen inte fungerar. Det är tryggt att säga ifrån om. Då kan du tänka dig, alltså när jag får mälningar från andra avdelningar runt om i finlandskyddet, högstårnära fagfolk som har akademisk utmaning som klappar och applåderar på det här stålet och kallar spade för en spade. Det är ju skrämmande. Och då kan du tänka dig, du skulle tro att de människan tror att du säger ifrån. Vi har en ortoped i Hammarkant som var tilläggsvald, som sajts fram och gick emot ledelsen. Och han han dödde ju i fjol. Han valde ju att avsluta livet och han, det är att han har blivit terroriserad i Hammarkant på sin arbetsgård av ledaren. För han har varit den som har kämpat för patienterna. Han har varit en förkämpare för patienterna. Men det är inte lov. Det går emot det ledelsen står för. Och jag får inte säga grunden till att han har tagit liv av sig själv, för det vet du inte. Jag var inte tappad på honom, han har känt det inte heller. Men jag vet att han har varit med i media. Och han har stått på för de ansatte under honom. Och han har stått på för patienterna. Och att alla skall vara likvärda. Och jag vet att, och det här är gudskar, jag vet inte om det är sannheten, men att han är verkligen blivit terroriserad av ledelsen i Anfast. Jag känner bara, jag tänker på det. Jag blir så provocerad och irriterad. Och så är det liksom sådär, är det så ni vill ha det? Att du blir patient i ditt eget hälsoföretag för att du ser ifrån att något är något. Är det så vi vill att det ska vara i samhället? Nej, det är inte det. Och det är så långt ifrån det. Det att man brukar, det var en som sa här att det är två ting man inte ska, alltså två ting du inte ska tjäna pengar på men brukar pengar på, det är hälsa, så är det skola. När vi har tagit den så kapitalistiska grundtänkningen om hälsa. Att det går utöver de som säger ifrån om kritikvärdiga förhållanden, oavsett på vilket nivå. Då har det byggt en helt galen väg. Det som också är problematiskt är att samhällsdeltagarna, vanliga människor, får inte tillit till hälsoväsendet. Det blir föringad tillit. Och då, alltså det här är ju uppskrift på en slags anarki. Och det här är ju inte dessvärre, det gäller ju inte bara hälsoväsendet, det gäller ju så mycket av det offentliga. Där det verkar som att system i varor tar sig själv bara för systemets skyll. Men vem är systemet där egentligen för? Är det därför de tjänstemottagarna, NAV för exempel. Hur är det att vara tjänstemottagare hos NAV? Jo, det kan jag fortälla massor om. Hur det tar så lång tid att få saksbehandlade psykopengar att du blir sänd till och gå på socialen. Det är en av de privilegierade i samhället som har hjälp att klara det och bärgas i tre månader. Men vem i facken är det som har tre månaders lönningar ståendes på kontot? Så vi blir syke av samhället. Och vi blir ju hårt straffade. Har vi förbruttat oss mot NAV? Gjort en fejl som har gjort att vi har fått en ytelse för mycket? Eller så blir vi ju pinade, hårt straffade. Har NAV gjort detsamma och begreppet mot andra? Det sker ingenting. Vad är det vi ska göra i det här samhället? Jag tänker akkurat det du gör. Vad kräver du för att fortsätta? För att inte ge dig? Nej, för att inte ge mig så kräver jag att fler kommer fram och säger saker som det är. Och så kräver jag att jag inte står alls alls alls alls alls alls alls alls alls men jag kräver att det kommer fler ut och på något sätt kallar den spaden för den spaden. Och så är det ju lite sådant att klarar du att motivera och samla ett gäng? Nej, alltså nu har jag inte brukt mycket det mycket som kommer att ske framöver, men akurat nu står jag lite på stedet och vill framöver få en avklaring på vad som sker med min samhälle. Och så är det ju lite där att de ansatta generellt i, ja du kan säga tapflödsfall som är inte där för att jobba Alltså jag tänker att ledelsen tänker säkert att de är lojala och är inte här Nej, de är inte det. De är inte så lojala som man tror och tänker Mot ledelsen Alltså det där. Alltså för det att de inte ger uttryck för det till ledelsen så är det många som tänker, akurat jag tänker, men den tryckta den är där. Och den sitter så djupt i människan och den är inte bara att få gjort något mer. Men jag tänker att något måste ändras i samhället eller så kollapsar det. Alltså i hälso- och omsorgstjänsten. Och det kommer att kollapsa. Hur många av de goda ansatte är det som blir igen när du inte kan på något sätt, du kan inte säga emot, du kan inte uttrycka det går ju på utveckling, det går på kritikbägda förhåll Hur många av de som är flinka och dedikerade gillar att bli det? Du är enig med dem. Och så tänker du bara Ska jag säga något eller ska jag inte säga något? För det handlar ju om den här lojaliteten du ska ha för ditt arbetsnivå. Den är dessvärre inte så djup längre. Men allikeväl, vem är det du egentligen tjänar? Det är filmartstykelse eller de patienter du möter. Vem är det du tjänar egentligen? Det är det du kommer att tjäna patienten med. Men så har du ju som filmartstykelse lika att komma med som jurist och så kommer du att möta. Det är ju lojalitetsplikt och allt det du har. Men samtidigt ytlingsfriheten kommer för allt annat. Som hälso- och omsorgsarbetare eller hälsoarbetare så har du ändå större ansvar att säga ifrån. Och det är det inte många som vet om. Det står i hälsoarbetarnas lova att du ska säga ifrån när kritikvärdiga förhållanden sker. Du ska säga ifrån. Det är inte något du kan värdera själv. Du ska säga ifrån. Du får plikta att lova. Det är som när jag går på kommunitet hemma och ser att det här har inte barnen det bra. Så har jag plikta som inte bara ambulansarbetare men som samhällsarbetare att säga ifrån. Det är inte greit. Vi har ju fått lagar till att skriva bekymring. Det är ju helt innanför. Det händer inte ofta det sker. Jag tror det har skett en eller två gånger i min karriär. Men det är ditt ansvar som samhällsborgare och och folk i yrket som ambulansarbetare. Det är att beskytta patienterna. Nu må vi börja avrunda här. Det du tränger är att flera står fram. Om det inte sker så kommer du att stå i det här en stund. Nu är jag ju inte värnombud längre men i förhållande till det anledningen är det ulogiskt i vårt tjäneste som går på arbetstidsordning. Vill du faktiskt bli värnombud igen? Nej, aldrig. Jag kommer aldrig att få ta mig en roll i tjänesten som är administrativt där vi ska jobba mot det som inte fungerar. Men är det varje dag som gör det. Men jag vet att de är på min plats och många år. Det är viktigt att ha folk som kämpar för de platser som de har. Men det påminner jag inte om. Vi avhänger av media, vi avhänger av att arbetstyrelsen kommer på banan. Men är media fortfarande på banan? Media är fortfarande på banan på andra områden utifrån det jag har hört. Jag tror att de kommer att vara där. Vi skulle få det brännpunkter. Det är det jag menar. Brännpunkter kommer till när de ska gå på flanke, djupsteg, och de har jobbat mycket. För min del är det brännpunkter. I huvudsak är det arbetstidsordningarna för oss som jobbar där. Vi går där i Alta, en by med 21 000 inbyggare. Sjukhuset är två timmar och ett kvarter runt, kanske två och ett halvt timmar nu när det är mer vejarbete. En ambulansarbete i Alta vet aldrig vad de får sova. För där sover jag en timme, två timmar, fem timmar, sju timmar. Aldrig vet de vad de får sova. Vår ledare vill ju säga att de har varit där i veckan. Men vi har varit försvarliga då. Sker det något på den vägen till Hamnfast och har inte tagit ut den så kallade bilen? Jag kan inte undvika det. Det är ju Maja. Jag vet inte om jag blir i yrke om det blir dömande. Jag känner att det är så oförsvarligt. Det är så många ambulansarbeterer som har förödlat förhållandet. Det är många som inte tänker över det. De får löner på kontan varje månad och jobbar för löner. När du jobbar en hel yrkeskarriär i en jobb som är så oförutsägbar som året i politiskt stöd så kan du ha uppläggning på jobbet att du förkortar livet ditt så enormt mycket. Det är en stor påverkning på livskvaliteten. Det tänker jag inte. Alla ungdomar tror att de är trötta och slita. Men det är jobb. När du brukar 3-4 dagar hämta dig in till jobbet så säger jag att det är därför vi har långt kvar. Nej, det är inte därför vi har långt kvar. Vi har långt kvar för att vi har jobb och arbetstimmar. Det är inte för att vi ska hämta oss in. Vi ska ha viletid varje dag. I huvudsak 11 timmar. Men den kan avtalas ner till 8 timmar. Avtalas ner till 8 timmar eller så ska du ha den dagen därför. Hur många timmar som yrkeschaufförer har? De har ju viletid. Det är fattat att om de inte tar ut viletiden så blir de parkerade. Och så har de gjort det flera gånger. Och de kör ju inte med patienter som ska vara sharp och regna medicin och styra. De har betongelement eller fisk. Och det är inte det. Det är väl de som är yrkeschaufförer. Men den är pliktig att ta ut vilen. Det mår inte ni som ska vara så skarp i skarpa situationer. Det hänger ju inte på grejen. Nej, det hänger inte på grejen. Vi är en av de sista yrkesgrupperna i Norge som jobbar så. Du kan tänka dig att vi är på första linjen i Norge. Hur mycket är ett liv värt? Och det är liksom hur mycket ambulanspersonalen är värt med patienten. Men vi är en av de få yrkesgrupperna i Norge som jobbar så här. Vi har alldeles för höga avbrytelser i vårt vilaperiod. Det är inte lov att diskutera om det är lov eller inte. Diskussionen är färdig. Varför går vi så här? Varför går inte andra ett tag så här? Varför jobbar inte de som är flygsekreterare så här? De är ju en flygsekreterare. Om du är en flygsekreterare och jobbar tretton timmar för att flygningen blir längre, så brinner inte du efter att du har gjort elva timmar vila. Men varför går inte vi så här? Vi är inte värd en skit. Vi är nederst på hela världen. Hade vi haft bachelorutdånd hade vi aldrig varit så här. Vi hade aldrig varit så här. Det är väldigt speciellt. Det är så speciellt. Men du har ju gått två år på vidaregående så har du två år lärlingetid. Men visst, du hade gått av det som heter paramedic. Kan den mer än docker? Nej, den kan inte mer än oss. Men som i Oskar så måste du vara paramedic för det är medicin. Ja, okej. I Finnmark så gör du alltid samma jobb som paramedic. Men det som är fint med paramedicutdåndare, den som utdåndar sig nu, den finns inte i dritt. Men det var också den yngre generationen som sa att den kan vara paramedic. Den finns inte i det här. Så ting vill ju ändra sig. Problemet var hur många människor vi missade på vägen som faktiskt är glada i jobbet och gjorde en kampig generation. Den andra generationen finns inte i det här. Alltså, tänk på mig. När jag fick min yngsta dotter så började jobben, hon var tre månader gammal, hon började jobba graderat för att få länge i permissionen. Och sånt där folk som tänker, ja, du går på jobb och jag går på jobb. Och Lars var hemma i Algan med hans yngsta frökna och de andra ungarna. Han hade fyra frökar där hemma. Men när jag gick på jobb en helg så var jag borta. Jag kunde riskera att vara borta hela tiden. Hela den här dagen. Och så tänkte jag, tänk att göra det mot ett nyfött barn. Alltså, det är ett nyfött barn. Men samtidigt så gjorde jag det för hela familjen som hade gladerat permissionen längst möjligt att jag kunde vara längre hemma. Men, tänk det. Du går på jobb. Och så vet du inte när du får paus. Du vet inte att du får paus eller att du får sova. Vi kunde komma hem. Lars kunde dra i middag och jag kunde komma hem. Det var en ny tur. Jag kom hem klockan åtta på kvällen. Lars stäckte en diggbeck för att jag skulle nyta den. Så var jag ute igen. Och så är ju vårt arbete. Nu har vi vackra vakter. De som har vackra vakter nu, de bor ju på station. Tänk dig själv. Om du ska köra någon plats så måste macken vara med. Du kan inte bara köra ut allena. Du måste ha macken med dig. Du är ju låst ut, kanske. Och så får du betalt. Om du ska gå på jobb en helg. Då får du betalt två, tre, fem. Det är ju inte betalt. Det är ju en plats där du får köra en plats. Där du inte fick givetansatt. Men om du får köra en plats där du inte får givetansatt. Då får du övertyg. Motiverar det dig? Nej. Men det är ju en motivation. Det är den duket som är motivationen. Ingen har lagt sig klockan ett. Ingen. Vem är den personen? Jag tror det är Groen. Det här kunde vi hålla på med i två timmar. Jag önskar dig lycka till. Tack för att du var här. Jag är kämpespänt att följa med. Det här är dessvärre allt för dagsaktuellt. Inte bara hos docker. Men ja, it makes you wonder. Vart är vi på väg? Jag hoppas att vi har varit före en regning. Det hoppas jag också. Men har du lyckats vara en del av det här? Jag tänker att nu är det på tid att folk som ska gå lite i sig själv och känna på om de törr och reser sig upp och står emot det som är urett. Och så får man finna bättre människor som också törrs. Jag tror det får vara det sista. Om vi har något att prata om nu så vill vi fortsätta. Tusen hjärtligt tack. Nu har du faktiskt fri helg. Det är positivt mark och fotboll. Det måste jag säga. Tusen hjärtligt tack för Gro. Tack till lyttarna. Ha en nydlig helg. Det vår ute. Inte helt. Vi har mycket att glöda oss över. Jag glädjer mig att Håkon ska spela fotboll i helg. Jag är ju tränare till honom. Jag glädjer mig att Malmin kommer snart igen från jobb. Det har jag inte gjort på två dagar. Inte med gäntan heller. Den fick lite tid med mig. Kosta med dig Gro. Tusen tack för att du ställde upp. Lycka till.