ASA

Ada Sofie Østergaard is a single mother and entrepreneur. She talks about her upbringing in a small town, her love for motorcycles, and her journey as a mother. She discusses the shock and physical reactions she experienced after the loss of her daughter, and how she realized she needed to focus on her remaining children and find joy in life again. Hei og hjertelig velkommen til en ny episode i Ninas univers. I dag har jeg med henne, Ada Sofie Østergaard, og jeg har sagt at hun er etterlatt mor og gründer. Tema for dagen er Når livet blir bruket til å hjelpe andre, er det plass til deg selv i det? Hei Ada. Hei. Kan du fortelle litt om hvem er Ada Sofie, og bruker du begge navnene, eller er det Ada? Det er Ada. Ja. Hvem er Ada? Ja, den er Ada. Ada blir 62 år i år. Det beste med å bli over 60, det er når folk spør, ja, hva har du tenkt fremover? Da er jeg mindst ung, og tenker på det med pensjonsalder og sånt. Da svarer jeg bare, nei, jeg har tenkt å jobbe fremover. Det med å gå av med pensjon, det har jeg faktisk ikke tenkt på enda, men spør meg når jeg er 60. Så kan det plutselig endre seg, det kan plutselig være sånn at nå har jeg lyst til å ikke jobbe så mye, men her i dag kjenner jeg at det er selve livet mitt. Jeg hadde en fin oppvekst i en bygd som heter Evje, i Evjehåndens kommune, som er i Kjetstad, sammen med far og mor og søster. Min far var gruarbeider, min mor jobber på Televerket, som det hette på den tida. Så vi var veldig til uten å ha telefon. Det var jo altid gøy når naboene kom til oss og ringte. Jeg hadde en trygg og god barndom. Jeg hadde en far som var helt fantastisk. Jeg ser jo i ettertid at han hadde nok ikke vært den jeg ville vært gift med, for jeg skjønner min mors frustrasjon av det. Han var ikke så flink med sånne hemmelige ting å hjelpe til. Hun var litt irritert. Han var jo en gammeldags mann, vi har det med tegn. Ja, det vet vi. Jeg er jo født i 1963, og han var jo 43 år da jeg ble fyrt. Så han var jo en godt voksen mann, da han ble pappa til meg. Det var nok mamma som var den eneste som kunne jobbe fyrt. I ettertid, og jeg tenkte også på det da jeg var barn og bodde hemmelig, jeg sette ut det presse hun hadde på seg selv, som ikke var gjennomgangsvis små. Naboene kunne si for eksempel, «Ja, du er ikke i gang med julenedvaskene enda». Det var litt sånn... Hadde du julenedvask? Ja, det hadde jeg aldri hørt om. Nei, ikke jeg heller. Det var julenedvask, og det var vår nedvask av hus. Da skulle alle tepper ut, og alle skulle vaske. Men jeg hadde en beste mor som bodde hos oss i uka, og som var dagmamma hos oss. Som vi kalte for mor. Så det var veldig fint. Hadde en fin ungdomsteam, med de utfordringene og gledene og problemene som følger med i kjærlighetssorg, og det å passe inn... Det hadde ikke vært ungdom. Ja, jeg hadde en normal og god oppvekst, og jeg hadde aldri noen press heimelig fra på å bli noe på en måte. Min mor hadde veldig ønsket at jeg skulle få en høyere utdanning. Det begynte på videregående, men det syntes jeg var ufattelig kjedelig. Matematikken skjønte jeg ingenting av. Så jeg kan huske at jeg hadde lært meg en ukjent, og lærte to ukjente. Da gikk jeg hjem og sa at nå er jeg flyttet. Det var litt populært. Hva gjorde du da? Da begynte jeg som dagmamma i Kristiansand, og flyttet til byen. Hvor langt unna er vi? Det er 6 mil ganger. Ja, ok. Så det er ikke så langt. Så begynte jeg på folkehøgskole i Sogndal. Der var det mange kjekke gutter. Da jeg vokste opp i Emil Terbyg, var det veldig gøy å være jente på evighet. Det å gå ut. Du kjente at du var veldig populær, men det var på grunn av at det var 10% jenter og 90% gutter. Så alle jenter der fikk oppmerksomhet? Ja, det var kjempegøy. Men da jeg kom til Kristiansand, var det annerledes. Det var veldig attraktivt da jeg kom til Kristiansand. Så det likte jeg veldig godt. Da flyttet jeg til folkehøgskole. Stor privilegier. Hadde et fantastisk sted. Så begynte jeg et år på handelskole, og så begynte jeg på noe i stedsskole. Hadde du noe klartanke om hva du ville? Nei, ingen tanker om det. Det var det å leve livet. Jeg var jo en sånn dysbørre. Jeg var veldig opptatt av motorsykler. Jeg var 18 da, og kjørte motorsykler. Jeg var i MC-miljø. Var med på å starte den lokale motorsykkelklubben. Hadde et fantastisk fine ungdomsår i det miljøet. Det var ikke noen helseangelser? Nei, det var ikke det. Det var Ola som var lederen, og han fattet på at alle hadde på seg ordentlige kjærlær og hjelm. Kjørte sent igjennom sentrum, at det ikke skulle provosere for folk. Men det var jo mye til og moro. Veldig mye til og moro. Men det var et veldig fint miljø, faktisk. Jeg har hatt en veldig fin oppvekst av ungdommer. Og så fikk du jo barn. Ja, jeg jobbet i Nordkøen. Å ja, har du jobbet i Nordkøen? Ja, jeg jobbet i Nordkøen. Det var min dagværende mann. Han fikk fri soffer, og så fikk jeg et fett barn. Nei, det gjorde jeg ikke. Jeg hadde en skomtane der borte. Og så fikk jeg Stine. Og så ble jeg skilt, og så er jeg alene nå. Så har jeg kjent på det å være en fattig alene mor. Veldig fattig alene mor, faktisk. Så møtte jeg min overen mann og flyttet til Grimstad. Så fikk vi en død fett fenn. Men så fikk vi en jente sammen. Så da tenkte jeg, og han hadde god økonomi og flott hus her i Grimstad. Han hadde hytte med kjøen og Mercedes-Karboni. Han var jo 44 år da, når han fikk sitt første barn. Så litt som din far på en måte, da. Ja, ja, ja. En fantastisk stedfar. Og så hadde jeg jo på den tiden, altså før jeg møtte han, så hadde jeg en fosterdatter som flyttet meg nå på 14. Så vi var jo en liten rar familie. Så jeg bodde jo på et kjøttekammet hus der etter hvert. Og der bodde jeg jo sammen med Elinor Kristoffer og Stine Sofie. Og så møtte jeg han og Christian. Så var det til Grimstad, og det har jeg aldri angret på. Nei, det kan jeg forstå. Jeg var jo der nede og møtte deg for noen år siden. Og det var jo et artig minne for meg, for jeg forsov meg jo den morgenen du skulle hente meg på hotellet. For da hadde jo Grimstad, og han kan jeg til et sted, vist meg rundt på natterski. Og jeg ble jo særdeles godt tatt vare på av innbyggerne. Men det gjorde da, jeg skal ikke skylle på dem, men jeg forsov meg. Og måtte komme meg selv ut i senteret for å møte deg. Så Grimstad, ja, det kan jeg skrive under på. Der er det flott. Ja, det er en koselig liten by. Ja, nydelig, nydelig. Og så får man litt den følelsen av, ikke sånn landsby, men det er så lite at du på en måte opplever at det er tryggt. Men i alle fall, ja, så livet ditt var fint. Og det var tryggt. Og du hadde gått fra å være fattig til å være ikke så fattig. Ja, hunsvepe. Ja, hunsvepe. Du er ute og hytter med søren. Ja. Du skal bo i Haddan. Ja, ikke sant? Det kan du godt. Og så levde dere livet. Fikk barn etter å ha født barn. Selvfølgelig ville jeg bare anta det var stor sorg. Og så får dere et barn til. Og hvor lenge går det i denne fine bobla før det brister? Hun var skjøtt i juli, Vestfrihjenta. Og så ble det sine brett år etterpå i mai. Så hun var jo skjøtt i år to. Gud i land. Så hun var baby. Og plutselig var hun 12 år snart. Ja. Eller noen år helst hadde hun flyttet ut. Ja, ikke sant. Og hva skjedde da med hele familien? Hvordan klarer man å holde ... Altså, hva gjorde du? Fordi noen går under. Noen blir aktivert. Man har jo forskjellige typer reaksjon. Eller måtte håndtere ting på dem. I de første dagene var det jo ... Det var veldig sjokk. Det er jo egentlig en bedre plass å være. Da er det bare nummen. Ja, du er ikke til stede på en måte. Det som jeg forundret meg i ettertid, det er jo tenkt tanken at man skal oppleve ting, og så kan man jo få helt vondt i kroppen, eller psykisk, og tenke noe så forferdelig det måtte være. Men de fysiske reaksjonene, det var en veldig overraskelse for meg. Jeg verket det i hele kroppen. Smaksløpene endret seg. Jeg kjente ikke smak på en måte. Det var en merkelig rar ... Det kan ikke forklares. Så det var en sånn underlig ... Det er ikke bare en sykkelig ansvar, men det blir en real fysisk reaksjon. Ja, det hadde jeg ikke trodde. Jeg hadde jo mistet før, men jeg hadde aldri kjent på den samme følelsen noen gang. Men så tok jeg, og det har jeg jo fortalt offentlig gjensatte ganger, det var faktisk før begravelsen til Stine, så var jeg ute og ville lage en hagetøy, for det hadde hun ønsket seg. Samme uke som hun døde, hadde ostas mor kunne få sin egen hage, og så hadde jeg sagt ja med forventelighet. Barna spør jo hva vi gjør. Vi hadde jo fått masse fine blomsteroppsatser, eller krokker med prosteplanter. Vi hadde fått masse buketter. Så jeg tok med meg noen av dem, og det var jo varmt her. Det var jo i mai, så jeg tenkte at jeg skulle lage et eget blomsterbed til henne. Så jeg gikk ut og begynte å drape, og den dagen lå havtorka tjoppstøver grimsa, og det regnet litt. Jeg stod der og spadde, og jeg kjente jo på den der gal ... Altså, jeg følte meg jo helt gal. Jeg følte meg på en måte, sånn som de sa, for sinnssykt. Jeg stod der og synt på meg selv, og tenkte at dette vil jeg ikke klare. Livet er bare for så vondt, og det er så forferdelig. Så merket jeg at han Kristian, den mannen min, ser på meg i kjøkkenvinduet. Han er litt en makromann. Han er opptatt av biler og motorcykler. Ja, som vi kaller dem. Ja, jeg måtte finne en mann som var litt interessert i motorer. Og da så jeg en slags smerte på han, for all fokus var jo rettet på meg som mamma. Han var jo bare Stefan, for å si det, ikke sant? Og den smerten jeg så i de ansiktene han fikk, det gjorde at jeg trengte å våkne litt til, ja. Og så tenkte jeg, hvordan hører du det ut, ikke? Jeg spenner bare hvor mye fokus på meg selv. Du er blitt kastet etter en liten jente, du er en fantastisk søsag og ekstemann. Hva tenker du da? Hvorfor tror du bare at det er kun en person som kan sørge for at dette vil gå bra? Og det er meg. Så jeg blir nødt til å tenke at jeg må ta meg sammen. Jeg må skjerpe meg. Hvis ikke så kan ekseskapet ryke. Hvordan skal det bli for mine gjenlevende barn? Skal det være sånn at synsofi er bare verdt for mine barn? Skal jeg gi dem litt? Så jeg reflekterte. Det ble så spennende at da jeg gikk inn på klippene, så sa jeg, i dette huset skal det igjen bli lattermusikk og glede. Og da så han på meg, og dette var før synsofi ble bedre. Og da så han på meg og sa, det trenger du ikke tenke på. Men jeg tenkte på hver eneste dag, hver time, hvert minutt. Og det tok jeg mitt liv litt i aksefall. Og det er helt åpne. I 25 år? Ja. Og det var rett og slett å velge livet framfor død? Ja. Og jeg kan si med hånden på hjertet at jeg sørger ikke over for dyene. Har du sørget ikke? Nei. Hva vil du si? Jeg vil si at jeg virkelig så det. Og jeg sørget så det mye den 60-tida. For jeg hadde sørget i 25 år. Jeg hadde vært død. Ja. Jeg var så syk. Jeg var så forferdelig. Jeg savnet. Og savnet kan jo være en liten vondt. Og det kan være veldig smertelig. Men det var ikke like lenge. Det sitter ikke på samme måte i kroppen. Og det er ikke noe som opptager det 24-27. Tenker du rett og slett for sorg? Du hadde jo en akutt reaksjon og alt det. Men hvis du på en måte ikke gir slitt på den sorgen på et eller annet tidspunkt, så vil den konsumere deg. Ja. Og det var jo ikke uvanlig før, når noen mistet noen, at folk døde av sorg, sa man jo. Ja, men det er sånn som i dag. Og jeg er jo med voksne personer som er kommet til meg og sagt at jeg mistet lillebroren min i droppen, for eksempel. Eller et eller annet. Og mamma ble aldri den samme. Nei, ikke samme. Og det ble så viktig for meg, at mine barn tenkte at jeg skal fikse opp meg en mamma som tar rett og slett. Nei, ikke. Og sånn liv blir din. Nei, og det er jo ikke verdifullt å offre det for noen som du ikke kan få tilbake. Det bringer jo ikke sinnesofi tilbake. Akkurat. Det gjør jeg ikke. Men så er det blitt liksom samfunnet forventet at du skal sørge resten av livet. Vi er litt sånn, vi mener at det er kynisk hvis vi ikke... Altså, du... Hvis vi er handlekraftige og bruker sorg og smerte til noe konstruktivt, så kan det av noen oppfattes som at vi er litt uempatiske. Akkurat. Og jeg kan ikke... Jeg har jo en kusine som var veldig mye til stede i livet mitt når det skjedde. Hun har utsett at det er sykdom. Og jeg kan huske at jeg sa til henne Tror du at folk kan oppfatte meg etter at jeg ikke var så glad i syne? Ja. På grunn av at jeg valgte å gå videre. Og det var veldig tunge tanker å gå med. Men jeg bestemte meg tydelig for at jeg skulle være ærlig og si akkurat hvordan jeg følte. Og jeg kan huske... For det var jo noe hvor jeg synes ja, du er vel mye på grava? Og jeg bor... Altså, når jeg sitter i stua så kan jeg se opp på stuaen. Og da kan jeg... Og da sier jeg ja. For jeg var jo det. Og så satt jeg på grava Gikk jeg opp på grava en dag og tenkte hvorfor er jeg her? Jeg er her for det at jeg håper at folk som ser forbi skal si at jeg er her. Det er ikke fordi at jeg kjente syne var jo ikke der for meg. Syne var i hjertet mitt. Og da sier jeg til mannen min Dette var... Vi må ha med noen skar og sånn opp og så må vi få vekk alle den jorda og så legger vi ned noen pyntestegn og så setter vi ned noen stegurer og da kan ingen se at jeg gikk i vannet. Ikke sant. Men tenk at det er sånn kärlighet i i sådana yttre äggemateriella koncepter. Det är ju helt insidigt. Och när blev det sådant? Och varför är det sådant? Och hur kan någon på utsidan sitta och diktera eller måla andras följelser? Det är i sig själv det är det att vi har behov för att måla och sammanligna. Det må ju vara något där. Men okej, ja. Det är ju det slår mig att när jag vuxit upp så var det en kampanj eller jag vuxit upp, jag var ung vuxen, jag minns inte. Förr på helgdagen på tv så var det inte vanlig reklam. Då var det bara sådana här kampanjreklamer. Och då minns jag en som sa övergrepp ska inte tias ihjäl det ska snackas ihjäl. Jag vet inte om du hade något med det att göra eller om det bara är något som ligger i det. För du snackar ju om egentligen det mesta. Ja. Och säga lite om det. Det här med att lägga på bordet det som är det de helst inte vill ha på bordet. För det är ju det du gör. Ja. Och när det gäller det med är det en lite sån varierande uppfattning det var det där hon sa det var inte mig som stod bak det men det är ett mycket på intresset. Det ska snackas ihjäl. Det var mycket tvisterna. Och då blir det lite att ja när det gäller om för myndigheter beslutningstavlare, hjälpare där ute så är jag enig i det. Men när det gäller enkeltmänniskan så är det viktigt att inte den får följa sig pressad till att snacka om det om den inte vill. För det är inte alla som tränger att snacka och så länge det fungerar grejt att ha ett gott liv om jag inte slutar så kan det vara en möjlighet att på något sätt gå vidare. Men jag har varit lite motståndare av det. Jag tycker att barn och ungdom och vuxna de ska snacka om det om jag ger dem något. Om jag känner att det är bra för mig jag känner att det är det rätta för mig att göra Men de som inte känner på den fölelsen så ska vi andra respektera att de kan lära vara. Det ger mig på Stina Sofie som hjälpare här i Grimstad som är en av de första medföljande deltagarna Här kan du snacka om det du har upplevt eller du kan lära vara. Det är helt upp till dig vad du vill snacka om. Det var en kampanj på 80-90-talet som var väldigt om du inte snackade om det så var det nästan farligt för dig. Då måste jag skryta in när jag var där så gick vi runt och så och då var det fokus på lek på aktivitet på allt det. Jag har frågat om det var terapi eller nej vi fokuserar inte på det. Då drev jag på min jobb var jag var projektledare i en stiftelse och jag har etablerat två barnebarninstitutioner och det som är problematiskt med sånt som vi gör med barn idag när du är på en barnebarninstitution så är det ett krav att barn ska gå i specialisthälsotjänster till samtaler. Man tänker att när barn har det vånt och vanskeligt så ska de ha hjälp från psykolog eller psykiater. Men så är det ju en gång om du har traumor eller upplevelser så är det ju som du säger det är ju inte alla som måste snacka det ihjäl. Hur fungerar de människor egentligen? De vet ju om aktivitet och handling. Det är om skapemästring och upplevelser. Ja du kan ju validera på att du har upplevt ting. Men om du upplever i vårt samhälle mer och mer att vi dyrker nästan traumor och att det blir den du är. Ja. Det är problematiskt för vi gör något särskilt med barn som har en ämne till att ramla och slå sig gul och blå och rejsa sig upp igen så länge vi blåser på så börstar de de andra så springer de vidare. Men när vi i det ögonblicket tar dem på fanget och ska bryta det här ned och snacka om det och male på det så blir det något som är rädd för att det inte är bra. Jag är helt enig. Det att specialisthälsotjänsten ska in på i kraft av något som barn har upplevt. Vi ska ha in specialisthälsotjänsten om vi ser att det är ett barn som blir lite sliten och som inte fungerar. Men det ska inte komma in i lys av något som de har upplevt. Det är något med det att när specialisthälsotjänsten kommer in så är det den där diagnosen jaget. Om man har PTSD, posttraumatisk stresssyndrom eller vad det nu än är. Det den glömmer är de hindrarna du lägger i framtida förgångar om du ger dig de diagnoserna. Det kan inte komma in. Det visste jag inte. Med PTSD kommer du inte i försvaret. Jag var väldigt upptäckt när det gällde min sön som var 12-1,5 år. Han var inte intresserad av att snacka om det. Men han fungerade. Han hade den sammanhållningen. Han var lika rampad och lika lite intresserad av skolan som han var när det skedde. Hade det blivit en stor förändring så hade jag knappt råd att han fick hjälp. Han hade något som heter sorg. Det är väldigt normalt. Men det är inte en diagnos. Det är inte en diagnos. Det kan vi inte anmärksamma. Sorg. Jag menar att sorg är sorg som vi pratade om. Om han hade gått till specialisthälsotjänsten som vänner av mig sa han att han inte kunde klara allt. Jag sa nej. Jag ger en perspektiv och söker hjälp om jag ser att det är kränkt. Men per idag så är det inte kränkt. Vi klarar och hanterar det. Det handlar inte om att snacka om det. Det handlar om att ha respekt för barnen och respekt för ungdomen. Men jag visste att han hade fått en diagnos för att kunna fortsätta med handling. Men han vill ju inte få den depressiondiagnosen. Det vill han säkert ha. Han hade helt säkert fått en PTSD-diagnos och det resulterade i att han inte kom i försvaret om han önskade det. Han vill heller inte få hälsoförsäkring när han blir vuxen. Chansen är större för suicidalitet. Hälsoförsäkring och så vidare. Det var bara att skjuta in. Jag har ju haft en runda med knäck förr. Jag fick ju hjälp och specialisthälsotjänester. Det förföljde mig. Jag fick avkortning i livsförsäkring när jag skulle byta försäkringssällskap. De hade hämtat mina hälsoupplysningar och där stod att jag på ett tidspunkt hade varit suicidal. Då fick jag lite chock. Nej, men det känner jag gott till. Det är det vi ska tänka på. Det betyder inte att vi inte behöver specialisthälsa. Nej, nej, nej. Vi behöver det. Tänk så bra om vi inte hade missbrukt den så mycket som vi idag gör. Vi vet att bussbilarna har fått rask hjälp, god hjälp och lång hjälp. Men vad gör vi? Tillbaka till det. Vad gör du med de barn som kommer till docker? Hur ser upphållet ut? Det är kurser. Den kan fortfarande vara på en väldigt kul läge. Det finns många aktivitetsmöjligheter. Mycket lejk. Många trygga, goda vuxna. Det finns aktiviteter från morgon till kväll. Det är trygga omsorgsstationer som måste vara aktiva med barn och ungdomar. Barn kommer med sina omsorgsstationer? Ja, det kommer hela familjen. Vi har många uppe i norr. Det är ju kämt fint. De får detta resa upp på land. Om du bor i Finnmark eller Lindesnät på Söderland kan du komma här. Vi har en pedagogisk modell som går på det att barn ska lära något åt ungdomarna i löpet av den här veckan. De lär sig en dag eller flera dagar om det tredelte hjärnan. De lär sig på vuxna, trygga omsorgsstationer den samma dagen. De kan egentligen prata tillsammans. De lär sig detsamma språket. Det är gänglig på kväll. Det med triggern, det med den fight-flight-freeze-reaktionen. Men så är det en käften som gärna kan vara på stranden eller i gatan. De sitter inte i en undervisningsrum. Det kan vara i gymstaden. Du kan komma två gånger här. Det är något som heter brain-raid. Det består av många aktiviteter och ting du ska sätta samman med dem och samarbeta i grupper. Alla lagar film i löpet av veckan. Då måste man skriva manus och filma. Det är några viktiga folk som redigerar och lägger på musik. Det är en på festkvällen. Då är det taco och festkväll. Det är mycket. Det är flotta kockar som jobbar här. Det är inte något ultraprofesserat. Jag kom på jobbet och sa att jag hade fått 250 000 nya ansatte. Det var byklubbar. Vi producerar honning. Det är en traktor som man kan vara med i. Vi har hönor här. Vi har en tansepark som är helt magisk. Den börjar komma till liv. Vi har drivhut med tomater och gurkor. Det är mycket bär och frukter. Vi lagar egen äpplesaft. Alla får med sig honning. Jag känner väldigt gott att du inte har lyst att pensionera där. När du bor där. Jag är alldeles för liten på festen. Det blir mycket mer kontor. Jag har fått lite dit. Hur många procent jobbar du? Det är dumt på mig. Du vet väl det? Nej. Jag vet inte. Jag jobbar 100 procent. Och lite mer. Ja, jag gör något. Jag vet inte hur många procent jag jobbar. Förut var det många dagar på elva timmar. Men känner du att det är som en jobb? Av och till. Så gör du det. Av och till känner jag att nu är jag för liten. Nu ska jag ut igen. Så det kan jag inrömma. Att jag känner något. Mer än jag gjorde förut. Då kände jag det inte på samma mått. Ja, gör något med oss. Vi är ju inte lika. Ja, det märker jag alla. Men det är klart att jag kunde ha sagt nej till mig. Jag kunde ha... Men det klarar jag inte helt. För jag tycker att det är viktigt och riktigt att göra det. Har du någonsin följt på att du offrar dig själv i hermetein för andra? Eller för det här? Ska jag vara helt ärlig med dig? Ja, det vill jag gärna. Den tanken har jag inte känt på en sekund. Aldrig. Nej. Det var ju fint. Du slår mig ju inte som en som är ett offer för något. Tvärt emot. Men det är ju ett betymligt spörsmål. Det hade inte varit unaturligt om du hade följt på det. Du brukar ju hela dig och allt det du är. Men Nina, om jag hade känt på det, så hade det inte varit den rätta jobben. Då kunde jag ha funnit med något annat att göra. För det handlar om motivation och vad som driver dig. Och därför liker du jobben och därför blir du inte pensionerad. För egentligen så jobbar du med något som du bränner för. Och det är ju så... Jag är ju så heldig. Oftast är jag väldigt tydlig på jobbet. Du kommer automatiskt och skruvar av dig lite i råd. Ja, precis. Nej, och när jag kommer ner kanske om halv sju på kontoret då. Under halv sju-sju så kommer jag och lockar upp dörren till kontoret. Jag har ju pyntat mycket här. Jag har fått en del ting. Jag släckar på en hylla bilder av ungarna mina här och lagar det som en vita stuve nästan. Och då är det så när jag lockar upp dörren så har jag en tekock i hånden och så är det home sweet home. Så startar jag dagen. Jag känner liksom att det är gott att komma på jobb. Samtidigt som jag känner lite på det att jag har en man som är pensionist som jag är väldigt glad i. Som heldigvis har en hobby som tar mycket av tiden hans. Det är veteranbilar och motorcyklar. Han hade kämpetravelse att vara i Nassau och han är inte en som sitter föran tvn och är sur och väntar på att jag ska komma hem. Men som han säger till kamraterna så säger han Någon spör mig om jag jobbade mycket för 10 år. Han är väldigt hygglig när hon sticker in. Men det är bara en kille. Men han är lite snygg med det. Vad är det dem är vant till att du driver på? Vad säger dem? Hur är dem? Dem har ju på något sätt delat mamman med hemmet i Norge. Men vi har aldrig blandat den jobben min och privat. Alltså en tjej kunde komma hem och säga var du på tv igår? Och inte intressera sig. Vi har levt två ett liv när jag är hemma och ett liv när jag är på jobb. Det är att dela något privat. Jag kan gärna berätta om mina barn. Det är två olika världar för mig. Men det är klart att jag var mindre till stede än många andra föräldrar. Men jag hade en knakans god pappa därifrån. Okej, om det hade varit någon som hade sagt något då, nej. Men det var ju folk som sa jag känner mig mycket vackert hemifrån. Jag har två liv. Jag har ett liv med jobben min och ett liv hemma. Jag tackar nej till vinkvällar och hyggekvällar med vänner. Jag rejste inte på helgkurs med vänner. Jag sang i kor i många år. Det var den aktiviteten jag hade. Jag var inte ute och tränade på kvällen eller var med på allt möjligt. Jag var på jobben, var en del i förbindelse med jobb, men eller så var jag hemma. Om du ska göra det i rena sikt så har du varit med hemma än många andra. Men du har ju varit en rad på prioritering. Ja, det är det jag hade lyst till. Jag har inte prioriterat, men jag har inte haft lyst till att göra det i andra tider. Jag har mer lyst till att gå på jobben och vara samman med familjen än att vara samman med vänner i den perioden när ungarna var små. Det betyder inte att jag hade goda vänner och att jag hade lyst att vara samman med dem, men det var inte tid för det. Jag hade en period där jag tänkte att jag skulle börja genomföra kontakter. Det har jag gjort. Det har jag såg och det var helt fint. Det är ju något som så fint heter att det är en tid för allt. Det är ju helt riktigt. Det är ingen som kan definiera andras lycka eller prioritering eller tidsbruk. Det må vi faktiskt finna ut där själv. Det är inte en blanco mått att leva på som passar alla. Jag har ju en man och det är en lite vanlig som humor på min väg. Jag har lagat en liten film där minst en tjej lär sig att cykla utan söttmjölk. Hon har en liten cykelhjälm på sig och säger till mamma när hon kommer hem en gång att nu kan jag cykla utan söttmjölk. Har jag sett den? Ja, det har du kanske sett. Det är sådär härligt. Jag var väldigt ledig att jag inte kunde vara med på en skolavslutning. Då var du på jobb och kände att du var väldigt lej med mamma. Hon sa att hon var både brorin och farin med dig. Jag var med på det mesta men av och till så kunde jag inte. Du är inte god på att ha dålig samvittighet. Då slipper du en av de största folkets sjukdomar. Eller kvinnens sjukdomar. Om det är en kvinnlig sjukdom eller en omedelbar sjukdom. Det är väldigt produktivt att gå med dålig samvittighet. Men det blir modernare att gå med dålig samvittighet än att vara god. Att ha dålig samvittighet är så kontraproduktivt som det går att få det. Istället för att få dålig samvittighet går det att känna på att du får ändra något. Eller så får du bara ha det så gott. Kut ut stress. Tänk igenom det du ska göra. Jag kan ha det förfärskt travligt. Då kan jag känna att jag kan bli kvinnlig. Men jag prövar. Av och till så är jag så stressad att jag inte kan ha två tankar i hodet. Det är väldigt sällan. Jag är inte stressad men i perioder som det här är det väldigt travligt och det är vanskligt att få tiden att gå upp i dagarna. Men det där stressordet är så sällan. Det är gift. Och så är det lite som offeraktigt. Man är offer för att vara så stressad. Det är i alla fall inte synonymt med självkontroll. Men stress, jag tänker det har ju du jobbat mycket med. Du har ju gjort mycket stress. Du har gått och du har cyklat och du har ju stöntat för att få blästa runt saken. Och så är det ju en gång så att allt det här kostar mycket pengar. Och så lurar jag på vilket vilket offentlig tillbud har vi för dessa barn som har upplevt våld och övergrepp. Har vi något offentligt tillbud som fanns där alla? Nej, speciellt hos kvinnor. Och de är ju inte spissa på det här. Har du någon gång varit fint? När du har jobbat och jobbat för att spasa till pengar tidigt här. Vi pratar ju om små barn, små och stora barn, barn som har upplevt sådana enorma, här kan jag bruka ordet kränkelser, för det är ju kränkelser. Mm. Och du blir ju avvist på det mest grundläggande som människa, din värdighet och allt det här. Och så må du driva och kämpa för att vårt statsapparat där vi puttar skattepengar på oss och sådant ska ställa upp och bidra. Ja, jo, jag har ju varit fint, men det jag har varit fint på, det är att myndigheterna inte ser det produktiva och goda i det samarbete mellan det offentliga och det privata. För det är klart, vi är ju en stiftelse, alltså vi är ju privata, och det vi har möjligheten att göra kontra offentliga institutioner eller andra, det är att vi också känner ting ut på anbud och runt och vi kan bara gå till den lokala malingsbutiken och så har vi ju billig maling, vi kan få kött och vi kan få mat i den väggen. Så det har jag varit fint på, att de inte ser den värden, för nu är ju du här hos oss Nina, du har ju sett det offentliga här och det är ännu finare nu, om du hade kommit nu. Men då vill folk se, vad är det som betyder att gå till? Jo, det är att göra detta här ett tillbud helt unikt, det är att det ska vara god kvalitet på det som levereras, och att det ska vara i goda, flotta fina, trygga omgivningar. Och det ska inte vara något sådant mesligt lägerstöd, det är ett tilltäckande jag ville påminna om, jag är ute i 92 procent av alla hälsostationer och föda delar av landet, det ska vara god kvalitet på det. Detsamma i barnhagar som jag är ute i, den juridiska behandlingen vi är i och så vidare. Och då känner jag att det blir sådant, jag blir nästan lite trist att inte de ser sitt eget bäste för hur ASNorge kan driftas på en bättre måte. För om vi kan ha den där hånd i hånd med det offentliga och det privata, för det är många bedriftade där ute, det är många privatpersoner som verkligen önskar bidra, som vill köra sig med på laget och det är många som säger att jag skulle önska att jag kunde göra något. Jag är själv utsatt för något, men jag är en stolt barnrättsfadda och ger 250 kronor i månaden till det insuffiske bidraget, varje månad. Och då är det sådant, då känner jag på en fölelse att jag gör något. Och det syns jag blir underkänt av de norska myndigheterna. Jag förlanger att vi ska sitta här och få allt i fanget och att Norge ska betala för allt vi gör. Men vi är mäktigt provocerade och förbannade att vi inte kan se den värden i att vi jobbar tillsammans. Men vi har klarat oss av myndigheterna på en god månad och när det gäller det med Centra så har vi fått det till. Så det är staten i Norge som betalar driften. Jag skulle jobba mig helt om jag skulle få en lön till över 30 personer. Så det är på en månad som sitter här och de betalar husläge och de betalar rejse och de betalar allvar. Och då tänker jag, så flott! Då ska vi få genom det vi kan till att det är flott i lokaliteter och att det är massor av lejkeutstyr och att ting är på plats. Och då blir det kämpegod kvalitet. Ja, inte sant. Och jag tänker ju också det. Alltså, det att vara ideell, privat, det att vara snittlig utan det offentliga, säger Höring, det att kunna snu sig lite kappt och utveckla sig, vidareutveckla, hålla sig lite, vi snackar lite om motivation men det att på något mått vara lite på ball hela tiden. Det är vanskligt att få motivation, utvecklingsmotivation i det offentliga när du är en del av ett stort system som på något mått inte har någon autonomi eller självdrift. Så jag är helt enig med dig i det. Det offentliga och det private må ju kunna samhandla. Men det är ju till och med många private som missbrukar de offentliga myndigheterna. Så jag är väldigt tillhängig och har god kontroll det att vi helikia ska gå i kortare, att vi måste sända årlig rapport så att vi kan bevisa till det. Och det handlar ju om att jag känner personligt på ett väldigt ansvar för att vi brukar faktiskt betala hans pengar på detta. Och det är dina och mina pengar det. Och där följer jag att det kanske har varit lite lönsamhet i det privata, att jag bara tänker. Här har du ju varit en drejning. För det har ju gått från att det private har på något sätt hade lite sådant sugröre rätt in och liten kontroll och där stora, till och med inför barnevärdeområdet, svenska sällskap som har köpt upp och brevet i käntekommerst och gressat i pengar betalt av oss, skattebetalare. Så det att få justerat det in är jag helt enig och du ska ha kontroll. Men där är ju förskäl på kommersiell del, för exempel. Ja, ja. Men du kan ju inte ta ut stor utbyte. I det du ska driva utbytebaserat, så är du ju... Det är välfärdsprofessorerna som är lättillgivna. Och det är välfärdsprofessorer även i det ideella praktiskt. Så kan du finna någon av dem i form av ägendomar och så vidare. Äg- och huslejrar och sånt. Men jag tänker att om alla kunde ha haft respekt för varandras pengar. Och det är en av grunden till att jag sitter här idag med 70 ansatte. Jag har ju varit väldigt, väldigt omsatt av det med att det ska drifts ut på en 100 procentriktig måtte. Jag har alltid varit livet för att göra något galt. Sådant, ökonomiskt. Och det att vem som helst kan gå in och se oss i kortan. Vi hade ju besökt Riksrevisionen här i fjol. Och de ringde och ville komma på besök. Och då blev jag så glad. Jag blev så tydlig. Det var väldigt hyggligt. Då mår det ju inte vara så länge att jag kan få en lunch. Det hade ju varit hyggligt. Jag tror det blev helt satt ut. Men det kom ju väldigt sådana allvarliga, sådana seriösa revisorer och sådana saker. Men de kände ju fortfarande att vi hade ju allt på ställ. Och så tullade jag, vet du. Det är ju sådant att man säger sådant här är min kassa. Nej, det var inte sådant som fungerade. Ja, men då blev det en rapport där vi sa ja, skriva lite mer. Helt ting väldigt ordentligt. Skriv lite mer. Nej, det var inte sådant som fungerade. Så visste vi ju så satte vi ingenting. Och så var det väl, alla har inte varit rättfulla, så mötte jag någon från den här riksrevisionen som var runt halsen där. Jag visste ju att det var ledarna. Här skulle jag ha mött mig en dag ifrån. Så de satt ner i receptionen där. Jag skulle ha mött mig någon annan säkert, men i varje fall gick jag bort och sa, gud, vi hade ju vi hade, vi var ju på besök idag. Och så har jag inte hört något. Ja, men det är ju vitt. Det är ju folk som kan ha gjort något fejl. Men det är ju vitt. Du har karaktär där. Ja, det är ju det. Jag sa att jag skulle sända den rapporten. Men jag tror nästan jag kan säga med säkerhet att allt är något som inte känns i orden. Och det är en god fölelse att känna på. Att du till en värd tid kan ha kontroll på det du om. Och så fick vi i fjol, för fjol, då kontaktat FAFO. Och FAFO, det är någon som färdig uppdrag från departementen om att gå in och se om det statligbeviljande myndigheterna blir brukade på riktigt måte. Och det tyckte vi ju allvar kämpiga. Så de kom ju in och de såg på det samhällsekonomiska perspektivet. Något som vi hade haft lyst att se på länge, men det var så dyrt att göra det. Så vi hade bara droppat det. Och de var ju här och snackade med barn, och de var ju här i två veckor, med psykologspecialister och specialpedagoger och det var ekonomifolk och allt som var här. Och den rapporten blev ju nu lagt fram i år. Och hon var och lade den fram här för två veckor sedan och sa att det var första gången hon glädjade sig med att lägga fram en sån här rapport. Och det visade att vi gör på bussdjur. Framför rapporten. Så är det några små saker som vi kan göra bättre, och det är för exempel det med vi har ju inte tolketjänster här och vi kunde ha varit där. Så det var helt några små saker, men det är jättebra. Men om man gör allt rätt, det går inte? Nej, men det är beroende av att vi inte har med oss en massa språk här. Och de ska ju då vara här hela veckan. Men vi kan ju inte bruka AI vi är ju rätt klara över detta själva, men vi prövar ju att använda teknologin. Men det är ju folk här som plötsligt snackar både somalsk och arabisk. Och då lägger de in i ett program och så översätter det. Det är ganska plötsligt. Jag har ju varit livrädd av AI, men jag har ju skämt att det går an att bruka det till något. Men jag är fortfarande lite rädd. Jag tänker bara Adan, nu är det 25 år sedan din etatier blev borta och du startade upp. Hur ser 50-årsdagen ut? Jag hoppar att den är här. Tror du att någon av dina kommer att overta? Det vet jag inte. Det vet jag inte. Det vet vi om 25 år. Min sön är daglig ledare i en ungsällskapet här. De förövriga är i fastighetsstyrelsen. Jag är tvivledig. Han är byggingenjör, så han gillar att hålla sig till dig. Jag har en dator som jobbar med internationell politik. Hon jobbar i Världens hälsoorganisation och bor i Kenya, i Nairobi. Hon är väldigt... Hon önskar att gå upp och fram internationellt. Men vem vet? När jag sist mötte dig så bodde jag i ett hus. Jag hade många boende hemma. Nu har jag bara yngsta av fyra på sjutton som bor hemma. Jag har barn och barn. Jag flyttade i en räcke hus. Bara med pensionister. Jag var karriärhungrig. Nu kunde jag inte bry mig mindre. Jag ville komma och röka bil hos dig istället. Jag tänker att livet ändrar sig hela tiden. Det vet man inte. Nej, det vet man inte. Men det som är viktigt för mig är att jag kan träffa tillbaka nya medier. Ja, det har du faktiskt. Det är en god grund för det. Det är en nöje genomtänkt från min sida. Det handlar om att din som finns i stiftelsen ska inte vara avhängig av mig. Organisationen är alldeles för viktig till att vi träffar en stängning i morgon. Vad gör vi? Det är så många dyska personer som är mycket fler än mig på många av de områdena. Så även om jag är en grundfigur för organisationen och är grundläggaren så är det väldigt många andra som kan träffa mig här och vidare. Jag är ute i medierna. Stiftelsen är inte längre bara Ada och Sofia på något sätt. Nej. Jag tycker att det är en väldigt god tanke, Ada, men kan jag få lov att problematisera lite? Det är ju en gång så att vi människor är ganska relationella med varandra. Jag har ju mött många av dina. De är fantastiska människor. Men tror du inte att vi människor är lite så att vi liker att se den som startar? Det blir lite som flaggskipaktigt. Du är, om du vill det eller ej, så är du ett symbol. Du är nästan som logon. Ja. Du är associerad. Och det gör något. Du vill ju fortsätta att möta folk och jobba med sådana ting. Det är i alla fall viktigt. Ja, och det är jag helt enig i. Jag ska inte trycka mig helt tillbaka. Och det kommer jag ju inte att göra. Men jag ska inte heller alltid vara framme. Det är den balansen. För exempel igår, när vi pratade om det, så fick jag telefon från Dagsnytt 18 om jag kunde ställa det. Och då sa jag att nej, det passar inte för mig, men jag vill gärna att en av mina andra kollegor gör det. Och det tycker jag är väldigt fint. För folk tänker att det är lite bara att ställa upp. Akkurat då så var jag ute och vi köpte en ny ejendom där vi ska starta om någon år ett nytt center. Och jag gillar att ha en, jag prövar att ha en halv till en dag därute och jobba i hagen. För att komma med, jag måste utstå det kontorarbetet. Det är inte alltid jag klarar det varje vecka, men jag prövar. Och det var jag igår. Och jag vet vad det kräver om du ska ställa upp dig på Dagsnytt 18. Om du ska köra till studion, du ska förbereda dig. Och akkurat då så tänkte jag nej, nu har jag inte tid till det. Nu står jag här med en nevande full av jord. Jag måste gå hem och skifta och jag måste köra ganska. Jag vet inte om det är så långt, men det är ju liksom en timme i bil. Jag måste sätta mig in i ting. Och då tänker jag, då är det mycket bättre att det är dig som var på kontoret då, och hanterar det. Och det syntes jag var rätt. Det är det jag tänker nu. Men akkurat nu så har det varit kanske något som kommer i media idag, och då är det så här, då må du gå. Ja, men det är främst. Visst det blir något, men det vet vi inte ännu. Nej, men det blir ju spännande. Om den här episoden kändes, så vet vi om det blev något, och i så fall vad det blev. Nej, nu har jag inte hört något nu. Nu är klockan... Jag räknar med att det inte blir något, men det är sådant jag tänker idag. Än så länge idag har jag haft möjligheten. Men det är inte så att jag... Och det märker Nina. Det märker jag på allvar. Först så svann jag ju från det ena till det andra, och det märkte jag. Men det klarar jag inte längre. Nej. Det går lite senare. Lite senare in. Är inte det finare? Jo, det är det. Och då handlar det om att acceptera det. Och det att låta andra sluta till, det är kympeviktigt. Är inte det det som... Och det kände jag ju nu. Jag mår ju inre med det att bli mormor. Det gjorde något med mig. Jag var ju väldigt ung då. Jag var ju ung mor till den mamman också. Men jag känner ju också det. Det att känna att man blir lite mer... Nu är jag bara 41. Men jag känner ju att det inte är ungdom. Jag känner det. Jag måste sluta dröjka nu. För jag kände att det inte gick bra med. För det har jag sagt, det ska jag göra så länge det går bra. Men jag kände att det går inte bra. Så ting är ju anledningsvis... Jag ser på det här, det är ju tre döttrar och en sön. Och de är ju pinade, så unga och fräska och flotta. Jag känner att det varme mitt hjärta lade dem få ha den ungdomskönheten. Lade dem få kunna ting. Det är nästan som... Ja, det är gott att känna att man slipper att vara spydspyd på samma måte längre. Vad är det som är viktigt? Vad är det som är viktigt? Jag tänker för din del, när du ska lägga dig i penalen och kasta in något annat, då kan du se dig själv i spelet och klappa dig på skulden och säga, ja då, det här fixar du. Jo, det kan gåst bättre. Men i min värld så är det alltid ting som måste göras. Jag känner aldrig emot. Och det är en del av motivation, det är en del av drivkraften. Det är att du aldrig får emot det. Där har du tänkt... Folk säger, ja du är väl så stolt av det centret. Och det är så fint och flott och alla de tilläpparna vi ger ut, alla de tillbud vi ger, så är det fantastiskt bra. Men jag ser alltid något mer som måste göras. Så jag känner aldrig till att ligga upp i och tänka att nu... Jo, det är ju den dagen det är game over. Nej, det är värt det. Du kommer inte att... Den dagen jag ligger i det finalet så är jag säker på att det inte är så mycket som svirer, förhoppningsvis. Ja, inte sant. Men när jag tänker fram till min döende dag, så vill jag tänka att jag borde ha gjort mer där. Eller det borde man ha fått på plats. Och det är det som är drivkraften. Ja. Det var egentligen en vanligt fin avslutning. Jag får lyfta att säga mycket, men där fick vi egentligen... Där fick vi svaret. Och klockan är... Det har gått akkurat ett minut. Nej, ett minut. En timme på sekunden nu. Jag... Jag bara hinner till alla vittnarna i bilen att säga att det var väldigt kostigt att vara med. Jag hoppas att ni har pratat med er, Nina. Ja, tusen tack, Ada. Det tror jag faktiskt att vi ska... Jag har inviterat dig på gamle tur för några år sedan. Så spännande. Så det tänker jag att vi kanske ska tänka på att få till. Det är bra för dig, Linda, att gå upp och ski i en halva mil. Och så gå över på en säng. Ja. Nej, tusen tack, Ada. Och till mina lyttare så vill jag säga tusen tack för idag. Och på igenhör.