Details
Nothing to say, yet
Details
Nothing to say, yet
Comment
Nothing to say, yet
Sebastian gets lost on his way home from school and stumbles upon an old library. Curiosity leads him to explore it. Inside, he finds a mysterious book that transports him to a different world. He meets Jojo, who helps him navigate the strange place. They encounter challenges but eventually find a colorful door. Sebastian must leave Jojo behind and enter the door, closing it behind him. Jojo is left alone, watching the door disappear. Sebastian är på väg hem från skolan när han märker att han gått vinse. Han går och går för att hitta hem när han plötsligt ser ett gammalt bibliotek. Sebastian är en äventyrlig pojke så istället för att gå förbi bestämmer han sig för att utforska det. Långsamt går han upp för trappan och tar tag i dörrhandtaget. Alltid nyfiken så han vrider långsamt på den och öppnar dörren. När han öppnar slukas han av rummets unkna luft och för första gången blir han nervös. Ändå går han in genom dörren. Han står där lite skrämd och det första han märker är hur mörkt rummet är. Det enda ljuset kommer från två små fönster. Förutom några bokhyllor som för länge sedan tönt finns det inget som antyder att det någonsin varit ett bibliotek. Han går längre in i rummet och ser något ligga på golvet bredvid en av bokhyllorna. Han går närmare och hukar sig ner för att se vad det är. Det är en ganska stor bok med fina dekorationer på bokomslaget. Efter han tittar på den länge tar han upp den och öppnar den försiktigt. Men han ser inte någon boksida. Istället bländas han av ett starkt ljus och en underlig känsla fyller honom. Rätt som det är vaknar Sebastian som ur en djup sömn. Han sätter sig upp och försöker gnugga tröttheten ur sina ögon. På samma gång kommer han att tänka på biblioteket och han tänker att det nog var en dröm. Men så öppnar han ögonen och ser att han är omgiven av buskar, träd och mörker. Han hoppar genast upp av förvåning. Han står bara där och är helt förbluffad. Han kan inte förstå vad som har hänt. När han står där djupt i sina tankar hör han plötsligt en röst. Det skrämmer Sebastian och han vänder sig kvickt om. Han ser att rösten tillhör en ung man med svartlockert hår och glasögon. Mannen är lång och verkar lite rastlös. Efter att ha gått ett tag stannar han vid ett högt träd som ser gammalt ut. Det har steg av stubbar som leder upp till ett stort hål. Sebastian tittar i förundran upp på trädet med öppen mun, men som tar av sig kragen. Han vill inte att Jojo tror att han är ohyfsad. Jojo börjar klättra upp med hjälp av stubbarna. Bastian följer efter honom med dess värlighet. Han kommer upp till hålet och Jojo är borta. Så han tittar ner och ser att han är i botten av trädet. Han hittar ett ret på insidan som han glider ner på. Rummet i botten av trädet är litet och luktar trä, men Sebastian tycker det är mysigt. Det finns ett litet stubbbord i mitten med två lådor som stolar. Sebastian sätter sig på en av lådorna och Jojo gör detsamma. Sebastian tittar oroligt på honom, men ser att han har en vänlig blick, så han bara nickar åt honom. Jojo tvekar. Det han har att säga är svårt. Bastian tittar nyfiket på honom. Jojo verkar osäker och han vet inte riktigt vad han ska säga. Bastian försöker hålla tillbaka tårarna. Han längtar efter sin familj. Nästa dag går Jojo och Bastian ut ur skogen för att hitta vägen ut ur boken. Jojo vet att det finns en dörr eftersom han har sett den flera gånger, men han vet också att den flyttar på sig och att det kommer vara väldigt svårt att hitta den. Speciellt när det finns varelser som smyger omkring, men han tänker inte låta det stoppa honom. Han har lovat att hjälpa den här lilla pojken och tänker göra allt han kan för att hålla det löstet. Sebastian går bakom mannen och ser honom bli mer och mer besviken ju längre de går utan att hitta något. Det gör honom lite orolig. Men när de går vidare så börjar Bastian tappa hopp och börjar gå långsammare. Detta märker snart Jojo. Det ljudet känner Jojo igen och utan tvekan tar han tag i Bastians hand. Jojo och Bastian springer in i skogen i ett försök att komma bort från varelsen. Bastian är mycket rädd och håller Jojos hand så hårt han kan. De kan höra varelsen komma närmare, så Jojo får en idé. Sebastian är förvånad när Jojo stannar, men helt plötsligt sitter han på Jojos rygg. De har bytt väg och de springer ännu fortare än förut. Efter ett tag kan Jojo inte höra getten längre och han stannar igen. Han släpper ner Sebastian och pustar ut. Han är så lättad att de kommit undan. Jojo är så trött att han inte lägger märket i omgivningen. Det är Bastian som ser den stora färglada dörren bara några meter ifrån dem. Han drar i Jojos tröja för att få hans uppmärksamhet. Jojo kollar dit Bastian pekar och ser nu också dörren. Men till skillnad från sin nya kompis är han inte lika glad. Han vet att detta är slutet på deras äventyr, men han vet att han behöver göra det rätta för Bastian. Sebastian börjar tveka när han ser Jojos melankoliska uttryck. Han vill inte lämna sin vän. Sebastian vill fråga honom att följa med honom, men han kommer ihåg vad Jojo sa, att han inte hörde hemma i deras värld. Så istället går han fram till dörren. Han vänder sig om ett ögonblick. Han öppnar dörren, går igenom och det sista Jojo ser är dörren som stängs och försvinner.