Opptak med Ylva_1 LYDFIL

Ylva and her family became interested in permaculture when they bought a property with land and old houses. After taking an online course with Jeff Lawton, they decided to write a book about permaculture to help others understand how to apply it in their own lives. The book, titled "Permakultur, framtiden i din trädgård" (Permaculture, the Future in Your Garden), aims to make permaculture accessible and practical for everyone. It covers topics such as understanding your environment, principles and ethics, and practical planning and planting techniques. The book emphasizes the importance of observing and working in harmony with ecosystems and highlights the different zones of permaculture design. The family hopes that the book will inspire people to think differently and make sustainable choices in their own lives, regardless of the size of their land or living situation. Ja, i dag har jeg fått besøk av Ylva. Velkommen til Bønnsøster, Ylva. Takk skal du ha. Det er en fantastisk plass. Vi er helt tippet over enda. Vi har alltid tittet overalt. Det er utrolig vakkert her. Og hit, alle som kan. Tusen takk. Men permakultur. Hva vil du fortelle om permakultur, deg og hvordan du havna borti permakultur? Ja, hvor mange timer har du på deg? Den korte historien er at vi skaffet oss et sted med mye mark og gamle hus. Vi visste inte riktigt var vi skulle ta oss till. Och så hade vi en god vän som läste till arkitekt. Och hon sa att vi har lärt oss här på Chalmers. Det finns något som heter permakultur. Det ska nog ni gilla. Och så flyttade vi ut och så bodde vi där något år och var väldigt förvirrade. Vad ska vi göra var? Var ska vad vara? Vi tänkte kanske titta lite närmare på det där. Och så började vi läsa in oss och så kände vi att det var ett fantastiskt verktyg för oss i den situation vi faktiskt finner oss i just nu. Så det var verkligen ett svar på en massa frågor som vi hade. För att fortsätta vidare på den här vägen så gick vi en online-kurs med Jeff Lawton. Och det var en omtumlande tid för vi satt ju alla tre och tittade och lyssnade på kurser som gick veckovis. Ja, alla tre. Johan Arvidsson, min man, och Siri Arvidsson, min dotter som också är hemma. Och alla vi tre satt där och lyssnade på Jeff och sen så gjorde jag ett examensarbete så att jag fick mig PDC utav honom. Och på något sätt så var det egentligen mest att kröna allt det som vi hade läst och som jag hade börjat att sätta mig in i tidigare. Så han sydde ihop vår permakultursekt på ett väldigt bra vis. Och eftersom jag då är gammal lärare av födsel och ohejdad vana och Johan är väldigt duktig på att se när jag skriver konstiga saker. När man inte kan tolka. Och Siri är en fantastisk illustratör. Så bestämde vi oss för att när vi hade fått så mycket glädje och hjälp utav permakultur själva. Som ett sätt för oss att förstå var vi skulle sätta var och varför framför allt. Så bestämde vi oss för att vi försöker skriva en bok om det här som ska vara tillgänglig och lätt att ta sig in i. Där våra olika förmågor kan passa in. Du kan tänka på det som en sorts sektorsanalys eller så utav familjen och en funktionsanalys utav familjen. När vi såg att det är det stora systemet permakultur i Sverige specifikt, för det är ju där vi bor. Hur kan vi, vad kan våra olika egenskaper, hur kan vi använda det? Och nu har vi ju sålt den där boken i över 7000 extern, det är ju roligt. Och du må ju förtälla boken. Boken ja, den heter Permakultur, framtiden i din trädgård. Och det är tänkt att det ska vara lite dubbeltidigt. Det är framtiden i just din trädgård, men det åker så att framtiden den hittar du i en trädgård. På engelska funkar det inte riktigt, det blir bara att det handlar om din egen trädgård. Men nu är den på svenska. Tanken med boken är att vi vill hellre att jättemånga människor tänker till lite grann. Att jättemånga människor får en sorts aha, man kan tänka så, jag kanske skulle göra si istället. Än att tolv personer flyttar till mötet och gör allting rätt från början. Men att det blir en spridning. Och då vill jag nog väldigt gärna bli konkret väldigt fort. För det vet nästan varenda Ketpermakulturbok som jag har läst, ganska många över hela laget, så är det snårigt. Det är en massa termer och man vill gärna förklara etiken och man vill förklara varför. Det finns en massa omständigheter innan du kommer in på hur det ska gå till och vad det handlar om egentligen. Så det är därför den har den formen som den har i boken. Att det börjar med en del som heter lär känna din plats på jorden. Det är ju egentligen en sektorsanalys och lite funktionsanalys och lite så. Med parmakulturtermer. Men jag flinker bara in det i en text där du är uppmanad att gå ut och titta efter. Observation. Exakt. Så har du, du ska kunna läsa tolv sidor och sen bara tänka, ja men vänta nu, hur är det hos mig? Och så gå ut. Och först när man har börjat kika på det, när man har gjort sig själv en bra karta. För det finns ju ett stort uppslag där du kan med enkla medel göra en karta över ditt område. Först därefter går vi in på det som är teorin. Alltså permatänkesätten om man säger så. Tankeverktygen och principer. Så det kommer ett sjuk i mitten som handlar mycket om principer, etiken och vad det kan vara. Och sen i sista och största delen av boken är praktisk. Hur du planerar och planterar för framtiden. Och då använder jag zonsystemet för enkelhetens skull. Att det går in ganska djupt i både zon ett och zon två. Och sen tre och fyra och fem är inte lika ingående. Men zoner, kan inte du fortälla lite grann om det? För folk som inte idag har... Om man vill kalla det som zoner så tror man gärna att det handlar om temperatur, eller hur? Ja, så är det. Ni har det säkert, tror jag också. Men det är odlingszoner. Permakulturszoner handlar mer om att du ska odla dig själv. Du behöver börja i centrum för din verksamhet. Ofta nog är det där du bor. Eller därtill, kanske också. Det är ju den första frågan som jag alltid glömmer av någon anledning. Jag har lagt till en egen zon som jag kallar 0.0, vilket är du själv. Och det slår inte fel. Varenda föreläsning jag är i så glömmer jag det. Jag måste lägga till det. Det är liksom, glöm inte dig själv. Du måste utgå från vem du är och vad du har för förutsättningar och vad du har för möjligheter. Och vad som kan vara permakultur för dig. Men sen är de här zonerna egentligen baserade, det blir fem stycken. Om du nollar ner dig i centrum och så går du längre och längre ut. Och har mindre och mindre intensiv verksamhet. Ofta blir området också större. Så i zon ett har du allt som är jätteviktigt för dig, det är det du måste jobba varje dag. Och zon två, där har du sånt som inte är lika ofta. Zon tre är större områden än nu, ännu mer sällan. Och zon fyra brukar man prata om som skog. Men om du har en verksamhet som inte handlar om trädgård. För permakultur går ju att använda och planera nästan vad som helst. Det är egentligen bara ett sätt att kolla. Hur kan vi organisera vår verklighet och vår verksamhet. Vår mänskliga verksamhet här på planeten. Så att vi samarbetar med ekosystemet. Och det är ju därmed sagt att man måste ha en gård. Nej, nej, icke då. Det behöver man inte alls. Du kan inte ha mark överhuvudtaget. Och istället använda permakultur som ett sätt att få din vardag att gå ihop. Hur kan du fånga och lagra energi? Hur kan du bygga kläppslopp? Hur kan du stänga, vad heter det? Sluta kläppsloppet. Och det kan vi ju göra oavsett vad vi håller på med. Särskilt på nätverk när det gäller att bygga nätverk. Det är ju väldigt mellanmänskligt. Det är inte så att det behöver vara i din terränggård. Nej. Men även om du nu har mark att syssla med så är det ändå tillämpligt. De grundläggande principerna är ju tillämpliga på hur litet område den har. Men har du de här jättestora områdena. Så du kommer hela vägen ut till fem som är någon slags bildmark. Där svänger skalan igen lite. För det blir större och större områden för som tre, som fyra, som fem som är bildmark. Det vill säga där lägger vi oss inte i. Det är ett område vi inte sätter foten överhuvudtaget. Så har man det på sitt eget område. Även om du så bara har en kökslåda vill jag få säga. Eller om du har en liten lopp kanske. Det är alltid något hörn där man inte lägger sig. Och det får man vila i att det är så. Och att det är någonting bra. Vem vet vilken liten mikrob som lever i en liten kryp. Som kanske är det som gör att hela ditt område fungerar. Så man behöver alltid öva sig i att ta ett steg tillbaka. Och lita till ekosystemen som har haft så många miljoner, får inte säga miljarder år på sig. Att hitta ett fungerande sätt att leva. Och det behöver vi lära oss. Livet är så att det inte är riktigt så gammalt. Men man kan lätt prata om miljoner år. När det gäller mikrolivet. Men nu är det ju också så, säkert i Sverige också med allmansrätten. Att man har ju lov, även om man inte har en gård. Att benytta sig av allmansrätten. Och plocka till eget förbruk. Vilken zone vill du...? Det är ju nu zone 4. Zone 3 handlar mycket om hur du får ditt levande. Har du stora märker och är farmare eller bonde. Då är det som är zone 3. Och här hos dig på Bönsättet så är din zone 3 alla de områden som inte är din privata strikt. Men där ni har din verksamhet. Det är där du får det. Så zone 3 kan vara lite hur som. Och där också vi har dyra till att bajta på sommaren. Ja, precis. Det är också typiskt zone 3. För det ingår i de stora ytor man behöver när man har djur och så. Men att... Din intressant aspekt du säger där som jag har kommit att stöta på ett par gånger. Och det är ju att människor som har småområden men som läser om det här. De känner liksom, men jag har ju så litet. Och ta till exempel kolonilott och träffa ett par unga tjejer. Som jobbade i Stockholmstrakten och som skulle göra ett arbete. I sin utbildning till jag tror de skulle bli trädgårdsmätare. Eller så. Men de ville prata med mig så vi satt oss ner i sig grannar. Och de kände till det här konceptet med zonerna hit och dit. Och kände sig instängda. I det de hade. Men deras projekt var ju egentligen ett socialt projekt. För de ville göra kolonilotter som passade för de områden. För de människor som bodde i områden runt omkring i stadsnära områden. Men koloni... Koloni, det är ett urgammalt koncept. Det är att man har en liten bit jord där du inte bor. Stadsbor kan få sig tilldelat som en liten lott, en liten jord. Och nu för tiden får man ju köpa sånt. För det var ju under tidigare historien som man kunde få dem. Kolonihage kallar vi det. Vi kallar det för lott. Men det är samma sak. Du kan ha ett litet hus eller du kan inte ha ett litet hus. Men poängen med just de här tjejerna var ju att de ska göra stadsnära koloniområdes design. Och vi fick bet på det här med zoner. Men då får man ju, precis som du sa, du måste ju inte äga ett område. Man ska kunna ingå i din beräkning av hur kan jag planera den här platsen. Du måste ju veta vilken typ av folk som bor i området. Och se, vad kan de eventuellt behöva ha? Du behöver ha koll på vilken typ av institutioner och vilken typ av myndigheter som behöver blandas in. Det är ju också en del i din sektorsanalys och din zonanalys. Vilka är de viktiga komponenterna för att just det här projektet ska fungera? Så att det är ett väldigt verksamt och användbart sätt att tänka när man ska göra mänsklig verksamhet som man vill ska ligga i linje med ekosystemet. Och inte jobba emot dem som vi ständigt gör nu. Har du några förbilder inom permakultur? Du snackade om att du hade kommit bort i det när du köpte deras ejendom på landet. Vi blev ju väldigt inspirerade av Jeff Lawson. Men sedan den utbildningen så har jag väl egentligen inte följt med hans arbete jättemycket. Utan jag tror att vi har nog snickrat på själva ganska mycket. För att det är så mycket verksamhet och det finns så mycket roligt att göra. Så att när väl vi har skrivit boken och läst alla möjliga författare så blir det en helhet på något vis. Så att även om olika permakulturlärare och permakulturtänkare har sitt eget språk och sitt eget sätt att prata om saker och ting så är det ändå den gemensamma helheten som blir en sorts ledsyr om man säger så. Man har alla samma grundfråga. Hur gör naturen? Hur kan ekosystem vara långsiktigt uthålliga och resilienta och laga sig själva samtidigt? Svaret på den frågan är helt olika beroende på var du är. Så jag kanske tar nog inte alls ett svar från en permakulturlärare från Mittsingaborg. Eller Heikan Hoppsan. Men däremot så kan man ju ta vara på hela förhållningssättet. Så för mig är det väl ett svar som skulle kunna vara lite flummigt. Men det är liksom permakulturens idé i sig som är våran ledsyr. Det är klart att när man tänker på förbilder, när jag dompade över boken och beställde den på nätt så kände jag, jag visste ju inte vem du var, men jag tyckte att det var så otroligt många fina bilder och lättförklarade. För mycket av dessa permakulturböcker kan vara väldigt tunga. För permakultur handlar ju inte bara om det att dyrka mat. Det har ju liksom så mycket mer i sig. Och det är ju kanske det många tänker att permakultur, då mår man liksom vara dyrkare. Men andra principer som deras brukar mycket i deras liv och deras vardag, kan du täcka ut någon? Det här med att fånga och lagra energi är ju en otroligt viktig princip. Och den går ju hela vägen in i din egen kropp. För det hänger ju vi så nära samman med jord, hela vår matsmältning är ju beroende av den mikrobiologi som finns i jorden och som vi också har i våra kroppar. Så att fånga och lagra energi handlar ju jättemycket om att vara rädd om sig, och försöka se sina gränser och försöka hitta vad är det som verkligen spelar roll just nu? Hur mycket energi får det kosta? Så nu när vi har åkt här hittillägg så har vi åkt långt, så det kostar en massa energi i form av diesel och av ork. Men vi har sett till att vi tycker att det är värt, framöver är det pragmatiskt på det viset, att okej, vi har en dieselbil, men vi får lära oss så mycket saker som vi kan ha nytta av, både för vår egen del och för andra förhoppningsvis, eftersom jag fick tillfälle och lov att föreläsa för din grupp igår kväll. Att vi känner att det är värt det, och det är också värt, i den kalkylen som vi gör, det är ju inte bara diesel och dieselpriset, utan det är ju också hur vi som familj ska orka med turen. Som Siri här som matar mig med korv mellan varven, för att hon vet att jag blir så uppbild i det jag pratar om, så jag glömmer bort att äta korv, men Siri håller koll på det. Så det tycker jag är en väldigt lätt tillämpad princip i vardagen. Du Houtou, ett fantastiskt föredrag för oss igår om jord. Tack ska du ha. En liten introduktion på ditt spännande arbete framöver. Vad du bränner för. Nu tänker jag svära i kyrkan. Nu blir det illa. Om någon tvingar mig utifrån att välja, du får antingen prata dig varm om permakultur som system och planering, eller prata om hur mikrolivet i jorden fungerar. Då ryker permakulturen all världens väng. Så viktig är mikrolivets funktion. Vi är i permakulturella territorier när vi pratar om jordliv, för att det ekosystem som är under dina fötter är ju det absolut mest grundläggande för hela vår tillvaro på den här planeten. Så därför hade jag valt så. Det jag gör nu är att jag håller på att läsa in mig, men också skriver för att jag har en speciell process där jag faktiskt skriver rätt in i mitt redigeringsprogram. Jag skickar ingenting till ett förhag som sen gör en layout och så. Jag jobbar ju rätt in och har en parallell process med Siri som gör illustrationer och med layout samtidigt. Så det är ett flöde som ser lite annorlunda ut kanske än vad man brukar göra när man skriver böcker. Men boken vi håller på med nu kommer att heta Berättelsen om jord. Där börjar vi med The Big Bang för att vara lite grundlig sådär. Så att vi får med allting. Och så går den vidare in i när människor så småningom dyker upp. Lite sent om tiden dyker upp på scenen. Då handlar det om vår relation till jord. Hur har vi förhållit oss till jord och vad har vi ställt till med när det gäller jord? Naturligtvis ingår i den här jordkrotets resa och det mikrobiala livets utveckling och evolution. Där kommer man också in på det som var huvudämnet för det jag föreläste om igår. Som är näringsnätverket som mikroborna utgör. Hur de kan mata dina växter med hjälp av sina enzymer. Och genom att vara hela teamet på platsen med jorden så behöver du inte gödsla. Du behöver inte växelodla. Du får inte gräva och ska inte gödsla med näringsgödsor. Och den här historien är så avgörande. Det vill jag påstå för hela vår gemensamma framtid på planeten. Så hej då permacultur om någon tvingar mig. Gushlov är det ingen som gör det. Jag kan få fortsätta med bägge delarna. Men just nu är det väldigt mycket fokus för mig på att hitta de långa trådarna i berättelsen om vår plats i vårt universum. Och den hänger väldigt nära ihop med bakterier och nematoder och protosoer. Och mikroanthroporer. Och svampyfer, jag vill så inte glömma det. Jag fick en liten teatervisning från Siri här. Svampyfer är ju otroligt avgörande. Siri sitter och skriver lite grann på sin matgrupp. Svampyfernas förmåga att lagra kol i jord har en större roll än vad samhället ofta förstår och räknar med. Och Siri blir illustrator på den nya boken också. Romor som bilder. Tack så mycket. Absolut, jag blir illustratör på den nya boken också. Jag tänkte ha lite annan stil. Fortfarande trevligt och färger och vattenfärger, aquarellbaserat. Men lite mindre barnbok, tänkte jag den här gången. Den är ju lite mindre... Alltså den andra boken var ju till för att... Vi hade ju med flit en stil som var lite färgglad och inbjudande. Så att man inte ska känna sig överväldigad av all för mycket information. Eftersom vi vet att det är ett problem att det blir väldigt mycket. Och att enklare bilder kan ganska lätt förklara lite röringar i systemet. Att man kan rita ut bitarna som är relevanta. Det brukar vara en fas på funktionen. Precis, man kan dra fram funktioner och sådär. Man blir ju glad! Det gör mig glad att höra! Och läsa Parmakultur, framtiden i en trädgård. Det låter bra. Det var roligt att göra den. Men nu ska vi göra en ny bok. Det är ju roligt att utveckla sin stil lite. Det blir samma familj, men de är syskon, inte tvillingar. Ja, det är en ny formationering. Man är lite bortskämd när man har en illustratör i familjen. Just nu har vi förmånen att också kunna bo ihop en period. Så då ropar man bara tvärs över köket. Kan jag få en explorerad jordklubb? Ja! Snöboll och jord. Och komma igång. Vad är det liksom? Bygg dig en bra plats för fika ute i ditt område. Sätt dig där och se dig omkring. Stressa dig inte sönder och samman. Och fika, det är ju en... Ja, men det har vi ju på något sätt adopterat litegrann. I alla fall här i området fika. För det är ett så fint ord, men det är inte väldigt vanligt i Norge. Men det är ju en typ av kaffe. Det är nästan vad du än vill stoppa i dig. Vad du nu föredrar att ha bredvid din stol i terränggården för att du ska stoppa det i dig så är det nästan fika. Någonting att dricka och någonting att äta. Det kan vara lite vad som helst. Och du har ju rätt. Eller det är en paus för att sitta ner och hinna se vad som faktiskt händer omkring en observation. Ja, det säger ju precis. Observe and interact finns ju en grundläggande permaculture-principe. Jag tycker det hänger väldigt nära samman med den där lilla trevliga kaffepausen under trädet. Eller vad du nu vill ha. Ja. Och sen är det ju också tid att ge sig den tiden. Om man börjar med en gång och man kan inte rusa ut. Man kan rusa ut och börja ta reda på hur din plats fungerar. Hur vinden blåser, vad solen är. Och göra upp planen. Men gör det på papper. Det blir så sudd mycket lättare än att gå ut och gräva om någonting. Eller lägga en stig någonstans där du inte vill egentligen ha den. Flytta på ett hus. Och det är klart att i dagens samhälle så är folk ofta väldigt uthållmodiga. De vill ha gjort ting en gång. Det skulle helst ha skett igår. Så det är kanske det vanskligaste. Det kan det vara. Det är ganska radikalt egentligen. Man ska inte ha bråttom och man ska inte sätta igång förrän man har gett sig själv tid. Att lära känna sitt område. Och göra upp planen som helst. Du måste ändra tre, fyra gånger innan du sätter igång. För då har du tänkt igenom det. Först då så har du en chans att slippa flytta på det. Och ställ förresten undan spaden. Gräv aldrig någonsin i en jord där du ska odla någonting. Jag vill bara stryka under det. Jag vill inte bara slarva när jag pratar om spadar. Det är luriga grejer. Jag kan också lägga till principen som jag tycker är också bra när man ska börja. Börja nära och bli klar. Börja i... Kör i hela din stora plan. Men börja inte på femton ställen samtidigt. Och börja inte längst bort, längst ut. Om du har ett litet system som fungerar så kan du alltid lägga till och skala upp. Och sen, oj nu blev det för mycket och vi hade inte tid i år. Då kan man dra sig tillbaka och grundstenen är kvar. Så det tycker jag är en viktig princip. För det känner vi ju själva det här året. När vi byter fokus lite och ska skriva bok. Vi har lite mindre externa uppdrag. Vi bygger om den lådan i år och odlar ingenting där. Grundstjärnan fungerar som den gör. Så det är genomtänkt och färdigbyggt innan man tar nästa steg. Det är en väldigt bra roll. Vår första var en örtsbyroll. Den fanns långt innan de omgivande höjdabäddarna och altanen kom till. Men det finns en fissig grej som heter måttband. Det finns i alla möjliga kulturer att man har ett band som man mäter med. Det går ju att märka ut med pinnar och snören. Har man en plan så kan man börja med det lilla. Ett litet undantag är ifall man ska plantera mycket träd. Då är det bra att tänka ut det och sätta dem tidigt. För att de tar väldigt lång tid på sig. Det kan man behöva sätta lite längre ut. Annars tar det inifrån och ut ett steg i taget. Eller 0 om du är i ett hus där du behöver göra om saker i huset för att det ska bli mer ekosistensvänligt. Detta var väldigt... Och om ni lyssnade och trodde att det var Johan som låg och snorkade. Så är det en älghund som ligger under kökenbordet här. Och har snorkat sig igenom. Det är gott och varmt på köken. Jag tackar så mycket för en koselig prat med er. Tack själva. Tack.