Home Page
cover of uploade DFGHVJHSJKDTUSAF
uploade DFGHVJHSJKDTUSAF

uploade DFGHVJHSJKDTUSAF

00:00-08:08

Nothing to say, yet

Podcastspeechsilenceinsidesmall roomfemale speech
1
Plays
0
Downloads
0
Shares

Transcription

The speaker talks about a late Friday evening when they were browsing through YouTube to find a video to watch. They stumbled upon a clickbait video that was over an hour long, which was unusual. They clicked on it and realized it was a video documentary that changed their perspective on winter and cold. The speaker reflects on how the documentary made them think about the fear of not being able to save oneself in a snowstorm. The video used visuals and storytelling to make the viewers think and form their own opinions. The speaker admires the complexity of the message and how it affected their own thoughts. They end by mentioning the transcription source. Det var en sent fredagskväll. Nu satt jag i mitt rum, skålandes genom Youtube, försökandes att hitta en video att titta på. Efter ungefär tio minuter, jag tappade allt hopp att hitta en bra videoklipp, så jag blundade och valde ut en video. Bilden såg ut som en typisk clickbait-video, men när jag tittade på hur lång den var såg jag att den var över en timme lång. Det var mycket längre än en typisk clickbait skulle vara, eller att jag skulle kunna tänka mig att titta på. Jag hade inte tid med det, men jag klickade på det. Även nu vet jag inte vad som gjorde att jag klickade på den, eller varför jag fortsatte titta på den. Nu när jag tänker tillbaka på det har jag ingen aning, och jag undrar om jag skulle någon gång veta. Lyssna på Diamante, och detta är min sommarprat. Lyssna på Diamante. Lyssna på Diamante. Lyssna på Diamante. Lyssna på Diamante. Lyssna på Diamante. Lyssna på Diamante. Lyssna på Diamante. Lyssna på Diamante. Lyssna på Diamante. Lyssna på Diamante. Den sista jag pratar om en video jag har sett gå tidigare, eller kanske även konstigt med alla grejer man skulle berätta om, det är om en videodokumentär. Det är ju bara en video. Det är bara en man som hade gjort en video för att han hade tankar om inte lämna den. Detta videon, jag tyckte att utav alla grejer, var det mest viktigaste för mig. Varför? Som spel och filmer som ändrar din syn på något. Den här dokumentären ändrar din syn på en enkel grej som snö och vinter. En videodokumentär om rädslan av vinter och kylen, han beskriver det så här. Många människor är inte rädda för idén om vinter eller kylen, för de tror att de har en kontroll över det. De vet att med hjälp av en kläder, eller varma kläder, de kan inte frysa ihjäl. Med hjälp av en varmlokal blir allt rädd från bortgrund. De vet att om de är kalla, de kan alltid bara tända en eld. Men vad händer om du inte kan göra det? Vad händer om du är ensam i en snöstorm, med ingen runt om dig att hjälpa dig? Vad händer om du kan inte bara tända en eld? Idén om att inte kunna rädda sig själv i en sådan situation låter dumt och nästan absurd. Detta är en grej som jag tänker mycket om. Videon när den började spelas upp, det visade en kall och ljuv vinter. Nästan tre sekunder in och man kunde redan fatta var själva grejen skulle vara. Utan ett ord eller en text som beskrev känslan, man hade redan känt sig kall och blivit intresserad av videon på den speciella ingången. I slut videon fortsatte. Honom som pratade i videon hade sina egna tankar och inriktningar i detta ämnet. I början hade han aldrig sagt om dessa tankar. En sätt som han byggde på detta istället för att vara själv, berätta sina tankar eller att beskriva dem. Detta skulle innebära att tittarna skulle tänka om ämnet själva. Vad han gjorde var att ta upp olika böcker, spelar eller historier som inte bara kunde stödja hans känslor, men också göra dessa tankar dina egna. Han också byggde upp en mer komplex mening med själva sig än som han hade. Och till slut, när videon var slut, det var inte hans tankar man hade i huvudet, utan sina egna tankar om videon och ämnet. I grunden stod det fortfarande denna tanke som han hade beskrivit i sin egen huvud. Man utvecklade och ändrade tanken så mycket att man började tro att de var dina egna. Att kunna berätta på en sån komplex mening är något som jag tittar upp till. Men att ha en sån stor och komplext text kunde han förändra, men inte ändra på det, men å förändra tittarnas syn på texten. På børjan tyckte man att han var väldigt galen, att han hade några rätsla för en grej som var så enkel. Men en stund till slut fattade jag att man hade samma rätsla och känsla om denna ämnet. Textning av Petter Lampinen www.btistudios.com www.btistudios.com www.btistudios.com www.btistudios.com www.btistudios.com

Other Creators